Prenumerera
Prenumerera

“Islamofobi” – ett vapen i globalisternas diskurskontroll

Antirasism utgår från tanken om allas lika värde — att alla skall behandlas rättvist oberoende av religion, kön eller hudfärg. Men detta ideal har förvrängts. Begrepp som islamofobi, antisemitism och antiziganism används idag inte bara för att beskriva reella problem, utan också som politiska verktyg i komplexa maktspel.

Organisationer som Expo är snabba att lyfta fram islamofobi – men tystnaden är märkbar när det gäller andra grupper. Varför finns det inga etablerade begrepp som kristofobi, hindofobi eller buddofobi, trots att kristna, hinduer och buddhister i flera delar av världen utsätts för systematiskt våld och diskriminering?

Selektivt tystande om verkligt förtryck

I Nigeria har minst 52 250 kristna mördats under de senaste 14 åren i attacker från islamistiska extremistgrupper såsom Boko Haram, enligt Intersociety. Andra uppskattningar anger upp till 62 000 kristna dödade sedan 2000 i det som kallas “Silent Slaughter”, skriver Vatikan News.



I Kongo har regeringsstyrkor och väpnade grupper stått bakom minst 100 civila döda genom godtyckligt våld, samt utomrättsliga avrättningar och omfattande övergrepp mot kvinnor och barn, enligt Amnesty International.

Militärt våld mot civila i Gaza

Under de senaste månaderna har över 60 000 palestinier dödats i kriget i Gaza, rapporterar The Guardian, och FN varnar för att verkliga dödstalen är kraftigt underskattade — vissa studier talar om uppemot 80 000–93 000 döda när indirekta dödsorsaker inkluderas, skriver även The Guardian. Tusentals har även dödats vid matköer och hjälppunktigheter i det humanitära kaoset, enlig,AP News och Visselblåsaren den amerikanske överstelöjtnanten Anthony Aguilar.

Agenda-driven språkföring

Samtidigt som dessa tragedier tystas, riktas Expo-fokus mot mindre symboliska clashs, som karikatyrer, och enstaka händelser. Det tyder inte på att islamofobi är viktigare — utan att begreppet används selektivt för att främja en specifik diskurs. Det fungerar som ett sätt att kontrollera samtalet: vissa röster och tragedier hamnar i medieskugga, medan andra förstoras.