MP och V:s förändrade linje i Palestinafrågan: Från tydliga ställningstaganden till försiktigare ton
Under de senaste månaderna har både Vänsterpartiet (V) och Miljöpartiet (MP) mött intern kritik för att de vidtagit disciplinära åtgärder mot medlemmar på grund av deras uttalanden och ageranden i Palestinafrågan.
I oktober 2023 uteslöts Kristofer Lundberg, en framträdande V-politiker, ur partiet efter att ha uttryckt stöd för en terrorklassad organisation. Lundberg kritiserade beslutet och beskrev det som ”sanslöst hyckleri” från partistyrelsens sida.
Samtidigt har MP hanterat liknande utmaningar. Partiet har en historik av starkt stöd för den palestinska saken, vilket ibland har lett till övertramp. I oktober 2023 tvingades MP ta avstånd från ett uttalande av en lokalpolitiker som jämförde Israels agerande med Förintelsen, efter kritik från Svenska kommittén mot antisemitism.
Men det har inte alltid varit såhär. Palestina rörelsen har haft ett mycket starkare officiellt stöd hos den gamla vänsterrörelsen, men den amerikanska hegemonin verkar även påverkat dem allt mer.
Historiskt har både Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit starka förespråkare för Palestinas rättigheter i Israel-Palestina-konflikten. Deras kritik mot Israels politik har ofta varit skarp och tydlig, vilket satte dem på en egen kurs jämfört med flera andra svenska riksdagspartier. Men de senaste åren har en märkbar förändring skett, där retoriken och åtgärderna blivit mer återhållsamma.
Vänsterpartiets tidigare hårda linje
Vänsterpartiet har länge varit ett av de mest kritiska partierna gentemot Israels agerande i Palestinafrågan. Under ledning av tidigare partiledare som Lars Ohly och Gudrun Schyman höll partiet ofta starka tal i riksdagen som kritiserade Israels bosättningspolitik och militära insatser.
Under Gaza-kriget 2008–2009 tog V en av de mest radikala positionerna och krävde att Sverige skulle införa sanktioner mot Israel. Partiet förespråkade också ett tydligt stöd för en bojkott av israeliska varor som en del av den internationella BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanctions).
”Vi måste stå upp för ett folk som är utsatt för kolonial ockupation och systematisk fördrivning,” sade Lars Ohly i riksdagen 2011, där han också kritiserade EU:s handelsrelationer med Israel.
Miljöpartiet och solidariteten med Palestina
Även Miljöpartiet har tidigare haft en mer frispråkig hållning. Under 2000-talet profilerade partiet sig som en stark röst för mänskliga rättigheter och har vid flera tillfällen kritiserat Israel för brott mot folkrätten. I Almedalen 2010 sa dåvarande språkröret Maria Wetterstrand: ”Vi måste våga kalla det som händer på Västbanken och i Gaza för vad det är: en ockupation som bryter mot internationell rätt.”
MP drev också på för att Sverige skulle erkänna Palestina som en egen stat. Detta blev verklighet 2014 under regeringen Löfven, där MP var en del av regeringssamarbetet. Erkännandet av Palestina blev en milstolpe för partiets utrikespolitiska arbete.
Förändrad ton i dag
De senaste åren har dock båda partierna tagit en mer försiktig linje i Palestinafrågan. Kritiken mot Israel är fortfarande närvarande, men uttrycken är ofta mer diplomatiska och undviker att framkalla kraftiga reaktioner från motståndare. En faktor är att frågor kring antisemitism och gränsdragningen mellan kritik av Israel och antisemitiska uttryck har blivit mer framträdande i debatten.
Denna förändring har lett till frustration bland vissa av partiernas medlemmar och sympatisörer, som upplever att ledningarna blivit för försiktiga.
Förändringen speglar också en bredare trend där partier i Sverige försöker balansera mellan kritik av Israels politik och risken att stöta bort väljare eller skapa diplomatiska konflikter. Samtidigt kvarstår konflikten som en viktig symbolfråga för många väljare som ser kampen för Palestinas rättigheter som en del av kampen för global rättvisa.
