Krönikör Dan Zündel: Kina – centrum för den nya världsordningen.
Nyligen satt en återkommande profil i SwebbTv och kommenterade ett möte mellan miljardären och Microsoftgrundaren Bill Gates och Kinas president Xi Jinping. Med djupa veck i pannan konstaterade den sömndruckne expertkommentatorn att mötet kanske var ett tecken på att Kina höll på att odla banden med ”den västliga oligarkin”, profilens favoritbenämning på globalisterna. Goddag yxskaft! Tecknen på detta har varit övertydliga i decennier, åtminstone sedan Kinas inträde i världshandelsorganisationen WTO 2001. Jag har i en tidigare artikel beskrivit hur globalisterna genom en massiv överföring av kapital, teknologi och know-how från Väst byggt upp Kina med det uppenbara syftet att en dag flytta sitt huvudkontor till Peking. Trots alla bevis för att globalisterna utgör just en global maffia har ovannämnda expertkommentator och många med honom i åratal lagt ut ett desinformationsspår som går ut på att likställa globalisterna med ”Väst” och att idealisera Kina och Ryssland som anti-globalister. Båda dessa jätteländer spelade en framträdande roll under plandemin och har uttalat stöd för idén om ett globalt pandemifördrag som kan ge ”hälsoorganisationen” WHO diktatorisk makt över världens länder nästa gång globalisterna utlyser en pandemi. Pandemifördraget är en grundbult i den framväxande världsregeringen.
Den parallella maktstruktur som växer fram i Öst representerar inte något motstånd mot globalismen utan är helt och hållet designad av den globala maffian. BRICS och deras utvecklingsbank NDB befolkas av samma människor som IMF och Världsbanken. Både Ryssland och Kina har skrivit under och arbetar för att implementera de så kallade utvecklingsmålen i Agenda 2030. Den kognitiva dissonansen hos en majoritet av oppositionen och dissidenterna i Väst är öronbedövande.
Sedan öppnandet av Kina, vilket inleddes efter Henry Kissingers resa till Kina 1971, har globalisterna steg för steg integrerat Kina i den globala ekonomin och genom resursallokering förvandlat Kina till den snart ledande ekonomiska, militära och politiska makten i världen. 2018 publicerade den australiske professorn Clive Hamilton sin bok ”Tyst invasion” som beskriver Kinas växande ekonomiska och politiska inflytande i Australien. 2016 avslöjades att förmögna kinesiska affärsmän med partibok i CCP blivit de främsta bidragsgivarna till de två största politiska partierna i landet. Händelsen blev en ögonöppnare för Hamilton som bestämde sig för att försöka kartlägga Kinas inflytande och fynden chockade honom. I sina undersökningar fann Hamilton en omfattande kinesisk infiltration med förgreningar inom politik, ekonomi, kultur, skolväsende och fackföreningar. Genom CCP har sofistikerade påverkansoperationer gentemot australiska eliter och mobilisering av en växande kinesisk diaspora i Australien använts för att främja kinesiska intressen. Enligt Hamilton befinner sig Kinas Kommunistparti och Australiens demokrati på kollisionskurs där ett beslutsamt Kina ser ut att segra på grund av en medgörlig politisk elit i Canberra som verkar titta åt andra hållet medan landet långsamt ockuperas av främmande makt. Begreppet ”Tyst invasion” beskriver på pricken det globala maktövertagande som tillåtits ske bakom ryggen på intet ont anande befolkningar i såväl Väst som annorstädes.
I boken ”Draken – När Kinas pengar och spioner kom till Sverige” som kom ut förra året beskriver den grävande journalisten på Göteborgs-Posten Tobias Andersson Åkerblom en liknande utveckling. Åkerblom konstaterar att Sveriges ekonomi blivit starkt sammantvinnad med Kinas och han ställer frågan om Sveriges politiker kommer att stå upp för landets demokratiska värderingar eller om de kommer att underordna sig behovet av att upprätthålla goda affärsförbindelser med den asiatiska stormakten. Enligt Åkerblom arbetar Kina strategiskt för att påverka Sverige och öka sitt inflytande i landet. Det handlar om allt från uppköp av svenska företag till utplacering och rekrytering av underrättelseagenter på svensk mark samt politiska påtryckningar genom diplomatiska kanaler. I Sverige finns idag över 1500 företag som i olika grad har kinesiskt ägande. Volvo Cars, tågoperatören MTR och det kinesiska vindkraftsföretaget CGN, som är den enskilt största ägaren av svensk vindkraft, tillhör de mer välkända bolagen. Under Greklands finanskris 2008-2009 passade Kina på att köpa upp Greklands största hamn i Pireus och nyligen köpte Kina in sig i den strategiskt viktiga hamnen i Hamburg – trots interna protester i Tyskland. Latinamerika som i över 100 år har betraktats som USA:s ”bakgård” där amerikanerna med näbbar och klor tidigare försvarat sina intressen, håller nu på att utvecklas till Kinas ”bakgård”.
