Respekt för det naturliga familjelivet

Ledarredaktionen Henrik Sundin: I en tid när jämställdhet ofta mäts i decimaler och procentsatser är det befriande att Dagens Nyheters artikel ”Allt behöver inte vara fifty-fifty – min partner är ingen dinosaurie” vågar säga det självklara: alla familjer ser inte likadana ut. Om en mamma trivs med att vara hemma längre med sina barn och en pappa prioriterar arbete under småbarnsåren är det inte ett misslyckande. Det är ett uttryck för att familjer följer de mönster som evolutionen och generationer av erfarenhet har format.

Svensk familjepolitik har alltför länge vilat på en mekanisk syn att rättvisa kräver exakt lika delning. Men samhället är ingen maskin som kan omkonstrueras efter politiska ritningar. Som Edmund Burke formulerade det lever vi inte bara för oss själva, utan som en del av ett kontrakt mellan de döda, de levande och de ofödda. Vi har en uppgift att upprätthålla det som tidigare generationer byggt upp och lämna det vidare i brukbart skick.

Gener och könsroller Våra gener är formade under hundratusentals år av jägar-samlarsamhällen. Kvinnans biologi – graviditet, förlossning och amning – har utvecklat en starkare naturlig anknytning till de tidiga åren med barnet. Mannens fysik och historiska roll som försörjare och beskyddare har formats parallellt. Dessa skillnader är inte sociala konstruktioner utan djupt nedärvda anpassningar som möjliggjort vår arts överlevnad och fortsatta utveckling. När familjer följer dessa mönster bygger de på vad naturen själv har förberett oss för.

Religionernas vittnesbörd De stora världsreligionerna – kristendomen, islam, judendomen och andra – har genom årtusenden bekräftat och helgat just dessa komplementära roller inom familjen. De har inte gjort det av slump, utan därför att de förstått att stabila familjer med tydliga, biologiskt grundade roller utgör grunden för ett starkt och hållbart samhälle. Det är ingen tillfällighet att just dessa religioner blivit stora och inflytelserika över kontinenter och epoker. De rörelser och sekter som istället försökt sudda ut eller omdefiniera dessa roller har förblivit små, marginella och ofta kortlivade.

Konservatismen utgår från ödmjukhet inför det beprövade. Familjen är samhällets grundläggande gemenskap. Staten bör därför inte styra hur familjelivet ska organiseras utan ge utrymme åt de mönster som generation efter generation visat sig fungera. Föräldraförsäkringen ska stödja, inte tvinga alla in i samma mall.

Den moderna jämställdhetsdebatten riskerar att nedvärdera både biologin och arvet från de döda. Ett sunt samhälle respekterar att familjer lever i enlighet med de gener och traditioner som burit civilisationen framåt.

Det verkligt hållbara är inte att alla lever likadant. Det är att acceptera att vi är bundna av det Burkeanska kontraktet mellan de döda, de levande och de ofödda. Ett samhälle som värnar detta måste respektera de familjeformer som vilar på biologisk verklighet och beprövad visdom – för de är en del av det som gjort oss till en framgångsrik civilisation.

Chefredaktör Henrik Sundin