Prenumerera
Prenumerera
By The original uploader was Ghirlandajo at English Wikipedia. - :et:Pilt:Ivolgaa-peatempel.jpg, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=29726439

Buddhismen i Sovjetunionen – överlevnad, anpassning och internationell återkomst

Buddhismen har funnits inom det ryska rikets gränser sedan 1600-talet och har haft sin starkaste förankring bland burjater, kalmyker och tuviner. Under tsartiden erkändes buddhismen officiellt av staten, och ett nätverk av kloster (datsaner) och religiösa skolor växte fram i Transbajkalien och södra Sibirien. Denna tradition kom dock att nästan fullständigt slås sönder efter den bolsjevikiska revolutionen 1917, då Sovjetunionen inledde en systematisk kampanj mot all organiserad religion. Artikeln skriven av forskaren vid University of Tartu (Estonia), Andrey Shishkov, Buddhism in Russia: Tradition, Politics (2013), Tensions ger en god översikt om just detta.

En av de mest betydelsefulla gestalterna i den sovjetiska buddhismens historia är Yeshi-Dorzhi Sharapov (1892–1963), burjätisk religiös ledare, 18:e Pandito Khambo Lama och ordförande för den Centrala Andliga Administrationen för Buddhister i Sovjetunionen mellan 1956 och 1963. Han var dessutom djupt skolad inom buddhistisk filosofi, i synnerhet den tibetanska Gelug-traditionen.

Yeshi-Dorzhi Sharapov föddes år 1892 i byn Koloshnoye i Huatsai aimag, Transbaikalregionen. Hans far tillhörde Selenga-burjaterna och var känd som helare, vilket tidigt placerade Sharapov i en religiös och kulturell miljö präglad av buddhistisk praktik. Efter tre års studier i församlingsskola blev han lärjunge till den dåvarande Pandito Khambo Laman Danzhi Munkozhapov och tjänstgjorde som khuvarak (novis/assistent) vid Tamchinsky datsan, ett av de viktigaste klostren i regionen.

År 1916 erhöll Sharapov graden Gebshi Lama, en avancerad akademisk titel inom buddhistisk filosofi, vilket markerade att han fullbordat samtliga stadier av den traditionella monastiska utbildningen. Under 1920-talet deltog han aktivt i försöken att bevara buddhistiska institutioner i ett alltmer fientligt politiskt klimat och deltog 1927 i det allryska andliga rådet för buddhister i Sovjetunionen i Moskva.

Den stalinistiska terrorn drabbade även Sharapov. År 1931 arresterades han, dömdes till fem års fängelse och förvisades därefter till Krasnojarsk-territoriet. Denna period sammanfaller med den nästan totala förstörelsen av buddhistiska kloster i Sovjetunionen, då hundratals munkar avrättades eller skickades till Gulag. Detta skildras väl i artikeln A History of Buddhism in Russia: The Sangha and the Soviets, Buddhistdoor, skriven av Dr. Andrey Terentyev.



Efter andra världskriget förändrades den sovjetiska religionspolitiken i begränsad omfattning. Av utrikespolitiska skäl, särskilt i relation till Asien, tilläts ett strikt kontrollerat religiöst liv återuppstå. År 1946 etablerades den Centrala Andliga Administrationen för Buddhister i Sovjetunionen, med säte vid Ivolginsky datsan i Burjatien – det enda fullt fungerande buddhistiska klostret i landet – beskrivet i brittisk och amerikansk religionsforskning, t.ex. Robert Thurman (red.), Buddhism in the Soviet Union.

År 1956 valdes Yeshi-Dorzhi Sharapov till Pandito Khambo Lama och därmed till högsta officiella buddhistiska ledare i Sovjetunionen. I denna roll kombinerade han djup filosofisk lärdom med betydande diplomatisk skicklighet. Under hans ledarskap trädde den sovjetiska buddhistiska sanghan åter in på den internationella scenen. Kontakter etablerades med buddhister i Indien, Nepal, Sri Lanka, Burma, Japan och Kambodja.

Samma år ledde Sharapov den första officiella sovjetiska buddhistiska delegationen till den fjärde världsbuddhistiska konferensen i Katmandu, Nepal – ett historiskt ögonblick som markerade Sovjetunionens försök att presentera sig som religiöst tolerant gentemot den buddhistiska världen.

Efter Sharapovs död 1963 restes minnes-suburganer vid Ivolginsky- och Aginsky-datsanerna, där hans aska placerades. I dag betraktas Yeshi-Dorzhi Sharapov som en nyckelgestalt i buddhismens moderna historia i Ryssland: inte som en reformator, utan som en bevarare som genom kompromisser, lärdom och diplomati lyckades säkra buddhismens institutionella överlevnad under ett av 1900-talets mest religionsfientliga system.