Prenumerera
Prenumerera
160721-N-OR652-449 STRAIT OF HORMUZ (July 21, 2016) The aircraft carrier USS Dwight D. Eisenhower (CVN 69), followed by the fast combat support ship USNS Arctic (T-AOE 8) and the guided-missile destroyer USS Nitze (DDG 94), transit the Strait of Hormuz. The Eisenhower Carrier Strike Group is deployed in support of maritime security operations and theater security cooperation efforts in the U.S. 5th Fleet are of operations. (U.S. Navy photo by Mass Communication Specialist 3rd Class J. Alexander Delgado/Released)

Missil mot fartyg i Hormuzsundet – åtta marinsoldater skadade, Pentagon tyst

I mitten av september träffades ett fartyg i Hormuzsundet av en iransk sjömålsrobot. Ombord fanns amerikanska marinsoldater. Åtta av dem skadades. Det är vad amerikanska tjänstemän nu uppger för bland andra NBC News och Washington Post – mer än två veckor efteråt, och utan att försvarsdepartementet själv har hållit någon presskonferens om just den här träffen.

Händelsen ska ha inträffat den 14 september. Fartyget var inte ett amerikanskt örlogsfartyg. Källorna kallar det bara ett maritimt fartyg, i vissa versioner ett icke-militärt eller inhyrt fartyg. Marinsoldaterna tillhörde ett så kallat battalion landing team, en landstigningsstyrka som kan arbeta från sjön. Sju var meniga, en var officer. Ingen av dem beskrivs som allvarligt skadad. De fick rökskador och symptom som vid hjärnskakning – huvudvärk, möjligt trauma mot hjärnan – och ska ha återgått i tjänst kort efteråt.

Det är den sortens skada som sällan fyller en segerbulletin och sällan en begravningsnotis. Just därför är tystnaden det politiska. Pentagon ska inte ha redovisat anfallet den 14 september. Skadorna dök upp senare i den offentliga skadedatabasen DCAS, med ungefär tio dagars eftersläpning. Samma uppdatering nämns i flera medier tillsammans med tjugonio skadade flottister i kategorin ”overseas operations”. Det är inte klarlagt att de tjugonio stod på samma däck. Den säkra kärnan i uppgiften är de åtta marinsoldaterna på det träffade fartyget.

Hormuzsundet är inte en sidoteater. Det är flaskhalsen för en stor del av världens olja, och i den pågående konflikten mellan USA och Iran har båda sidor ett intresse av att styra vad som räknas som ett slag och vad som räknas som ett tillbud. En kryssningsrobot mot ett fartyg med amerikanska soldater ombord är i sak ett anfall mot amerikansk trupp. Ett icke namngivet handels- eller kontraktsfartyg gör det lättare att hålla händelsen i skuggan: ingen hangarfartygsprofil, ingen flaggceremoni, ingen omedelbar bild av rökpelaren.



Iran har i de här artiklarna inte lagt fram ett eget, precist erkännande med fartygsnamn och skadesiffra. CENTCOM har avböjt att kommentera. Källorna är anonyma amerikanska tjänstemän. Det är tyngre än ett rykte på nätet och lättare än ett officiellt krigskommuniké. Den som vill slå fast mer än så – exakt fartyg, exakt uppdrag, exakt antal sjömän på samma skrov – får vänta på en namngiven källa.

I Washington handlar efterspelet lika mycket om redovisningen som om roboten. Kritiker menar att administrationen släpar med siffror över sårade i Mellanöstern och klumpar ihop dem under vaga rubriker. Försvaret svarar att termer som ”not seriously injured” har en precis militär innebörd och att symptom inte alltid anmäls samma dag. Båda sakerna kan vara sanna samtidigt: byråkrati är långsam, och en regering i krig har skäl att hålla nere den dagliga känslan av att kriget biter.

För den som följer sundet från kajen i Bandar Abbas eller från en konvoj på andra sidan är poängen enklare. En robot tog ett fartyg. Åtta amerikaner andades rök och fick huvudet slaget. De gick tillbaka i tjänst. Staten sade ingenting förrän pressen ringde. I ett krig som redan räknar hundratals sårade i de amerikanska rullorna är det en liten notis. I ett sund där tankfartyg fortfarande ska fram är det en påminnelse om att ”icke-militärt fartyg” inte är samma sak som utanför skottlinjen.