Prenumerera
Prenumerera
Markus Andersson och hans sagokonst

Krönikör Markus Andersson: Sagor för en ny världsordning

Jag älskar sagor, särskilt de som presenteras som sådana och finns samlade i tjocka böcker. I min bokhylla finns H.C Anderssons sagor, Bröderna Grimm och sist men inte minst en tjock tegelsten vid namn Svenska folksagor. Jag skriver även en egen saga på spanska, som jag också illustrerar. Låter ett par av dessa bilder illustrera den här krönikan.

När jag var barn läste mamma ur klassiska sagoböcker innan det var dags att sova. De har följt mig genom livet, och det händer ofta att jag läser om dem. Många av oss har nog en disposition i själen för sagor, ett sagorum där ont och gott möts, där trollkarlar förvandlar fattiga pigor till prinsessor, helgon och hjältar bekämpar rövare i skogen, elaka tyranner får vad de förtjänar och den vackre hjälten vinner över eldsprutande drakar. Min absoluta favorit är den ganska lågmälda berättelsen Kejsarens nya kläder.

I denna saga kommer två bedragare till staden. De låtsas vara skräddare som ekiperar bara de allra noblaste. Kejsaren vill så klart bli ekiperad av dessa fina skräddare, och de lyckas slå i honom att de syr i ett tyg som är så fantastiskt att det är osynligt för de som är korkade eller lata på sitt jobb. När kejsaren själv inte ser något tyg vågar han så klart inte säga något, och det samma gäller invånarna, som jublar och hurrar och låtsas att de ser de magnifika plaggen. Det är först när en oskyldig liten pojke påpekar att kejsaren är naken som allt avslöjas.

Sagor har funnits så länge människan har funnits. De talar till våra djupare skikt i själen. Det är därför vissa sagor överlevt genom långa tidsrymder. Alla psykologer känner till de djuppsykologiska dimensionerna i gamla folksagor. De rör och behandlar bilder och föreställningar i vårt omedvetna. De berör vår längtan efter kärlek, äventyr, rättvisa, våra önskningar om riktiga hjältar som kan bekämpa mörkret och ondskan.

Experter i masspsykologi som forskat kring formaterandet av samhällets medborgare har vetat att spela på dessa djupare lager i våra själar. Och i vår tid har dessa metoder förfinats: massmedia, alternativmedia och sociala medier har blivit de huvudsakliga verktygen för massformatering av människan. En vanlig strategi är att massmedia ensidigt tar ställning i en fråga, medan alternativmedia och sociala medier fylls av ställningstagande emot i samma fråga. Men få om ens någon avvisar en fråga, en händelse som blivit het på nätet. Ännu färre reflekterar över varför just den frågan blivit så viktig att kreti och pleti över hela världen måste befatta sig med den. Den som sätter dagordningen för frågeställningarna har en otrolig propagandistisk makt.



En annan vanlig företeelse är alla de sagonarrativ som florerar runt på sociala medier över hela världen. Vita hattar som är någon sorts mystiska hjältar som arbetar i hemlighet, kommande stora rättegångar som ska skipa rättvisa över hela världen och bekämpa mörkret en gång för alla. En gyllene tidsålder som ska göra att vi alla hamnar på grön kvist, är bara några av alla de bisarra sagor man ser på nätet. Elvis Presley lever, liksom Olof Palme. Den nya tidsåldern som ska komma och ge oss allt det där vi bara sett i sagorna: fantastiska hjältar, en allomfattande kärlek och rättvisa, frihet som vi bara kunnat drömma om.

Ja, man får klia sig i ögonen – sitter det verkligen vuxna människor och tror på dessa amsagor? Ja, tyvärr. Och det sker globalt. Samma sagonarrativ existerar runt om i världen på de olika kontinenterna. På så vis lever vi i en global by. De mest fantasifulla och bisarra sagonarrativen sprids i vår tid i än högre grad på sociala medier och inom alternativmedia än inom traditionell media.

Varför sprids dessa sagoaktiga fiktioner så frenetiskt i global skala? Varför målas samma helt mediokra personer upp som genier och hjältar över större delen av världen? Varför polariseras större delen av jordens befolkning upp i två läger, för och emot, kring dessa sagonarrativ, kring dessa uppblåsta och hypade påstådda hjältar? För att nämna de mest frekvent förekommande: Elon Musk, Putin, Trump och Jinping. Personer som har blåsts upp till gigantiska och bisarra proportioner. Och miljarder människor har helt okritiskt svalt den surrealistiskt idealiserade bilden av dessa ledare.

Samtidigt ser man att folk i Sverige, Italien, Spanien och de flesta länder sitter och gnäller på det egna landets politiker medan de avgudar de stora imperiernas ledare och frontfigurer. Den oppositionella delen av befolkningen duperas till att inbilla sig att de föredrar en Trump, Musk eller en Putin i sina egna länder. Steget därifrån till att inlemma våra länder till total underkastelse under storimperierna är inte långt. Steget att därefter skapa en världsregering med t.ex. Trump, Musk, Putin och Jinping eller motsvarande är kanske inte heller så långt.

Det är rent skrämmande att se hur annars vettigt folk dras med i denna masspsykos. Antar att det var så här det gick till när folk i Kina började avguda Mao Tsetung, vilket beredde vägen för ohyggliga massmord och människorättsbrott.

Vad kan vi då göra åt detta vanvett? Ja, framförallt ge oss själva rätten att slå näven i bordet och säga; jag skiter högaktningsfullt i dessa globalt uppblåsta slemmiga typer. Konsistensen på min katts dagliga avföring intresserar mig mer. Vi har alla en naiv sida, bli medveten om den, men hamna inte i dess våld. Låt ingen annan manipulera dina mer primitiva och naiva sidor eller förvränga din välvillighet. Fyll istället ditt sinne med riktiga äventyr och riktiga sagor som inte utger sig för att vara något annat än sagor. Hitta tillbaka till den stolthet som inte letar efter hjältar utanför sig själv och sina fränder.