Ledare: ”Soft girls” återföder traditionella könsroller och framgångsrika män

Izabella Jarvandi – Ledarredaktionen: Konceptet ”soft girls” sprids som en löpeld bland kvinnor på sociala medier – i så pass stor utsträckning att SVT lyft frågan. En ”soft girl” omfamnar sin femininet och bidrar inte till ekonomin i hushållet. Om hon har barn tar hon hand om dessa och hennes första prioritering är hennes hälsa och hushållets estetiska balans.

En ”soft girl” blir aldrig en bitter, utbränd eller gnällig sambo som förbannar sina delade lakan. Hennes värde är inte baserat på hur mycket hon presterar. Hon är en upplevelse i sig och uppskattas för sina moderliga, feminina och undergivna, kvalitéer.

Jag är övertygad om att detta är en sorts tillbakagång till ett mer traditionellt kvinnoideal. Många unga tjejer har sett sina 70-tals mammor gå den feministiska linjen. De har sett sina mammor slita ihjäl sig på administratörstjänster och vård-anställningar för att i 50-årsåldern sitta med förslitningsskador och skulder, skulder som är ett resultat av en värdelös partner som de aldrig krävde socioekonomisk framgång utav. De fick lära sig att inte vara den feminina luften under borgskapsmännens vingar! Denna feministgeneration blev istället lönearbetare som lät välfärdssamhället uppfostra deras barn.

Socialismen och feminismen har haft som mål att underminera den starkaste samhällsklass som någonsin byggt västvärldens, det vällovliga borgerskapet. Hur annars skulle lågutbildade vänsternissar lyckas ta kontrollen för 100 år sedan. För starka borgerskapsfamiljer, med kvinnor som fostrade barnen och hemmen i feminin anda, åt män formade av förebilder såsom Gustaf De Laval och William Chalmers, hade aldrig tappat kontrollen över samhället till påtända hippies från offentligt finansierad universitet. Men den känslostyrda kvinnan var den svaga länken som mainstream media manipulerade till att konkurrera med direktörn och ingenjörn, istället för att som familj skapa an oövervinnerlig styrka för familjen och sedermera för nationen.

”Soft girl”-trenden är mer än en modetrend – det är en livsstil, som nästan angränsar till en ideologi. En ung generation kvinnor har återupptäckt att deras skönhet, sensualitet, och moderliga natur har ett starkare värde än att slita i monotona yrken. För de flesta av deras mammor blev aldrig Jackie Collins eller en Hillary Clinton. De blev vanliga mamma med stressrynkor och överskottskilon de inte haft energi att träna bort, medan de jobbar 8-17 varje dag, för en lön som knappt täcker utgifterna, förutsätt att den mediokra mannen de blivit sambo med (för att kunna dominera honom) inte spelar bort pengarna på nätcasio.

Dessa unga Soft girls vill nu bli uppskattade för den kvinnlighet de besitter och snarare bli försörjda av mannen och återigen vara den feminina luften under hans starka vingar. SVT gjorde hösten 2023 ett reportage om just hur allt fler unga tjejer talar om att ”gifta upp sig”.

Den nya trenden går inte hem hos socialister och feminister – och tacka fan för det – då de har som mål att förgöra den starka familjen och på så vis den historiska medelklass, som var besutten. Då kan de röda bygga en offentlig sektor, finansierad på pengar som de kunnat knycka ifrån ett avmaskuliniserat borgerskap.

I denna offentliga sektorn kunde feministerna bli försörjda och flumma runt med HBTQ-konst och läraryrken som lär ut värdegrund istället för samhällsbygge och företagande. Via mainstreammedia sitter dessa feminister och hetsar om att fler ska bli maskulina kvinnor, vilka således blir till de män de hade kunnat gifta sig med. I de allra flesta fall blir inte dessa kvinnor någonting i närheten av Göta Kanals Baltzar von Platen eller SKF-magnaten Sven Wingquist. De knaprar snarare antidepressiv psykofarmaka, sitter barnlösa och gnäller.