Kina har ”invaderat” Latinamerika på bred front och blivit den viktigaste handelspartnern för alla kontinentens länder med Mexiko som enda undantag. 1981 var Kuba det enda land som hade större handel med Kina än med USA. Kina tar alltmer kontrollen över Latinamerikas infrastruktur-och naturresurser. Exempelvis köpte kineserna nyligen upp mer än 80 procent av Perus elproduktion och man kommer hädanefter att stå för 100 procent av huvudstadens elförsörjning. Efter politiska påtryckningar som inleddes förra året verkar dessutom Argentinas regering ha gått med på att bygga en flottbas i eldslandet för Kinas räkning.
Sedan tidigare har Kina en bas i Argentina vars officiella syfte är att studera himlavalvet men i själva verket handlar det sannolikt om en radar-och satellitanläggning. Den nya flottbasen som planeras ska ge Kina en inkörsport till Antarktis och kontroll över passagen mellan Atlanten och Stilla Havet. Noterbart är att endast Kinas militär ska ha tillträde till det föreslagna området. Bygget av flottbasen lär vara en del av Kinas ”Belt and Road Initiative”, det ambitiösa infrastrukturprojektet som egentligen handlar om etablerandet av ett globalt kinesiskt kontrollnät. I detta kontrollnät har naturligtvis även Afrika och Asien inlemmats.
Kinas frammarsch i den västra hemisfären har hittills bara väckt halvhjärtade reaktioner från USA:s sida och protesterna framstår mest som pliktskyldigt symboliska, särskilt om man jämför med den amerikanska reaktionen på de sovjetiska framstötarna i Latinamerika under Kalla Kriget. Under 1950-60-70-och 80-talen sparades inga resurser för att hålla ryssarna utanför Latinamerika. Inte ens demokratiskt valda regeringar gick säkra från USA-sponsrade statskupper om de närmade sig Sovjetunionen. USA:s nuvarande passivitet kan inte förklaras med den typ av ”naturliga” försvagning som historiskt sett drabbat imperier i sin dekadenta fas utan vad vi ser är resultatet av en inre subversion där USA och resten av Väst undergrävs och demonteras av de globalistiska intressena.
Ett tydligt bevis på att globalisterna håller på att byta ”värddjur” och flytta sitt centrum till Peking är World Economic Forums (WEF) nära samarbete med den kinesiska politiska ledningen. Redan 1978 tog ordföranden Klaus Schwab de första kontakterna med Kinas styrande kommunistparti när han bjöd in Kinas ledare Deng Xiaoping till WEF. Året därpå reste Schwab tillsammans med 20 topp-VD:ar från det europeiska näringslivet till Kina. Sedan 2007 har WEF anordnat ett ”Sommar-Davos” i Kina med det årliga Davos-mötet som modell och 2018 tilldelades Klaus Schwab en hedersmedalj av det kinesiska kommunistpartiet för sin vänskap till Kina.
Sedan kontakterna mellan WEF och Kinas kommunister etablerades har Kina utvecklats till ett experimentland för globalisterna. Kina har blivit idealet för den tekno-kommunistiska dystopi WEF vill realisera i global skala. WEF-Kinas senaste export till Väst är de så kallade 15-minutersstäderna som kraftigt kommer att begränsa medborgarnas rörelsefrihet. I Kina har konceptet med 15-minuterstäder selektivt tillämpats sedan 2016-2017. Till stor del utan samhällsdebatt och med västliga eliters goda minne har globalisterna stegvis tillåtits bygga upp Kina som ett vapen mot Väst. Att stora delar av oppositionen i Väst tycks applådera västvärldens undergång och bejaka en Kina-dominerad världsordning borde närmast betecknas som förräderi.
Skribent Dan Zündel
