Prenumerera
Prenumerera

Hur köper man röster på skuldsanering utan klanernas hjälp?

Det går snack om att Mohamed Abdukardir Ali (V) skulle ha köpt sig in i riksdagen. Det som nästan ingen stannar vid är det mest grundläggande: var skulle pengarna ha kommit ifrån? Och om inte från honom – från vem?

Ali stod nia på Vänsterpartiets lista i Dalarna. Han fick 648 personkryss och petade klimatpolitiska talespersonen Kajsa Fredholm. Samtidigt utreder Riksenheten mot korruption misstänkt otillbörligt verkande vid röstning i Borlänge. I anmälan nämns förkryssade valsedlar, skjuts till vallokal och – den enda delen som faktiskt kan vara brott – att någon delat ut kontanter tillsammans med sedlar. Ingen är delgiven misstanke. Ali nekar. Han säger att han inte ens drev egen kampanj.

Låt oss ändå ta påståendet på orden. Röstköp kräver pengar. Hans ekonomi, så som den ligger i offentliga register, ser ut så här.

Det Kronofogden redan har slagit fast

I september 2022 beviljades han skuldsanering. Den löper till juni 2027. Skulderna var då 163 045 kronor: obetalda skatter, CSN, privatlån. Kronofogden bedömde att han saknade betalningsförmåga. Därför finns ingen återbetalningsplan. Han betalar noll. Vid beslutet uppgav han 10 710 kronor i månaden före skatt. Myndigheten beskriver det som existensminimum.

Taxerad inkomst, enligt Skatteverket via medierna:

2025 är ett hopp. Det är fortfarande inte en kassa som bär en valkampanj med kuvert. Han beskriver sig själv som arbetslös. På tisdagen kom dessutom ett nytt betalningsföreläggande från Kronofogden: 14 495 kronor till Trafikförsäkringsföreningen. Inte delgivet än. Skuldsanering plus ny fordran är inte en likviditetsposition.

2024 nekades han svenskt medborgarskap just på grund av skulderna och kravet på hederligt levnadssätt. I februari 2026 fick han det ändå. Sju månader senare tar han plats i kammaren.

Bolaget som inte omsätter något

Vid sidan av bidragen sitter han i styrelsen för AfriTech GrowTh AB i Borlänge, tillsammans med tidigare M-politikern Agneta Nyvall. Bolaget ska sälja “tekniska lösningar för hållbar samhällsutveckling” i Afrika, med Somalia som första marknad – digitala id-handlingar och liknande. Bokslut 2024: omsättning noll, vinst noll. Nyvall säger att verksamheten är i uppstart och att Ali under våren rest till Somalia flera gånger och träffat folk i departementen. Resorna ska ha betalats “ur egen ficka” eftersom bolaget inte har någon verksamhet.

Där sitter frågan som redan ställts i pressen: hur har en person på existensminimum råd med upprepade resor till Mogadishu? Och om den fickan fanns – varför syns den inte i taxeringen, i bolaget eller i Kronofogdens bedömning av betalningsförmåga?

Antingen har han mer pengar än registren visar. Då är skuldsaneringen och “arbetslös” ett problem i sig. Eller så har han inte det. Då faller tesen att han själv delade ut kontanter mot kryss.

Misstanken som fyller hålet: klanen, inte kandidaten



Här kommer den förklaring som cirkulerar, och som ekonomin faktiskt lämnar öppet: att pengarna inte behöver vara hans.

Somalisk politik, både i hemlandet och i diasporan, är klanbaserad. Det är inte en konspirationsteori, det är så systemet beskrivs i forskning och i val efter val. Personkryss i Sverige belönar precis den sortens täta nätverk. Nyvall talar själv om att Ali har ett stort kontaktnät i den somaliska gruppen i Borlänge. Fem personer med somaliskt ursprung tar plats i riksdagen efter 2026 – flera av dem upp från listor där partiet knappt kände dem.

Om någon delade ut kontanter vid en bankomat i Borlänge behöver det inte vara kandidatens lön. Det kan vara släkt, förening, klanäldre eller någon som ser ett mandat i Stockholm som en investering för gruppen. I den logiken är Ali inte kassören. Han är namnet på sedeln.

Det är en misstanke, inte ett bevis. Ingen har visat ett kuvert från en namngiven klan till en namngiven väljare. Men den har en fördel mot tesen “Ali mutade med egna pengar”: den krockar inte med Kronofogden. Ett nätverk kan ha kontanter utan att de syns på hans deklaration. En arbetslös under skuldsanering kan det inte, inte utan att någon annan förklaring saknas.

Juridiskt ändrar det inte så mycket för honom personligen – utom om det går att visa att han visste, styrde eller främjade. Politisk blir det värre, inte bättre. Då är frågan inte bara “hur fick han råd?” utan “vem köpte ett svenskt mandat, och för vems räkning?”

Lagen hjälper inte historien om den ensamme mutaren

Att skjutsa väljare är tillåtet. Att dela ut valsedlar är tillåtet. Förkryssade sedlar är en gråzon, inte ett givet brott. Det som är straffbart är att ge en otillbörlig förmån för att någon ska rösta på visst sätt – Brottsbalken 17 kap. 8 §. Mottagaren träffas av tredje stycket. Givaren av första: otillbörlig inverkan på omröstningen.

För att det ska bli Alis brott räcker det inte att hans namn står på en sedel. Det måste gå att visa att han gav, finansierade eller styrde utdelningen. En bankomatbild på någon som tar ut kontanter bevisar inte vem som ägde sedlarna. Om givaren sitter i ett nätverk runt honom, inte på hans konto, blir beviskedjan längre – och hans egen tomma kassa blir ett argument för den teorin, inte emot.

Vad som är rimligt att säga

Nätverk räcker långt utan kuvert. Personval är byggt just för det: 648 kryss slår listettan. Det är lagligt. Det är också därför en del blir förbannade. Det är inte samma sak som muta.

Den som påstår röstköp har bevisbördan för två led: att pengar byttes mot röst, och varifrån pengarna kom. Första ledet är under utredning. Andra ledet har två svar som båda är obekväma.

Svar A: pengarna var hans. Då ljuger registren om existensminimum, resor “ur egen ficka” och ett bolag på noll.

Svar B: pengarna var nätverkets. Då är Ali inte den fattige ensamkandidaten som överraskades av stödet. Då är han den som ett sammanhållet släkt- och klannät i Sverige – och möjligen kontakter i Somalia – valde att lyfta.

Tills någon visar transaktionerna är båda svaren misstankar. Det som inte är en misstanke är ekonomin i pappren: en man utan betalningsförmåga, med ny fordran hos Kronofogden, som ändå beskrivs som om han hade en valkassa. Den som vill tala om mutor måste först tala om kassan. Den som inte kan peka på hans, måste förklara vems den var.