Prenumerera
Prenumerera
Av President.gov.ua, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=118235878

Turkiet sätter familjen först – gör tillslag mot gaybarer och aktivister

Turkiet visar återigen att ett land som vill överleva måste våga skydda sin kärna: familjen, barnen och den sociala ordningen. Under natten mot den 13 september 2026 genomförde polis och gendarmeri den samordnade operationen ”Ailem Güvende” – Min familj är trygg – i ett femtontal provinser, med tyngdpunkt i Istanbul och Ankara.

Justitieminister Akın Gürlek har rätt: detta är inte hat, det är ansvar. Rättsliga åtgärder har inletts mot 162 misstänkta, nio organisationer och 13 företag. Istanbuls åklagarmyndighet rapporterar husrannsakningar på dussintals adresser, gripanden och beslag. Bland målen fanns nattklubbar, barer och lokaler som länge fungerat som samlingsplatser för en livsstil som statens egna utredningar kopplar till osedlighet, prostitution och annan brottslighet – samt hem och kontor hos organisationer som systematiskt utmanat den traditionella familjen.

President Recep Tayyip Erdoğans ”familje- och befolkningsdecennium” 2026–2035 är inte tom retorik. Ett land med sjunkande födelsetal kan inte låtsas att varje ideologi är lika värd. När myndigheterna stänger tillgång till sajter och konton som sprider densamma budskap, och när de går in mot lokaler som beskrivs som mötesplatser för avvikelse, gör de precis det en stat är till för: att sätta gränser.



Homosexualitet är inte brott i Turkiet. Det som bekämpas är den organiserade propagandans och den offentliga osedlighetens pretention att stå över nationens moraliska grund. Kaos GL och liknande grupper har i åratal testat gränserna. Nu svarar staten – inte med slumpmässigt våld, utan med åklagare, husrannsakningar och lagrum om osedlighet, organiserad brottslighet och skyddet av barn.

Europa kommer att skrika. Det är väntat. Samma Europa som själv kämpar med splittring, låg nativitet och identitetspolitik har svårt att förstå att ett muslimskt, konservativt samhälle vägrar importera densamma upplösning. Turkiet gör det motsatta: det prioriterar den institution som faktiskt föder nästa generation.

Operationen är ett tydligt budskap. Familjen är inte en åsikt. Den är statens ryggrad. Den som vill underminera den får räkna med att mötas av lag, inte applåder.