Kratta löv eller förlora pengar – Tysklands nya bidragskrav är här
I Tyskland har kraven på bidragstagare skärpts rejält under 2026. Den som lever på det nya Grundsicherungsgeld, det som tidigare hette Bürgergeld, kan nu anvisas till samhällsnyttiga uppgifter som att kratta löv, skotta snö, städa parker eller hjälpa till med enklare kommunala arbeten. Vägrar man utan giltigt skäl riskerar man sänkta eller i extrema fall helt indragna bidrag.
Reformerna som trädde i kraft den 1 juli 2026 handlar om att snabbare få människor i arbete. Jobcentren ska prioritera förmedling till riktiga jobb framför långa utbildningar, och den som kan arbeta förväntas göra det i den utsträckning som är rimlig. Samtidigt har sanktionerna blivit hårdare. Redan vid upprepade missade möten eller vägran att delta i åtgärder kan det reguljära bidraget sänkas med upp till 30 procent under tre månader. I vissa fall kan merparten av stödet försvinna helt.
Möjligheten att sätta bidragstagare i så kallade Arbeitsgelegenheiten – samhällsnyttiga arbeten med en mindre ersättning utöver bidraget – har funnits tidigare, men används nu mer aktivt i flera kommuner. Tanken är att skapa struktur i vardagen och visa att den som får stöd från skattebetalarna också ska bidra med något. Framför allt CDU-politiker har drivit på för mer obligatorisk motprestation och menar att det handlar om rättvisa.
Kritikerna varnar för att gränsen mot tvångsarbete är hårfin. Tysklands grundlag förbjuder i princip tvångsarbete, och uppgifterna måste ha ett klart syfte att hjälpa personen närmare arbetsmarknaden. Ändå är utvecklingen tydlig: den som lever på bidrag i Tyskland möter 2026 högre krav på aktivitet och motprestation än tidigare.
I Sverige har utvecklingen gått i samma riktning. Sedan den 1 juli 2026 gäller ett nytt aktivitetskrav för den som får försörjningsstöd under minst tre månader. Den som inte deltar i aktiviteter som jobbsökande, språkträning eller arbetsplatsförlagda insatser riskerar att få stödet sänkt eller indraget. Skillnaden är att det tyska systemet oftare handlar om konkreta samhällsnyttiga arbetsuppgifter, medan det svenska fokuserar mer på aktiviteter som ska föra personen närmare arbetsmarknaden. Principen är dock densamma i båda länderna: den som lever på bidrag förväntas göra en aktiv motprestation.