Krönikör Markus Andersson: Ett av världens största horhus
Ett av världens största horhus är den moderna konstscenen. Där kan den fysiska avföringen, alltså en liten burk med fekalierna från någon uppblåst så kallad konstnär kosta uppåt 3 miljoner kronor. Medan ett gediget måleri, byggt på tusentals år av europeisk konsttradition och individuell talang och flitigt strävande, inte ens betingar en tusendel av vad burken med skit kostar.
Det finns hur många sådana exempel som helst. Vi skulle kunna rabbla dem under en hel månfas. I början kanske man skrattar när man läser om all knäpp modern så kallad konst. Men efter en tid sätter sig skrattet i halsen. Man börjar inse vad det handlar om: Nämligen att spotta oss etniska européer i ansiktet, att förnedra, förringa och slutligen förringa och förinta vår kultur och vårt kulturarv.
Hierarkier byggda på äckliga personkulter skapade av hor, utpressning, mutor, droger och allt snusk vi kan föreställa oss. Korrumperande av kulturen är i grunden en del av en riktad attack mot den västerländska civilisationen. Man skulle önska att åtminstone de konservativa förstod den avgrundsdjupa ondskan och det rent demoniska i detta. Men det är tyvärr att överskatta dem.
Att tänka på djupet tillhör inte precis det vanliga i våra dagar. Som utövare både av måleri och hantverk slutar jag aldrig förvånas över hur lågt dessa krävande sysslor värderas i våra dagar. En liten främmande entitet har infiltrerat och förpestat så mycket av vår konstscen, och distanserat sig totalt från det folkliga och traditionella. För att inte tala om hur de förstört marknaden som styrs av samma parasitära grupp. Det värsta med detta lilla kotteri är inte att de finns eller ens att de lever i lyx, utan att de faktiskt påverkar folk i gemen mer än vad gemene man själv är medveten om.
Det systematiska förfulandet av konst och arkitektur och de subliminala associationer de skapar hos betraktaren utgör en demonisk form av mental krigföring mot både individen och samhället. Med skallen fullproppad av klyschor om “vår konsthistoria” tror man sig vara bildad. Samma uttjatade namn för femtielfte gången, nämns om och om igen utan att förstå vilken löjlig papegoja man är som svalt något så fånigt ( Manet, Monet, Matisse, Picasso, Duchamp blablabla” När jag var yngre trodde jag att snart så vänder nog den här galna korrumperade konsttrenden, och det genuina kommer tillbaka.
Tyvärr fruktansvärt naivt av mig. Ingenting vänder med mindre än att folk tar egna initiativ till att göra något själva. Det första borde vara att själva se till att värdera traditionell konst och hantverk högre, och åtminstone våga investera i detta.. Krönikör och konstnär Markus Andersson Förklaring till bild. Burken med skit kostar med än 100 gånger så mycket som Markus Andersson oljemålning och träskulptur.
Krönikör Markus Andersson
Om artikelbilden
Piero Manzonis verk “Artist’s Shit” (italienska: Merda d’artista) består av 90 konserverade burkar tillverkade 1961, märkta och signerade av konstnären – var och en innehållande 30 gram. (den bild som är högst i collaget som utgör artikelbilden)
Historiska och nyliga uppgörelser
- Vid leverans prissattes burkarna till värdet av 30 gram guld, alltså runt 37 USD 1961.
- Vid en butik auktion i Milan 7 december 2016 uppnåddes ett rekordpris på 275 000 €, inklusive avgifter.
Till höger längre ner i collaget ser du vikingaskeppsmålningen heter ” Valhalla stundar”, målat av Markus Andersson.
Till vänster längst ner i collaget
Markus träskulptur av en präst från prästerståndet.
Markus träskulptur och hans tavla ”Valhalla stunder” kostar inte ens en hundradel av vad burken med skit har sålts för.
