Ebba om Andersson ”Står väldigt nära varandra nu” – KD öppnar för S-samarbete
När Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch i en intervju med Aftonbladet den 9 november 2025 förklarade att hon “inte helt stänger dörren” för ett samarbete med Socialdemokraternas Magdalena Andersson, var det som att något sprack i den borgerliga självbilden. Busch, som under valrörelsen byggt sin profil på ett borgerligt ledarskap och lojalitet inom det borgerliga blocket, öppnade plötsligt för att stå axel vid axel med det parti som under decennier format just det samhälle hon själv säger sig vilja förändra. Ebba påstår sig vara kristen men vill nu samarbete med ett parti som genomdrev sextioåtta rörelsen och bröt ner kärnfamiljen under 1900-talet.
Det är ett ideologiskt svek. Ett svek mot de väljare som röstat på Kristdemokraterna i tron att partiet står upp för en tydlig borgerlig riktning, och ett svek mot det politiska arv som byggts av samarbete mellan KD, M och L. Att Busch säger sig vilja “möjliggöra bredare uppgörelser i avgörande frågor” låter pragmatiskt – men det är i själva verket ett tecken på principlöshet. I samma intervju säger hon att hon har “jättesvårt att se hur det ska gå till”, men lämnar ändå dörren öppen. Så talar inte en ledare som vet vad hon vill – utan en som vill hålla alla vägar öppna, även om det betyder att överge sin ideologiska grund.
Busch har tidigare talat om borgerlig samling och vikten av att stå upp mot den socialdemokratiska maktlogiken. Men när hon nu antyder att hon “står väldigt nära” Andersson jämfört med året innan, framstår det snarare som en normalisering av socialdemokratin än som en utsträckt hand för nationellt ansvar. Det är en förflyttning från övertygelse till opportunism.
Borgerligheten har i decennier byggt sin styrka på att stå för idéer som skiljer sig från socialdemokratins: familjens frihet före statens, civilsamhällets ansvar framför byråkratins, företagsamhet och självförvaltning framför centralstyrning. När Ebba Busch nu signalerar att dessa skiljelinjer inte längre är så viktiga, urholkar hon själva kärnan i den borgerliga identiteten.
Man kan tala om “turbulenta tider”, som Busch gör, och om behovet av bredare lösningar. Men den som ständigt kompromissar bort gränsen mellan makt och värdering riskerar att stå för ingenting alls. Att öppna för samarbete med Andersson är inte statsmannaskap – det är politisk reträtt.
Kristdemokraterna har länge haft sin existensberättigande roll som den moraliska och värdegrundade kompassen i borgerligheten. Men en kompass som pekar åt alla håll leder ingenstans. Om Ebba Busch fortsätter på den här vägen riskerar hon att förvandla KD till ännu ett parti som bara vill sitta vid bordet, inte förändra dess form.
Senare i intervjun tar aftonbladet reportern Maggie Strömberg upp att Ebba Busch på senare tid har uttryckt sig alltmer positivt om Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Hon har bland annat berömt Andersson för att vara konstruktiv i de pågående energisamtalen. Samtalet mynnar ut i en rak fråga om Busch, i ett låst politiskt läge efter valet, skulle kunna tänka sig att släppa fram Andersson som statsminister.
– Det är ju väldigt svårt att se alltså. Trots att vi står väldigt nära varandra nu om man jämför med drygt ett år tillbaka, svarar KD-ledaren.
