US blockerar Palestina från att delta i FN:s generalförsamling
När USA den 29 augusti 2025 beslutade att neka visum för Palestinska myndighetens och PLO:s ledare, inklusive president Mahmoud Abbas, var det inte bara en formalitet i en byråkratisk process. Det var ett maktpolitiskt budskap – riktat både till världen och till FN självt. Beslutet innebär att Palestina inte kan delta vid generalförsamlingen i september, skriver AP News.
Utrikesminister Marco Rubio motiverade åtgärden med att palestinierna inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från terrorism och med sitt engagemang i internationella domstolar. Men bakom orden döljer sig ett välbekant mönster: USA förbehåller sig rätten att avgöra vem som får tala i världens mest centrala församling, och detta trots att FN:s huvudkontorsavtal egentligen ska garantera alla stater representation, enligt Financial Times.
Palestinska myndigheten fördömde omedelbart beslutet och kallade det ett brott mot internationell rätt. Och FN:s egen talesperson uttryckte oro över att USA, som värdland, underminerar själva grundprincipen för organisationen genom att villkora tillträde till generalförsamlingen, rapporterar The Guardian.
Ett mönster av undantag för Israel
Den amerikanska linjen kan inte förstås utan att se Israels särställning. Återkommande sätter Washington Israels intressen över internationella avtal, över folkrättsliga principer och över FN:s legitimitet. Den som vågar kritisera Israel eller kräva rättslig prövning i Haag straffas politiskt – i detta fall med tystnad och osynliggörande.
Samtidigt är det uppenbart att vinden blåser i en annan riktning. Frankrike, Storbritannien, Kanada och Australien har öppnat för ett erkännande av en palestinsk stat. Det är ett steg som utmanar den amerikansk-israeliska dominansen i frågan och antyder att tålamodet i västvärlden börjar rinna ut.
Historien upprepar sig
Vi har sett detta förut. När Yasser Arafat stoppades 1988 från att tala i New York fick FN till slut hålla sin generalförsamling i Genève istället. USA:s agerande var då som nu en påminnelse om att stormakten gärna talar om frihet och demokrati, men tvekar inte att inskränka andras röster när de inte passar den egna agendan.
En klassisk konservativ hållning har alltid värnat suveränitet, rättsstat (Bukean konstitutionalism, Magna Charta) och internationell balans. När USA utnyttjar sin värdroll för att tysta en part i en av vår tids mest brännande konflikter, är det ett tecken på hur långt man avlägsnat sig från dessa principer. Att låta en stormakt diktera vem som får tala i FN är inte att försvara ordning och stabilitet – det är att undergräva dem.
