Krönika: Utan barnafödande krossas västvärlden som stor civilisation

Ett starkt samhälle är inget som uppstår av en slump. Det byggs av familjer, traditioner och en gemensam värdegrund. I västvärlden har denna stabilitet länge burits upp av den borgerliga moralen – en moral som betonade ansvar, plikt och familjens centrala roll. Men under 68-vänsterns revolutionära år attackerades dessa ideal som förlegade och repressiva. Nu, flera decennier senare, ser vi resultatet av deras nedmontering: ett samhälle som förlorat sin kompass, där familjen inte längre är självklar och där befolkningskollapsen hotar både våra ekonomiska system och vår sociala struktur.

Familjen som hörnstenen

Den gamla borgerliga moralen hyllade familjen som samhällets hörnsten. Äktenskapet sågs inte som en begränsning, utan som en livslång gemenskap där man fann mening och trygghet. Barn var inte bara en privat angelägenhet, utan en del av en större samhällsstruktur där varje generation hade ett ansvar för nästa. Denna moral insåg något djupt sant: utan familjer, inga samhällen. Och utan samhällen, ingen framtid.

68-vänsterns destruktiva arv

Så kom 68-vänstern och förklarade krig mot dessa ideal. Moralen avfärdades som gammalmodig och förtryckande. Familjen sågs som en patriarkal struktur, och plikten som en fiende till friheten. ”Gör vad som känns rätt för dig” blev tidens mantra, och med det föddes en ny kultur av individualism och kortsiktighet.

Resultatet? Ett samhälle där människor känner sig rotlösa och alienerade. Ett samhälle där födelsetalen har sjunkit till katastrofala nivåer, och där den yngre generationen inte längre ser familjebildning som en naturlig del av livet.

Feminismens roll i nedmonteringen

Modern feminism har också bidragit till denna utveckling genom att demonisera traditionella könsroller och förminska föräldraskapets betydelse. Att prioritera karriär och självständighet har blivit viktigare än att skapa och vårda liv. Men en värld där kvinnor inte längre ser föräldraskap som en del av sitt livsverk är en värld som går miste om framtidens styrka.

Ekonomiska konsekvenser: Ett samhälle som åldras

När befolkningen minskar och den genomsnittliga åldern stiger, sätts hela den ekonomiska modellen i gungning. Ett samhälle bygger på ett flöde där unga generationer arbetar, konsumerar och bidrar till välfärdssystemet genom skatter. När denna balans rubbas får vi en dominoeffekt av problem:

• Pensionssystemens kollaps: När fler människor lämnar arbetsmarknaden än vad som kommer in på den, blir pensionssystemet ohållbart. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många unga som kan bära kostnaden för de äldre generationerna.
• Arbetskraftsbrist: Företag och industrier lider när arbetskraften minskar. Utan tillräckligt många arbetare stagnerar tillväxten, och många företag tvingas flytta verksamheter till regioner med yngre, växande befolkningar.
• Minskad innovation: Unga människor driver innovation och teknologiska framsteg. När dessa generationer krymper, tappar samhället sin kreativa motor.
• Deflation och ekonomisk stagnation: Med färre människor som konsumerar och investerar i ekonomin minskar efterfrågan, vilket leder till deflation – en ekonomisk mardröm som skapar stagnation och arbetslöshet.

Sociala konsekvenser: Ett samhälle i förfall

De sociala konsekvenserna av en demografisk kollaps är lika allvarliga som de ekonomiska. När befolkningen krymper och åldras, påverkas samhällsstrukturen på djupgående sätt:

• Social isolering: En åldrande befolkning innebär fler äldre människor som lever ensamma, utan familj eller ett starkt socialt nätverk. Detta ökar risken för psykisk ohälsa och skapar större tryck på redan överbelastade vårdsystem.
• Svagare samhällsgemenskap: Familjer har traditionellt varit samhällets kärna och den plats där värderingar, traditioner och samhörighet överförs till nästa generation. När färre familjer bildas, försvagas den sociala väven som håller samhället samman.
• Minskad geopolitisk betydelse: En krympande befolkning betyder minskad makt på den globala arenan. Länder med unga, växande befolkningar som Indien och Kina kommer att dominera framtiden, medan västvärlden riskerar att marginaliseras.

Vägen tillbaka

Det är dags att återupprätta den borgerliga moralens ideal. Det handlar inte om att återgå till ett förflutet där valmöjligheterna var begränsade, utan om att förstå att ansvar, plikt och gemenskap inte är hinder för frihet – de är dess förutsättningar. Vi måste våga hylla familjen som samhällets kärna och förstå att barn inte är en börda, utan en välsignelse.

Om västvärlden ska överleva som en styrkanod i världen, måste vi återgå till de värderingar som byggde vår civilisation. Det är en moral som inser att frihet och framgång inte kommer av sig självt, utan kräver att vi bygger, bevarar och lämnar över något större än oss själva till nästa generation. Tiden att agera är nu, innan det är för sent.