Krönikör Markus Andersson: En kort betraktelse över vår tids mentala styrmedel
När alternativmedia dök upp i början av detta sekel var jag också en av de som hyllade denna rörelse som ett genombrott, som en milstolpe i kampen för sanning och människans frihet. Känslan var densamma när jag tio år senare för första gången bekantade mig med sociala medier.
Här kommer vi, äntligen, få ett vitalt korståg mot den förhärskande tyranniska världsomspännande massmedian!
Under flera år närde jag detta hopp. Där massmedia mörkade, ljög och vilseledde, där stod alternativmedia och sociala medier som sanningens lysande stjärna i det kompakt nattsvarta mörkret.
Det behövdes inget annat, aldrig mer lyssna till några nyheter på radio eller teve, aldrig mer öppna en dags eller kvällstidning! Nog var nog! Allt fanns i flödena i alternativmedia och i flödena på de sociala medierna.
När jag nu ser i backspegeln blir jag generad av denna naivitet. Hur kunde jag tro att medier som får fritt spelutrymme på youtube och andra globala plattformar inte drar till sig infiltratörer? Hur kunde jag ens tro att dessa alternativa medier ens från början hade rent mjöl i påsen med sina påkostade sensationella globala nyhetspresentationer? Tron kan försätta berg men den kan även förblinda. Jag var så svältfödd på sanning att jag valde att tro på alternativmedia och det som stod att läsa i flödena på sociala medier.
Idag mår jag ofta lika illa av de stora globala alternativmedierna som av traditionell media. Den världsomspännande så kallade alternativmedian är i själva verket ingenting annat än alternativ massmedia. Plattformar som har miljontals följare över hela världen. Medier som polariserar människor i olika läger, minst lika hårt som traditionell massmedia.
Massans tänkande och därigenom handlande hålls under ständigt tryck utav både massmedia och globala alternativmedia. Krafter vi aldrig ser vill forma vårt tänkande. Via medier får vi lära oss vad som är en så kallad stor nyhet, även fastän denna nyhet kanske inte alls angår oss. Idag lever vi så motståndslöst under effekterna av detta andliga artilleri att man har svårt att vinna den inre distans som behövs för att se det kusliga i detta skådespel. En sanning är dödsdömd om den inte förmedlas till världen via medierna. Den tigs ihjäl, en tigandets censur, som är desto mäktigare eftersom massmedias och alternativmedias slavskara inte ens märker dess existens.
De senaste så kallade nyheterna delas på sociala medier med ljusets hastighet över hela jorden. Det är ingen större skillnad mellan snacket och åsikts lägren i till exempel Sydamerika och de i Europa: MAGA mot WOKE, så kallad höger mot vänster, Israel mot Palestina, etc. I den globala byn finns bara två alternativ i varje globalt hypad fråga. Sammanfattningsvis: massmedierna, alternativmedierna, sociala medier och dess trogna följare fungerar idag som arméer, med omsorgsfullt organiserade drabbningar, med journalister, gurus och experter som officerare och mediekonsumenter som soldater.
Men det är som i alla arméer: soldaten lyder blint, och ändring av krigsmål och operationsplan genomförs utan hans kännedom. Läsaren vet inte vad man gör med honom och skall inte heller veta det och inte heller förstå vilken roll han spelar. En våldsammare satir om tankens frihet får man leta efter. Vad kan vi då göra? Helt enkelt alltid ifrågasätta allt vi ser och hör. Är det här relevant för mig? Berör det verkligen mig? Har jag någon nytta av denna information eller är det rent av desinformation som syftar till att manipulera mig? Det vi inte kan påverka kan vi lämna där hän och istället fokusera mer på det vi verkligen kan påverka, det som verkligen angår oss på riktigt. Om det är katten där hemma, fotbollslaget i byn, kommunalvalet i trakten där du bor, eller något annat, det bestämmer du.
Krönikör Markus Andersson
