Ledare: Medlöperi, tystnad och selektiv moral – Expo blundar för folkmordet i Palestina

Den svenska narkos- och intensivvårdsläkaren Märta Halmin återvände nyligen från Gaza. Under sin semester valde hon att åka till ett av världens mest bombade och belägrade områden – inte för att vila, utan för att rädda liv. Hon arbetar till vardags på Södersjukhuset i Stockholm och är knuten till Karolinska Institutet. Halmins vittnesmål, förmedlade bland annat genom Rapport, visar en verklighet som är svår att ta in: barn som dör i bombade skolor, kvinnor som dödas i matköer, sjukvårdspersonal som själva blir måltavlor. Och varje gång hon intervjuas ställer hon samma fråga – hur kan världssamfundet tillåta detta?

Men bara det att Sveriges Television ägnat henne flera reportage antyder en sak: det sker en förskjutning i opinionen. Det som tidigare varit otänkbart att kritisera börjar långsamt sippra in i det offentliga medvetandet. Till och med vissa mainstream-politiker börjar uttrycka oro – kanske inte av samvete, men av rädsla för att opinionen håller på att springa ifrån dem.

För det här har inte börjat nu. Den systematiska brutaliteten har pågått i årtionden. På Västbanken trakasseras palestinier dagligen, ofta helt utan förklaring, ofta utan uppmärksamhet. En amerikansk-palestinsk man berättade nyligen hur hans bror dog av inre blödningar efter en misshandel – inte på grund av slagen i sig, utan för att den israeliska militären vägrade släppa fram en ambulans. Detta är inte undantag. Detta är mönster. Detta är system.

Och i denna verklighet har tystnaden blivit medbrottslighet. Det gäller inte bara politiker, utan också kändiseliten som annars gärna står längst fram i parader och godhetsyttringar. Niklas Strömstedt, en av Sveriges mest moraliskt högljudda artister när det gäller inrikes symbolfrågor, har inte sagt ett ord om det pågående massdödandet i Gaza. Samma sak gäller många andra: tystnaden är öronbedövande.

Men än värre än tystnaden är hyckleriet hos aktörer som Expo och Dagens Nyheter. Organisationer som utger sig för att vara moralens väktare – mot ”hat”, mot ”rasism”, mot ”våldsideologier” – har inte ägnat ett enda seriöst ord åt det som nu händer i Palestina. När barn bränns levande i tältläger, när ambulanser bombas och skolor jämnas med marken – då tiger Expo. Men när en karikatyrtecknare i Indien ifrågasätter västerländsk dubbelmoral, då reagerar de genast. Det är alltså inte våld som upprör dem – utan fel sorts protest.

De använder begreppet ”våldsbejakande extremism” som en slasktratt för att jaga oppositionella, människor som ibland bara har gjort sig skyldiga till tankebrott eller ideologisk avvikelse. Men de vill inte tala om våldet som utövas av stater – särskilt inte av den stat de i praktiken försvarar: Israel.

Det som sker i Palestina är rasistiskt. Det är ett etniskt motiverat, strukturellt förtryck där en grupp människor dödas, fördrivs och förnedras baserat på sin härkomst. Om detta inte är rasism – vad är då rasism?

Att Expo kallar sig antirasistisk är därför inte bara ett hån. Det är lögn och förbannad dikt. I själva verket är Expo Sveriges mest rasistiska organisation – därför att den genom sin tystnad och sin selektiva moral legitimerar det grövsta rasistiska våldet i modern tid.

Det är inte längre en fråga om politisk åsikt. Det är en fråga om mänsklig anständighet. Och om att inte längre vara medbrottsling.

I grund och botten handlar det också om att USA och Israel vill förstöra allt motstånd mot amerikansk dominans värden över, genom att bland annat dominera muslimer i muslimska länder, och Expo och det svenska etablissemanget verkar inte vilja ta fighten emot dem detta.

Chefredaktör Henrik Sundin