Krönikör Markus Andersson: Vem var det som tog kina-puffen?
För en tid sedan utspelade sig följande på en sopstation, en så kallad återvinningsstation, i närheten av Tierp.
Som ni säkert känner till är det ofta små wannabe Hitler som arbetar på sådana stationer. Där kan de stå och peka och domdera och få betalt för denna deras största passion.
Stränga regler om allt; björksly i den containern metall i den men absolut ingen plast, papper i den, el-prylar i den och så vidare. För explosiva ämnen har de ett särskilt låsbart säkerhetsskåp. Det är inte ofta som detta skåp använts eftersom folk nuförtiden inte är betrodda att inneha några explosiva ämnen.
Men en dag kom det in en Kina-puff, ni vet en sådan där smällare som alla tioåringar på den gamla goda tiden lekte med och smällde av runt nyår, påsk och Valborg. Dessa smällare består av lite svartkrut och lägger man den till exempel i en ölburk och tänder på stubinen, så orsakar explosionen att burken blir deformerad. Spränger man den i en plastburk med lock går burken sönder. Man kan om man är ovarsam givetvis göra illa sig om man håller kvar den i handen när den exploderar. Men sådant var inget problem för oss när vi var i tioårsåldern. Vi hade fantastiskt kul med dessa.
Våra farsor hade givetvis förklarat hur man använder smällare och instruerat några enkla säkerhetsregler. Tänd stubinen, och avlägsna er några meter. Smällare var alltså något som alla barn klarade på den tiden, men i vår tid är inte ens vuxna myndiga medborgare betrodda att kunna hantera dessa. Så personalen tog hand om Kina-puffen, lade den i säkerhetsskåpet för explosiva ämnen och kom överens med polisen om att de skulle komma och hämta den i nästkommande vecka. Polisen skulle alltså åka till sopstationen enbart för att hämta en kinapuff.
Till denna historia hör att kinapuffen ett par dagar senare försvann från säkerhetsskåpet. Någon med nyckel till skåpet hade alltså tagit den. Tack och lov blev det ingen polisutredning om den saken. Denna hysteri, rädsla för sprängämnen, och vapenfobi rent allmänt är utbredd i vår tid. Tex de krångliga reglerna för om, när och hur man får eller inte får transportera kniv i bilen. Det finns en detaljreglering kring allt som har med sprängämnen och skjutvapen att göra, och precis som om inte detta vare nog, nu höjs röster för ytterligare reglering och klåfingrig myndighetsutövning. Det finns alltid “goda “ skäl för förbud, men det gäller i stort sätt allting. Man skulle tex kunna förbjuda den nyttiga grönsaken spenat med motivationen att äter du för mycket kan du få i dig farliga mängder nitrat. När det gäller alkohol är det samma visa. På sjuttonhundratalet brände varenda gård hundratals liter sprit per år. En mild reglering tillkom, tex att ingen mindre gård fick bränna mer än 200 liter sprit per år.
På artonhundra talet infördes förbud mot hembränning. På senare år har till och med förtäring av alla alkoholhaltiga drycker förbjudits på många offentliga platser utanför de godkända utskänkningsställena. Det varierar mellan olika kommuner. Det kan alltså vara olagligt att gå till en park med sin partner och ha med sig en picknick korg med en flaska vin och några ostar. Det är olagligt att sätta sig på en klippa utaför Visby och dricka en kall mörk öl. Det kan vara olagligt att skåla i champagne på många offentliga plaster och så vidare. Nu talas även om att ditt körkort ska kunna dras in om en läkare via blodprov ser att du dricker mer än en och halv flaska vin i veckan. Storebror ser dig och han straffar dig! När jag var barn kunde vilken bonde som helst köpa dynamit. Folk gick ibland till bönder för att be dem köpa ut dynamit. I vår tid måste alla som ska köpa dynamit gå dyra kurser och få en särskild licens. När min far var ung kunde vem som helst köpa dynamit.
Brottslingar spränger något varje dag i Sverige i våra dagar, vilket visar att den hårda regleringen mot laglydiga medborgare inte på något vis hindrar brottslingar. I alla år sedan bilen uppfanns har folk tagit med sig hundar i sina bilar. Det har inte varit något problem därför att de flesta vuxna människor kan lösa var och hur hunden ska sitta i bilen. Men på senare år har Storebror bestämt att hunden måste sitta i en stor bur i bilen, eller i en av staten godkänd sele som är fastsatt i säkerhetsbälte. För en barnfamilj på semester kan det bli väldigt krångligt att få plats med allt detta. Att elda lite grovsopor då och då ute på landsbygden var standard och självklart inget som var förbjudet.
Men i vår tid har även detta förbjudits. Nu ska glesbygdsborna åka långa sträckor till en sopstation med konstiga öppettider, tex för att lämna in en målad gammal trasig träsoffa istället för att elda upp den. Fritidsfiskaren har också fått fler lagar att förhålla sig till. För en tid sedan förbjöds att fiska med levande betesfisk. Något som folk gjort i Sverige i alla tider. Uppe i Hälsingland gjorde polisen razzia ute på isen och kollade vad folk som satt och fiskade hade på kroken. Det finns åtskilligt mer att ta upp för det vimlar av klåfingriga regleringar och lagar som utgår från att folk inte har något sunt förnuft. Vän av ordning kanske kan tänka att, tja men det är väl bra att det inte slarvas med alkohol, sprängämnen, vapen, hundar och än så länge är inte jag drabbad av dessa småtyrraniska lagar. Men då glömmer man bort att de små stegens tyranni till sist bildar ett alltigenom totalitärt samhälle där människor är berövade möjligheten att själva styra över sina liv, använda sitt sunda förnuft både i stort som i smått. Allt för mycket regler och krångel är också väldigt kreativitetesdödande. Det stoppar ofta initiativ i sin linda. Frihet under ansvar är ett mycket viktigt ideal för ett frihetlig samhälle som värnar medborgarnas integritet och handlingsfrihet. Man bygger inte tillit genom att misstro medborgarna.”
Krönikör Markus Andersson