Feministerna anser dessutom att kvinnors värde i samhällsekonomin och på dejtingmarknaden bör vara i paritet med de konservativa männens – det vill säga baserat på utbildning, socioekonomisk status och mental förmåga att nå framgång. Kvinnans feminina natur är inte värd ett dyft inom feminismen. Därför kunde SCB rapportera om historiskt lågt barnafödande härom månaden.

Det är dessa kvinnor och avmaskuliniserade män vi har att tacka för befolkningskollapsen, till följd av det låga barnafödandet, som kommer att ta död på det vita folket i väst. Hade vi fortfarande värdesatt familjen som grund, för ekonomis trygghet i väst, och sett anornas värde (som borgerskapet och adeln en gång gjorde) hade vi aldrig haft sviktande födelse-tal. Vi hade snarare haft kvinnor som var stolta över att föda 3:e generationens civilingenjörer och företagsledare.

Kulturkriget är inte en ytlig diskussion mellan TikTok-fjortisar i sociala medier och fula kvinnor som bejakar feminismen för att de inte har utseende till sin fördel. Feminismen har sponsrats av globalister som vill se nationernas ekonomiska och självförsörjande styrka falla samman. Vi får inte vara så dumma att vi tror att de som styr vår överstatliga värld skulle propagera för detta om de inte föraktade nationellt välstånd, ett seriöst borgerligt anrikt ledarskap, samt fruktbarhet.

Yuri Aleksandrovitj Bezmenov (1939-1993) var en KGB-agent, tillika journalist, som avvek ifrån Sovjetunionen och ägnade sig åt att utbilda Väst om de taktiker som riktades mot folksjälen från den djupa statens sida. Han menade att psykologisk krigsföring är det flitigaste vapnet i de sammanhangen.

Enligt Bezmenov skulle krigföringen, åtminstone från Sovjets sida, bestå av fyra steg och det mest anmärkningsvärda torde vara det sista. Den före detta KGB-agenten menade att propaganda skulle normaliseras så till den grad att människor inte skulle förmå att ta in oppositionella sanningar – även om de fick se dem med sina egna ögon.

Det är en sanning att kvinnors känslostyrda natur gör dem till mediokra chefer. Alla vet egentligen detta men psykologiska spärrar har manipulerats fram, vilket gör att de allra flesta inte kan se förbi åsiktskorridorens murar. Kvinnligare ledare gullar hellre med fackens krav än att som världsentreprenören och elitingenjören Elon Musk kör över de krafter som står i vägen för framgång.

Det är först nu när barnafödandet är historiskt lågt, när kvinna efter kvinna går in i väggen och det börjar bli katastrofalt dyrt att vara ”singel och självständig”, när välfärdsstaten kört nationsekonomier i botten via skattetrycket – det är först nu allt fler unga kvinnor förstår vad deras egentligen roll är. En generation 70-tals kvinnor behövde offras på jämställdhetens och socialismens altare innan deras döttrar (av de få som fick barn) nu börjar göra en korrekt analys.

Det är mannens plikt att försörja familjen. Soft girls tar på sig en livsstil som i grunden erfordrar detta. De gör en reaktionär handling för kvinnligheten och väst-civilisationens överlevnad.

Det är inte förvånande att 1800-talets ledare, som hade feminina fruar vid sin sida, byggde The Crystal Palace i London och stambanenätet i Sverige, när dagens ledare knappt kan besegra fackförbunden, tågförseningarna eller kärringkacklet på företagen, företag vars marknadsandelar sakteligen tagits över av utomeuropeiska aktörer.

Låt oss nu hylla dessa unga kvinnor, dessa ”Soft girls”, som återigen vill vara hemmafruar för att backa direktören, entreprenören och chefsingenjören. Då kan dessa män återigen bygga nya Malmbanor, verkstadsföretag och en västvärld som blir världens nav. Då kan dessa kvinnor få njuta av att vara feminina troféfruar i en västvärld som återigen skulle kunna bli framgångsrik och föda söner som fostras i framgångsanda.

Ledarskribent Izabella Jarvandi