SD svek Swexit-frågan – Morgonbladet samtalar med AFS-ledaren
Under sina första decennier som politiskt parti intog Sverigedemokraterna (SD) en tydligt EU-skeptisk hållning, som kulminerade i ett krav på ett svenskt utträde ur Europeiska unionen – ofta kallat ”Swexit”. Partiet såg EU som ett hot mot svensk nationell självständighet och menade att unionens växande maktövertag undergrävde det svenska folkstyret.
I partiets tidiga programförklaringar betonades vikten av självbestämmande i frågor som invandring, lagstiftning och välfärdspolitik. EU uppfattades som en elitstyrd, överstatlig konstruktion där beslut i alltför hög grad togs över huvudet på medlemsländerna. I synnerhet riktade SD kritik mot EU:s gemensamma asylpolitik och det gränslösa Schengenområdet, som de menade försvårade kontrollen över Sveriges yttre gränser.
Sverigedemokraternas krav på Swexit fick dock aldrig något större genomslag i den breda opinionen. Fram till mitten av 2010-talet, var SD tydligt EU-skeptiskt. Partiet förespråkade ett ”Swexit”, alltså att Sverige skulle lämna EU, med argument som:
- Försvar av svensk suveränitet
- Motstånd mot centralisering av makt till Bryssel
- Kritik mot ökad invandring och bristande gränskontroller
Kring 2018–2020 började partiet successivt mildra sin EU-retorik. Helt plötsligt övergav partiet kravet på Swexit och började arbeta aktivt inom den Europeiska unionen. Vid ungefär samma tidpunkt välkomnade de Charlie Weimers, tidigare stabschef åt Lars Adaktusson och avhoppare från KD, en politiker med starka band till den sionistiska rörelsen och en fascination för överstatliga samarbeten med USA och Israel.
Weimers har som EU-parlamentariker åt SD öppet uppmanat EU att försvara Israels bosättningar på Västbanken, vilket tyder på att han backar en EU-gemensam utrikespolitik för att till och med springa utomeuropeiska länders sionistiska ärenden. Han har dessutom använt sin politiska plattform för att kritisera EU:s försök till egen geopolitisk roll, till förmån för fortsatt amerikansk dominans i västvärlden
Det är inte förvånande att SD, åren innan, uteslöt sitt dåvarande ungdomsförbund SDU och dess ordförande Gustav Kasselstrand, som tydligt stod fast vid partiets äldre linjer kring ett EU-utträde och motsatte sig interventionistisk utrikespolitik
Svenska Morgonbladet talade här om veckan med Gustav Kasselstrand som nu leder partiet Alternativ för Sverige, det enda konservativa och nationalistiska parti i Sverige som tydligt driver Swexitfrågan. Partiet har mandat i Svenska Kyrkans riksdag, Kyrkomötet.
”SD:s svängning i EU-frågan är ett av de tydligaste exemplen på att partiet förlorat både sin ryggrad och politiska kompass. Svängningen är enkel att förstå, om man förstår vem Jimmie Åkesson är och hur han resonerar. För det var hans beslut, ingen annans”, förklarar han för oss på redaktionen.
Kasselstrand har som tidigare ordförande för SDU god insyn i Jimmie Åkessons sätt att leda partiet. AFS-ledaren förklarar att SD ledaren numera agerar med ”politisk taktik som argument”.
”Men från början var Åkesson faktiskt en övertygad och hängiven EU-motståndare”, berättar Gustav. ”När han gick med i SD 1995 var EU-frågan det som avgjorde partivalet. Åtminstone har han själv upprepat detta flera gånger. De enda partier i riksdagen som drev EU-motståndet fanns på vänsterkanten: Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men om man var EU-motståndare och inte vänster, var SD det enda alternativet. Jag minns själv att Åkesson framförde goda argument mot EU när han var toppkandidat i EU-valet 2004”. Det var vid det valet Kasselstrand började få upp sitt intresse för Sverigedemokraterna.
AFS-ledaren menar att konceptet taktik före ideologi redan började vid SD:s riksdagsinträdande 2010.
”Detta taktiserande fortsatte givetvis. År 2016 sker en för vår tid helt avgörande händelse, nämligen att Brexit-sidan segrar i folkomröstningen i Storbritannien. Men det leder inte till någon Swexit-debatt i Sverige – inte ens SD gör ett försök att få upp frågan på agendan”, menar Gustav Kasselstrand.
Kasselstrand bedömer att det kaos som de EU vänliga i Storbritannien skapade efter brexit-omröstningen resulterade i att SD började skämmas för sin Swexit-hållning.
”Så inför EU-valet 2019 stryks Swexit-kravet helt, trots att beslutet aldrig fattas på Landsdagarna”, fortsätter Kasselstrand. ”Det är helt och hållet Åkessons personliga beslut som avgör frågan. Det handlar inte bara om att EU-utträde enligt SD förknippas med ”kaos”, det handlar också om att opinionen för Swexit bara är omkring 20 procent. En annan viktig faktor är att EU-motstånd är ett rött skynke för de borgerliga partierna, och Åkesson säger själv i en intervju i Riks att ”andra partier säger att ert EU-motstånd är ett stort hinder för att kunna samarbeta”: med andra ord, Tidö-avtalet år 2022 hade inte varit möjligt om SD drev EU-motstånd.”
AFS-ledaren tror att SD:s taktiktänk har ”en gräns” och att partiets kärnväljaren till slut tröttnar på att sann nationalistisk politik aldrig blir verklighet på riktigt.
Svenska Morgonbladet kan allt mer konstatera att SD som parti har närmaste sig den svenska åsiktskorridorens finrum. Henrik Vinge, som pekas ut som möjlig efterträdare till Jimmie Åkesson som SD-ledare, är tillbaka efter en längre tids sjukskrivning för utbrändhet. I en intervju med Expressen uttrycker han stor tillfredsställelse med Tidöavtalet och menar att Sverigedemokraterna fått igenom mer av sin politik än vad deras riksdagsmandat motiverar. Han lyfter fram ambitionen att göra SD så förtroendeingivande att även Liberalerna frivilligt vill samarbeta i en framtida regering med dem.
Samtidigt växer missnöjet bland SD:s gräsrötter och väljare, särskilt över att invandringen inte minskat trots Tidöregeringens makt. Kritiker på sociala medier, enligt artikel i Fria Tider, anklagar Vinge för att ha gett bort inflytande till Moderaterna och kallar Tidöavtalet för ett svek. SD-profilen Mattias Karlsson försvarar dock Vinge och lyfter fram hans strategiska förmåga och lojalitet, men även detta bemöts av hånfulla kommentarer online.
Trots detta påstående från Vinge beviljades nästan 100 000 uppehållstillstånd till Sverige 2024. Av allt att döma är Sverigedemokraternas tilltänkta partiledare nöjd med detta.
