Beslutet mot Jehova vittne – staten vill utrota heteronormen och traditionell religion
Religionsfrihet kräver oberoende — alla kristna borde avstå statsbidrag
När staten börjar ställa ideologiska villkor för vilka trosrörelser som får stöd ur statskassan, har gränsen för religionsfriheten passerats.
Den krassa sanningen är att systemet med statsbidrag till organisationer, samfund och prästerskap växte fram under det socialdemokratiska välfärdsbygget – just för att göra civilsamhället beroende och därmed styrbart.
Det som kallas stöd för religion har i praktiken blivit ett verktyg för konformitet. Bidragen villkoras, kritiska röster tystas och samfund formas om för att passa den samtida politiska mallen. Det är en utveckling som hotar både kyrka, samfund och civilsamhällets pluralism.
Jehovas vittnen blev nyligen av med sitt statsbidrag eftersom de inte välkomnar homosexuella medlemmar. Därmed markerar staten att även den klassiska kristna läran – den som utgjort Europas moraliska grund – måste revidera sina egna skrifter för att passa in i den postmoderna berättelsen.
Bibeln är dock tydlig:
“Du skall inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är en styggelse.”
(3 Mosebok 18:22)
Aposteln Paulus gör samma markering i Romarbrevet 1:26–27.
Den klassiska kristendomen har aldrig svajat i den frågan – men nu förväntas den anpassa sig till ett sekulärt narrativ för att behålla ekonomiskt stöd.
Därför bör religiösa samfund göra ett tydligt ställningstagande: avstå från statliga bidrag och återta sin självständighet. Att säga nej till bidraget är inte en symbolisk gest, utan en principhandling. Det skickar tre viktiga signaler:
- Trosfrihet före statlig kontroll.
- Självfinansiering före politisk styrning.
- Andlig integritet före ekonomiskt beroende.
Statsbidragen var från början ett socialdemokratiskt sätt att “hjälpa svaga”, men också att göra människor ekonomiskt ofria – för beroende för att kunna donera ur egen ficka. När staten monopoliserar resurser, kan den också forma värderingar. Resultatet blir ett civilsamhälle som pressas mot en sexual- och värdeliberal hållning.
En sund grundlag borde helt hålla staten borta från religionen. Så är dock inte fallet i dagens västvärld.
Men oavsett detta bör kristna inte längre tigga vid statens bord. Vi borde hellre söka trogna välgörare och egna resurser än att låta tron korrumperas av statlig välvilja.
Religiösa ledare måste våga deklarera självständighet.
Låt gåvor och medlemsstöd bära gemenskapens liv.
Låt inga statliga kronor binda samfundets samvete.
Religionsfriheten försvaras bäst när den är ekonomiskt fri.
