Ekonomiprofessor anklagar Fed för ”legaliserad förfalskning”

Under gårdagen, 23 maj 2025, intervjuade Kitco NEWS Tom DiLorenzo, ordförande för Mises-institutet och ekonomie doktor, angående hans tankar om den amerikanska regeringens utgifter. De diskuterar Federal Reserves agerande och ansvar kring varför statsskulden har spårat ur samt inflationens inverkan på hela detta system.

Denna intervju är ett resultat av att problemet med den amerikanska statsskulden allt mer blivit en het potatis inom den ekonomiska debatten, i USA men även i övriga världen. Statsskulder över hela världen håller på att skena, exempelvis i Japan.

DiLorenzo hävdar att den amerikanska regeringen, sedan Feds grundande 1913, använder centralbankens sedeltryckeri för att finansiera oansvariga utgifter och krig. Denna process liknar vid ”legaliserad förfalskning” av pengar och stöld från den vanliga konsumentens köpkraft.

Han säger även i intervjun att den alltför stora offentliga sektor som växt fram i USA efter andra världskriget har blivit möjlig just för att staten kunnat trycka pengar för att hantera kostnaderna. Statsskulduppbyggandet är givetvis också ett sätt att bygga upp en statsmakt på utan att just i stunden belasta skattebetalarna, men detta hör ofta ihop med ekonomisk manipulation på sikt.

Han och programledaren, mediaentreprenören och finansanalytikern Jeremy Szafron konstaterar i samtalet att statsskulder eller monetär expansion (trycka mer pengar) egentligen bara är ett sätt för staten att spendera först och stjäla från befolkningen längre fram i tiden. Statsskulden måste i slutändan betalas tillbaka med exempelvis högre skatter. Detta tydliga samband bedömer de att väljarkåren hade reagerat på. Men skuldbergen som finansierar offentlig sektor kan även återbetalas med sedelpressar som urholkar köpkraften, via ökad inflation, för bland annat amerikaner. Men då detta sker på sikt och indirekt istället för via direkta skatter, förstår den breda massan inte processen och pekar fingret på andra saker, såsom krig, regler osv, när priserna ökar kraftigt på sikt.

DiLorenzo förespråkar en återgång till sunda pengar – pengar som inte kan skapas ur tomma intet av en stat med monopol på valutan – och ser potential i konkurrerande valutor såsom guld och kryptovalutor. Han och det institut som han representerar lutar sina argument på den österrikiska nationalekonomen Ludwig von Mises.

DiLorenzo menar även att den moderna nationalekonomins fader, Adam Smith, var inne på samma koncept. Adam Smith argumenterade i The Wealth of Nations (1776) att om krig tvingades finansieras direkt genom skatter istället för lån eller penningtryckning, skulle allmänheten tydligare känna bördan och därmed bli mer motvillig till krig. Han menade att lånefinansiering och indirekt penningpolitik gör det lättare för regeringar att föra krig utan omedelbart folkligt motstånd, vilket i förlängningen kan leda till fler och längre konflikter.

Han beskriver dessutom Federal Reserve som en ”brandman” som först anlägger ”husbränder” (skapar bubblor, konjunkturcykler och prisinflation, krig by proxy) och sedan försöker släcka dem genom att ”hälla mer bensin” – det vill säga ännu mer tryckta pengar. Detta sänker visserligen räntan och får konsumentera att glömma problemet, de kan låna billigare men det gör att skuldberget bara växer. Tillslut exploderar den.

DiLorenzo förklarar att Feds förmåga att ”monetarisera statsskulden” genom att köpa kortfristiga statsobligationer är den huvudsakliga mekanismen bakom en ekonomi som alltmer kontrolleras av statsmakten. Detta skapar ett byråkratiskt incitament för inflation, eftersom anställda inom offentlig sektor drar personlig nytta av att sätta mer pengar i omlopp. Denna process blir relativt logisk för anställda inom den växande offentliga förvaltningen, som givetvis vill reproducera en kultur där deras anställningar blir tryggare och stabilare.

Han kallar centralbankssystemet för ”marxistiskt” och pekar på att statlig kontroll över kredit och valuta var ett centralt krav i Karl Marx Kommunistiska manifestet. Han säger i intervjun att socialister historiskt sett velat ”ta över banksystemet” för att kunna allokera kapital enligt politiska önskemål, snarare än att låta konsumenternas preferenser styra. Han menar helt enkelt att detta nu sker på ett maskerat vis genom en politiskt och elitistiskt styrd organisation som världens centralbanker, i synnerhet Federal Reserve.

Idén om konkurrerande valutor, inklusive kryptovalutor som Bitcoin, ser DiLorenzo som ett möjligt framtida alternativ till det statliga valutamonopolet. Han noterar att guld just nu upplever rekordhöga priser, vilket signalerar minskat förtroende för dollarn och den amerikanska statens ekonomi. Kryptovalutor, trots sin nuvarande instabilitet (som påverkar deras funktion som värdelagring), kan eventuellt bli ett mer livskraftigt alternativ i framtiden – men marknaden måste avgöra, säger han också.

Han förklarar sedermera att historiskt sett har det funnits konkurrerande valutor i USA, såsom ”dixie” i Louisiana på 1800-talet, innan regeringen införde skatter på konkurrerande valutor efter inbördeskriget.

Hans önskemål är att amerikanska politiker upphäver lagen från 1930-talet som tillåter Fed att köpa statens kortsiktiga skulder med tryckta pengar. Att tillåta konkurrens mellan valutor, som kryptovalutor och guld, är också viktigt – då det underminerar centralmaktens monopol på pengar och därmed utmanar det system av korrumperade byråkrater och politiker.

Ludwig von Mises, som DiLorenzos institut tagit sitt namn ifrån, kritiserade centralbankssystemet för att det möjliggör statlig manipulation av pengar och kredit, vilket leder till konjunkturcykler, inflation och ekonomisk instabilitet. Han menade att pengar inte bör styras av staten utan av marknaden, och förespråkade därför en återgång till sunda pengar som guldmyntfot. Enligt Mises förstörde centralbankernas makt över penningmängden den ekonomiska kalkylen, snedvrider investeringar och underminerar individuell frihet.

Ludwig von Mises (1881–1973) var en österrikisk nationalekonom och ledande företrädare för den österrikiska skolan; han kritiserade socialism och centralbankssystemet och förespråkade fria marknader och sunda pengar.

Tom DiLorenzo (född 1954) är en amerikansk nationalekonom, professor och ledande röst inom den österrikiska skolan; han är känd för sin kritik av centralbanker, stor offentlig sektor och statlig makt, samt för sitt arbete vid Mises-institutet.