AFS nekas politiska annonser inför valet – ett historiskt mönster mot oppositionella

Alternativ för Sverige påpekar att både svenska lokaltidningar och EU-regler för att systematiskt försvåra partiets möjligheter att nå ut inför valet den 13 september. Partiledaren Gustav Kasselstrand har i ett videoinlägg redogjort för hur flera tidningar vägrar sälja politiska annonser till AFS.

”Vi kontaktar nu väldigt många tidningar med förfrågan om vi får annonser…vi vill alltså betala för att synas…i de allra flesta fall svarar de inte ens”, säger partiledaren inledningsvis i videon som publicerats i sociala medier under dagen.

De har dock, enligt Kaasselstrand, fått svar från två redaktioner.

Motala-Vadstena Tidning har enligt partiet motiverat sitt nej med en ”samlad publicistisk bedömning” och därmed stängt dörren för Alternativ för Sveriges budskap. Mariestads-Tidningen tillämpar i stället en modell där endast partier som är eller någon gång har varit invalda i fullmäktige får annonsera, vilket i praktiken utesluter AFS samtidigt som partier som KD, MP och L kan fortsätta köpa utrymme trots att de förlorat sina mandat i just den kommunen, enligt data hos Valmyndigheten. AFS menar att detta är ett sätt att ge etablerade krafter fortsatt fördel medan utmanare erlägg konkurrensnackdelar.

”Dessutom försvåras vår möjlighet att annonsera, av att EU förbjudit all politisk reklam på sociala medier. Tidigare val har vi kunnat köpa annonser på Facebook, Instagram m.m., men nu är den dörren stängd”, skriver AFS i det facebookinlägg där videon publicerats.

EU:s förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, TTPA, började gälla fullt ut den 10 oktober 2025. Förordningen kräver bland annat tydlig märkning av politiska annonser, information om vem som betalar, belopp och eventuella riktade metoder, samt begränsningar för utländska sponsorer under de tre månaderna före val. Den förbjuder inte politisk reklam som sådan, men de omfattande transparens- och dokumentationskraven ledde till att Meta och Google valde att helt upphöra med försäljning av politiska, valrelaterade och samhällsfrågerelaterade annonser inom EU. Därmed är den tidigare möjligheten att köpa räckvidd på Facebook, Instagram och motsvarande plattformar stängd.

AFS framhåller att detta drabbar mindre och nya partier särskilt hårt, eftersom de i tidigare val kunnat kompensera för begränsad traditionell mediebevakning genom just sådana annonser. Nu hänvisas de i stället till de gamla medierna, som enligt partiet i flera fall säger blankt nej.

Partiet hävdar att det sammantagna resultatet blir mindre snarare än mer likabehandling. Trots att intresset för Alternativ för Sverige enligt egna uppgifter är högre än tidigare får partiet färre omnämnanden i nyhetsjournalistiken och samtidigt stängda dörrar både digitalt och i tryckt press. AFS uppmanar därför väljarna att ge etablissemanget en näsbränna den 13 september genom att rösta på partiet.

Liknande mönster har upprepats både före och under den digitala eran. Redan på 1800-talet använde etablissemanget sin kontroll över tryckpressar och annonsutrymmen för att strypa utmanare. I Sverige och övriga Europa vägrade många borgerliga tidningar och tryckerier att ta in annonser eller material från tidiga socialistiska och arbetarorganisationer, medan radikala republikanska och nationalistiska grupper efter 1848 års revolutioner ofta nekades både tryckeriutrymme och offentliga lokaler under hänvisning till ordning och moral.

I Storbritannien mötte chartisterna och senare de irländska nationalisterna liknande motstånd från den etablerade pressen, och i USA förstördes abolitionistiska tryckerier samtidigt som många tidningar vägrade deras annonser. Under 1900-talet fortsatte mönstret: kommunistiska partier i Västeuropa stängdes systematiskt ute från borgerliga dagstidningars annonssidor, och i Sverige marginaliserades Sverigedemokraterna under 1990-talet och tidigt 2000-tal genom att stora delar av pressen och de övriga partierna vägrade debatter, intervjuer och i vissa fall även annonser, samtidigt som en informell cordon sanitaire höll dem utanför det normala politiska samtalet.

I den digitala eran har samma logik flyttat till plattformarna – konton och sidor med avvikande budskap har deplattformerats, skuggbannats eller nekats betalda annonser långt innan EU:s nya regler trädde i kraft, medan etablerade partier sällan drabbats på samma sätt. När nu både traditionella medier och de stora digitala jättarna samtidigt stänger dörrarna för ett parti som Alternativ för Sverige blir det svårt att se det som en serie oberoende beslut – snarare som en fortsättning på ett gammalt mönster där makten över räckvidden används för att skydda det bestående.