Kulturledare: Izabella Nilsson Jarvandi: Vi har länge fått höra att det inte finns någon svensk, eller kanske någon vit kultur överhuvudtaget. Sanningen är dock att för de allra flesta svenskar finns det en gigantisk skattkammare som bara väntar på att låsas upp. Jag talar såklart om det kulturarv som generation för generation får lära sig allt mindre om, i skolan liksom privat.

Bland ikea-möbler, modern arkitektur och polyester det många som glömmer bort det som en gång var. Konst, klassisk arkitektur, litteratur och textilier – en innovativ anda hade sitt grepp om även om de estetiska branscherna. Idag påstås konst och skönhet vara relativt, bara för att idéerna bakom är abstrakta. Så är inte fallet, och jag skriver mer om det längre fram.

Idag målas kultur ofta upp som någonting flummigt. Den stereotypa artisten är inte direkt någon som har klassisk stil på sina kläder. Danserna vi ser är hypersexualiserade, låtarna handlar om droger, konsten föreställer ingenting och på teaterscenen står transor. Faktum är att den typen av konst som skapades förr – verklighetstrogna oljemålningar exempelvis, kan upplevas som ett minne blott. Så är inte heller fallet, trots om de är gravt underrepresenterade i det vi ser i media.

Även om de skapare som bidrar till en politiskt korrekt kultur ofta finansieras av staten har några personer lyckats bevara den klassiska kulturen. Det är det vi på Svenska Morgonbladet försöker göra genom att lyfta konstnären Markus Andersson exempelvis, som vi gjort flertalet reportage om. Nu finns även tryck med hans målningar att köpa på hemsidan.

Det fanns nämligen en tid där staten och andra aktörer med pengar bevarade den klassiska kulturen genom att finansierade den. Kulturen sågs som någonting vackert, det fanns en etablerad bild av vad estetik var. Symmetri och att vissa färger bara passade med varandra var något man begrep. Man ville skryta om, vara stolt över och visa upp det skapande man höll kärt, och om vi vill att det ska överleva måste vi göra detsamma.

Nu låter jag lite som det flummiga vänster-etablissemang jag så hårt kritiserar, men vi måste våga bryta fler normer. Inte som i de konservativa normerna, för jag skulle inte säga att det är de som råder längre. Vi måste börja visa att det inte bara är flummiga hippies, som egentligen saknar känsla för färg och form som kan vara kreativa. Att kreativitet kommer med en känsla för stil. Stil är någonting konsekvent, symmetriskt och det är inte alls relativt. Visst kan det finnas olika stilar, men det finns ett begränsat antal färger som passar med varandra. Det finns former och motiv som inger lugn, och det finns de som inger stress. Stress är inte bra för oss, och det är inte relativt huruvida den konsten är vacker eller inte.

Man kan vara en stilig man eller en elegant kvinna och utöva konst. Tokiga socialliberaler har inte patent på kreativitet, för då är det inte konst, utan propaganda. Genom att skapa, skapa, skapa och till viss del köpa tillbaka den kultur som en gång rådde kan vi vända stora delar av samhället till att bli mer konservativt. Kultur spelar en stor roll i samhällsutvecklingen – det handlar inte bara om de ting jag nämner ovan. Det handlar också om det sociala spel som präglas av de saker som så lätt övergår i just propaganda.

Låt oss ta tillbaka det svenska kulturarvet, inte bara genom forna målningar, utan genom nya. Genom att fortsätta på samma spår, och slutligen genom det uppenbara – att handla i Svenska Morgonbladets webbshop.