Tre tänkbara Påvar som vill återgå till mer traditionell katolicism

Det råder nu sede vacante, vilket betyder något i stil med ”den tomma stolen”. Påve Franciskus är död, och det råder förstås stor sorg bland katoliker över att deras ställföreträdare på jorden nu har gått bort. Men Franciskus var samtidigt en företrädare som valde att avvika från Bibeln i flera centrala frågor. Han förespråkade omfattande migration till Europa – migration som inte var kristen – och han luckrade upp kyrkans hållning kring HBTQ samt visade en mer försonlig inställning till feminismen.

Därmed bidrog han, enligt många traditionalister, till västvärldens förfall och till det sjunkande barnafödandet. Inom den katolska kyrkans traditionalistiska falang vill man nu se en återgång till en stramare hållning från den Heliga Stolen.

En favorit i detta val hade varit Robert Sarah. Kardinal Robert Sarah är en guineansk kardinal, född 1945, känd för sin traditionella teologi, sitt andliga djup och sin skarpa kritik mot moderniseringen av den katolska liturgin. Han var tidigare chef för Kongregationen för den gudomliga gudstjänsten, där han försvarade den latinska liturgin och betonade tystnadens betydelse i mässan. Sarah har öppet visat sympati för SSPX – en katolsk gren som är kritisk till Andra Vatikankonciliet, vilket de menar tog de första stegen mot en liberalisering av kyrkan redan på 1960-talet. Sarah är dock över 80 år gammal, och många befarar att kardinalkollegiet numera är för liberalt för att välja en sådan kandidat.

Men det finns tre övriga konservativa kardinaler som betraktas som mer troliga kandidater till att bli nästa påve. Här nedan presenteras de:

Kardinal Fridolin Ambongo Besungu (Demokratiska republiken Kongo, 65 år) ( mitten av artikelbilden

Kardinal Fridolin Ambongo Besungu är en kongolesisk katolsk ärkebiskop och medlem av Kapucinorden. Han föddes den 24 januari 1960 i Boto, i dåvarande Belgiska Kongo (nuvarande Demokratiska republiken Kongo), och prästvigdes 1988. Ambongo har gjort sig känd för sitt mod i frågor som rör social rättvisa, korruption och fred i Centralafrika, särskilt i samband med politisk oro och väpnade konflikter i hemlandet. Han utnämndes till ärkebiskop av Kinshasa 2018 efter kardinal Laurent Monsengwo Pasinya och blev utnämnd till kardinal av påve Franciskus 2019.

Kardinal Ambongo är en framträdande röst i den afrikanska kyrkan och har deltagit i flera synoder och internationella sammanhang där han lyfter frågor om klimatförändringar, exploatering av Afrika och behovet av en kyrka som står på de fattigas sida. Han anses vara teologiskt konservativ men samtidigt pastoral i sin ton, och han ses ofta som en möjlig framtida ledare inom den världsvida katolska kyrkan.

Kardinal Raymond Burke (USA, 76 år) till vänster i artikel bilden

Kardinal Raymond Leo Burke, född den 30 juni 1948 i Richland Center, Wisconsin, är en amerikansk katolsk kardinal och en framträdande konservativ röst inom den katolska kyrkan. Han prästvigdes 1975 av påve Paulus VI och har en bakgrund som kanonist med studier vid det påvliga Gregorianauniversitetet i Rom. Burke har tjänstgjort som biskop i La Crosse och ärkebiskop i St. Louis, innan han 2008 utsågs till prefekt för den högsta kyrkliga domstolen, Apostoliska Signaturan. År 2010 upphöjdes han till kardinal av påve Benedikt XVI.

Burke är känd för sin starka kritik mot påve Franciskus, särskilt i frågor som rör kyrkans hållning till HBTQ-personer, skilsmässa och kvinnors roll i kyrkan. Han har offentligt motsatt sig försök att mjuka upp kyrkans lära i dessa frågor och har förespråkat en återgång till traditionella liturgiska former, inklusive den latinska mässan. Hans konservativa hållning har lett till att han blivit avlägsnad från flera inflytelserika poster inom Vatikanen och förlorat vissa privilegier, såsom sin subventionerade bostad i Rom. Trots detta fortsätter han att vara en inflytelserik figur bland traditionella katoliker och nämns ibland som en möjlig kandidat till påveämbetet.

Kardinal Péter Erdő (Ungern, 72 år) till höger i artikelbilden

Kardinal Péter Erdő är en framstående ungersk katolsk ledare, född den 25 juni 1952 i Budapest. Han prästvigdes 1975 och har en gedigen akademisk bakgrund med doktorsexamina i både teologi och kanonisk rätt från det påvliga Lateranuniversitetet i Rom. Efter att ha tjänstgjort som professor och rektor vid Péter Pázmány-universitetet utnämndes han till ärkebiskop av Esztergom-Budapest 2002 och blev därmed Ungerns primas. År 2003 upphöjdes han till kardinal av påve Johannes Paulus II.

Erdő har haft flera ledande positioner inom den katolska kyrkan, bland annat som ordförande för Europas biskopskonferenser (2006–2016) och som relator general för biskopssynoden om familjen 2014 och 2015. Han är känd för sin teologiska konservatism och sitt engagemang för traditionella katolska värderingar. Under sin uppväxt i det kommunistiska Ungern upplevde han religiös förföljelse, vilket har präglat hans starka tro och försvar av kyrkans självständighet. Erdő ses idag som en potentiell kandidat i framtida påveval och betraktas som en brobyggare mellan Öst- och Västeuropa.

Västvärlden befinner sig i en kris, det befolkningskollapsen är här och familjen som institution har helt fallit samma. Den katolska kyrkan skulle behöva en av dessa ovanstående kardinaler som dess ledare, så att ytterligare liberalt förfalla inom kyrkan förhindras och en konservative reaktion kan påbörjas i västvärlden.