Ivan Aguéli – prinsens skyddsling och mystikern som lärde sig perfekt egyptiska

När Ivan Aguéli (1869–1917) trädde in i konsthistorien var han redan något av en legend. Den svenske målaren och mystikern levde stora delar av sitt liv i exil, på drift mellan Paris kaféer, spanska tjurfäktningsarenor och Kairos sufiska lärdomssalonger. Få svenska konstnärer har rört sig genom så många världar – och ännu färre har lämnat så djupa spår i varje.

Skandalen i Lézignan – när Aguéli försvarade tjuren

Episoden som kom att forma hans rykte inträffade i franska Lézignan år 1900. Aguéli bevittnade en tjurfäktning där en svårt skadad tjur fortsatte plågas inför publikens jubel. Mitt i dramat reste han sig i protest – en handling som då ansågs både skandalös och farlig. Enligt ögonvittnen försökte han till och med ta sig ner i arenan för att stoppa lidandet.

Den civilkuragepräglade protesten ledde till polisingripande, men blev senare symbolisk för den djupgående etik som präglade hela hans liv: ett försvar för djur och för de svaga, grundat i hans andliga övertygelser.

Stödet från prins Eugen – ett oväntat band

Händelsen riskerade att skada Aguélis rykte för gott, men stödet kom från ett oväntat håll. Prins Eugen – själv en framstående konstnär och mecenat – tog honom i försvar och framhöll hans känslighet, originalitet och konstnärliga begåvning.

Prinsens rekommendationer och ekonomiska hjälp gjorde det möjligt för Aguéli att fortsätta arbeta i Paris och senare resa vidare till Egypten. För svensk konsthistoria blev detta stöd avgörande: utan det är det inte säkert att Aguéli hade utvecklats till den banbrytande målare han blev.

Åren i Egypten – och Aguélis perfekta arabiska

När Aguéli 1902 bosatte sig i Kairo började han studera arabisk filosofi, islam och sufism. Där utvecklade han en språklig begåvning som förbluffade både orientalister och infödda talare. Inom några år talade han idiomatisk egyptisk arabiska – så naturligt att han kunde skriva tidningsartiklar under namnet ʿAbd al-Hādī Aguéli för arabiskspråkiga publikationer.

Han initierades i Shadhiliyya-orden och blev en av de första européerna att argumentera för islams andliga djup ur ett inifrån-perspektiv. Hans kunskaper var så omfattande att han kom att betraktas som en brobyggare mellan två intellektuella traditioner.

En existens präglad av konst, mystik och moral

Aguélis liv kretsade kring tre axlar – konsten, mystiken och etiken. Hans landskap i små format blev banbrytande för svensk modernism, hans islamiska skrifter banade väg för den tradition som senare påverkat tänkare som Titus Burckhardt och Frithjof Schuon, och hans moraliska hållning gjorde att han konsekvent tog parti för djur, utsatta och koloniserade folk.

Hans liv slutade abrupt 1917 i Spanien, då han blev överkörd av ett tåg – en död som länge omgavs av både tragedi och mystik.

Begravningen i Sala – konstnären som återvände hem

Trots sina år av resande, studier och exil kom Aguéli till slut att återföras till Sverige. Han är begravd vid Sala kyrka, inte långt från sin födelsestad. Platsen har blivit en stilla minnespunkt för besökare som söker spåren av Sveriges kanske mest gåtfulla konstnär.

Ett arv som växer med tiden

I dag står Ivan Aguéli som en av de mest särpräglade gestalterna i svensk kulturhistoria – en målare som förebådade modernismen, en mystiker som trängde djupt in i islams filosofiska traditioner och en människa som levde sin etik med sällsynt konsekvens.

Från tjurens försvar i Lézignan till de sufiska studierna i Kairo, och till den stilla graven vid Sala kyrka – hans liv rörde sig mellan världar, men knöts i slutändan samman till en helhet som fortsätter att fascinera.