Ekonomin är cyklisk – Arv och långsiktigt sparande har alltid skapat framgång

Ledarredaktionen: Enligt artikeln i Dagens PS ”Lön är passé – nu är det arv som gäller” har arv blivit en allt viktigare faktor för ekonomisk framgång i dagens samhälle. Tidigare var inkomst från arbete den främsta vägen till välstånd, men idag spelar ärvda tillgångar en avgörande roll för individers ekonomiska möjligheter och sociala status.

De som inte har möjlighet att ärva kapital hamnar på efterkälken, vilket påverkar den sociala rörligheten och kan leda till en cementering av ekonomiska och sociala hierarkier. Artikeln belyser också hur denna utveckling förändrar arbetsmarknaden – incitamentet att arbeta hårt minskar när möjligheterna att förbättra sin ekonomiska situation genom arbete försvagas till förmån för arv.
Sammanfattningsvis pekar artikeln på en betydande skiftning i hur ekonomisk framgång uppnås, där arv nu är en avgörande faktor, vilket får långtgående konsekvenser för samhällsstrukturen och individers livsbanor.

Ekonomins avmattning sedan 1970-talet
En av anledningarna till att arv har blivit viktigare är att den ekonomiska tillväxten i västvärlden har saktat ner. I själva verket har BNP per capita knappt ökat sedan 1970-talet.

Nationalekonomen Robert J. Gordon argumenterar i The Rise and Fall of American Growth för att den exceptionella ekonomiska tillväxten mellan 1870 och 1970 var ett historiskt undantag. Efter 1970 har tillväxten avtagit på grund av strukturella faktorer, såsom minskande teknologiska genombrott, avtagande produktivitetsökningar och en demografisk förändring där färre unga människor träder in på arbetsmarknaden.

Ålderskrisen i sig, menar jag, kommer att belasta samhället med ökade kostnader och är en produkt av att ingen längre tänker långsiktigt. En ekonomi behöver unga människor, annars stagnerar den och blir än svårare för nya generationer att etablera sig i – därmed skapas en nedåtgående spiral. Men kortsiktigheten bygger på en linjär tidsuppfattning (expansion och framtiden löser allt) som har blivit allt vanligare efter andra världskriget. Generationer som vuxit upp de senaste 50–60 åren har fokuserat mer på vad de själva vill än vad framtiden behöver, vilket resulterat i överbelånade hushåll och för få födda barn, även om vår ekonomi inte växer konstant – vilket egentligen är det normala tillståndet i historien.

Gordon är en av de forskare som starkast argumenterar för en cyklisk eller icke-linjär syn på ekonomisk historia. Han menar att långa perioder av stagnation är det normala, medan kraftiga tillväxtfaser är sällsynta undantag. Detta innebär att många av de ekonomiska framgångsfaktorer som tidigare generationer tog för givna, såsom möjligheten att arbeta sig till välstånd, sällan varit en realistisk väg för den breda massan.

Den krassa sanningen är att västvärldens ekonomiska styrka har försvagats så mycket att nya landvinningar inom näringslivet ger mycket små vinster. För många företagare idag handlar det mer om att hålla kostnaderna låga än att driva innovation och expansion. Ekonomin är inte längre expansiv, vilket innebär att skapandet av nya förmögenheter har blivit allt svårare – till och med på en så grundläggande nivå som att kunna köpa en bostadsrätt utan extrem belåning.

Den skulddrivna moderna ekonomin
I dagens ekonomi är skulder och drömmen om konstant expansion en central drivkraft. Hushåll och företag tar lån för att finansiera konsumtion och investeringar, och det finns en utbredd föreställning om att tillgångar – särskilt bostäder – ska öka i värde över tid. Detta skapar en självförstärkande linjär trend, där exempelvis stigande bostadsvärden kan leda till ökad belåning, vilket i sin tur driver på konsumtionen och tillväxten.

Historiskt sett har ekonomier fungerat cykliskt, vilket den postmoderna människan har glömt. Bibeln beskriver detta tydligt genom berättelsen om sju goda år och sju svåra år (Genesis 41:25-36), där man uppmanas att spara under de goda åren för att överleva de svåra.
Under större delen av historien var det svårt att låna pengar, och det dröjde långt in på 1900-talet innan traditionella samhällen accepterade lån för privatpersoner. Det är först med den moderna banksektorns utveckling och centralbankernas penningpolitik som skulddriven konsumtion blivit normen, trots stor kritik från religiöst håll.

Problemet med denna utveckling är att en skulddriven ekonomi är extremt känslig för räntehöjningar, finansiella kriser och ekonomisk inbromsning, exempelvis sådan skapad av teknisk stagnation. När skuldsättningen når en viss nivå kan systemet inte längre expandera, och vi ser allt fler tecken på att dagens ekonomi närmar sig en sådan brytpunkt. Den amerikanska statsskulden bär räntor som äter upp stora delar av statsbudgeten. De överlever endast genom att manipulera världsekonomin med dollarn – vilket på en statlig nivå kan betraktas som ytterst individualistiskt.

Familjens roll i ekonomin – förr och nu
Historiskt sett spelade familjen en central roll i ekonomin. Föräldrar kunde stötta sina barn ekonomiskt och socialt. Barn arbetade ofta i familjens företag eller jordbruk, vilket skapade ekonomisk trygghet över generationer. Familjer fungerade som ekonomiska enheter, där de höll kostnaderna nere genom att hjälpa varandra med tjänster och stöd, oavsett om man var högadlig eller en fattig torpare.
Denna struktur har dock förändrats i det moderna samhället, där individualism, feminism och arbetsmarknadens krav har försvagat familjens ekonomiska funktion. I takt med att lånesystemet och välfärdsstaten har tagit över många av familjens traditionella roller, har beroendet av arv och personligt kapitalbygge minskat.

Men den postmoderna illusionen är på väg att spricka. Utvecklingen är inte linjär – vi har sett konstant ökande arbetslöshet sedan 1990-talet, begränsad BNP-ökning sedan 1970-talet och en ohållbar skuldsättning hos både stater och privatpersoner. Kostnadsbesparingar och strategiska familjebeslut blir därför allt viktigare.
En återgång till ekonomisk och social realism
Den snabba ekonomiska tillväxten under 1800- och 1900-talet var ett historiskt undantag. Ekonomins normala tillstånd är stagnation, och i en sådan värld blir familjens roll och ärvda tillgångar avgörande för individers framtid.
För att överleva i denna nya verklighet måste vi återgå till en ekonomisk realism där människor förstår att: Ekonomiska beslut har långtgående konsekvenser. Samhällets expansion och välfärdssystem kan inte längre täcka upp för individuella misstag -för många stater är på väg mot en de facto konkurs. Traditionella dygder som sparsamhet, social gemenskap och starka civilsamhällen. ansvarstagande och familjegemenskap blir återigen avgörande, och en kyrka som återigen visar vägen ifrån social kortsiktighet.

Chefredaktör Henrik Sundin