Elpriserna i söder redan på vinternivå – och kylan har knappt börjat

Spotpriserna på el i södra Sverige ligger på nivåer som brukar förknippas med riktigt kalla vinterdagar, trots att det bara är mitten av oktober och den riktiga uppvärmningssäsongen ännu inte har tagit fart. I elområde SE4, som omfattar Skåne, Blekinge, södra Halland och delar av Småland, landade dygnsmedelpriset måndagen den 19 oktober 2026 på omkring 231–232 öre per kilowattimme. Under morgontimmarna toppade priset på över 318 öre, och även under kvällstimmen låg det nära 300 öre. I SE3, som inkluderar Stockholm, Göteborg och stora delar av södra Mellansverige, låg snittet på cirka 135 öre, med toppar närmare 200 öre. Skillnaden mot norra Sverige är dramatisk: i SE1 rörde sig priset kring 23 öre och i SE2 kring 46 öre samma dygn.

Att priserna redan nu är så höga beror på en kombination av begränsad överföringskapacitet från norr, relativt låg vindkraftsproduktion, fortsatt stark efterfrågan och den nära kopplingen till den europeiska elmarknaden där SE4 i praktiken fungerar som ett underskottsområde. När vindkraften inte levererar i tillräcklig omfattning och när kärnkraften eller vattenkraften inte fullt ut kan kompensera via stamnätet, blir det dyrare europeiska priset avgörande för södra Sverige. Resultatet blir att hushåll och företag i Skåne och övriga SE4 redan betalar flera gånger mer per kilowattimme än i Norrland, och det innan kylan har satt in på allvar och elförbrukningen för uppvärmning har ökat kraftigt.

För konsumenterna innebär det att elräkningarna riskerar att bli kännbara redan nu. Spotpriset är bara en del av den totala kostnaden – till det kommer moms, energiskatt, elnätsavgifter och eventuella påslag – men när grundpriset ligger över två kronor per kilowattimme under stora delar av dygnet blir det svårt att undvika högre kostnader. Många med rörliga avtal eller timprisavtal märker det direkt när de planerar laddning av elbil, användning av värmepump eller andra elintensiva sysslor. Att detta sker i oktober, när temperaturerna fortfarande är relativt milda och den fulla vinterefterfrågan ligger framför oss, väcker frågor om hur robust systemet är när kylan verkligen kommer.

Utvecklingen understryker de strukturella problem som präglat den svenska elmarknaden sedan elområdesindelningen infördes. Produktionen är koncentrerad i norr medan förbrukningen är störst i söder, och flaskhalsarna i överföringen gör att priserna divergerar kraftigt. Även om lagernivåerna i vattenmagasinen och den övergripande försörjningssituationen inte pekar på akut brist, räcker det med normala variationer i vind och efterfrågan för att SE4 och i viss mån SE3 ska hamna på höga nivåer. Imorgon väntas priserna sjunka något i söder, men de ligger fortsatt långt över nivåerna i norr och långt över vad som var vanligt före energikrisen.

För hushåll i södra Sverige betyder det att hösten redan har blivit dyrare än väntat, och att den kommande vintern riskerar att bli ännu mer kostsam om vindkraften underpresterar eller om överföringskapaciteten förblir begränsad. Den stora prisskillnaden inom landet visar samtidigt att elmarknadens design fortsätter att skapa vinnare i norr och förlorare i söder – redan innan vintern har anlänt på riktigt.