Magnus Stenlund skriver om svensk historia – ger svenskar en positiv självbild

Magnus Stenlund har släppt många nya böcker inom loppet av ett år. Den första boken i serien ”En ny men gammal historia” kom ut för ett år sedan och titulerades ”Blodet och jorden”. Den andra, ”Svärdet och gudarna”, kom ut i somras och handlar om bronsåldern.

I december kom även den första delen av bok nummer tre, ”Ynglingakonungarna – del ett”, ut och Stenlund hoppas på att släppa del två redan innan jul. Böckerna går att köpa här via författarens hemsida.

– Till en början var tanken att skriva skönlitterära böcker för att måla en bild av historien. När jag började undersöka det här för ungefär tolv år sedan så visade det sig att fiktionen behövde ingen research för den var sann, berättar han.

Magnus Stenlunds intention är fortfarande att skriva skönlitterära böcker efter att ha porträtterat de väsentliga bitarna av Sveriges historia.

Vill ge svensken en positiv självbild

Det stora intresset för svenskarnas historia började redan i Magnus Stenlunds barndom. Som vuxen inser han även att det har varit en viktig del för den svenska patriotismen. Stenlund menar att äldre historieböcker är skrivna på ett sätt som låter de svenska läsarna känna stolthet över sin bakgrund – något moderna författare är sämre på att bidra med.

Enligt Magnus Stenlund har den negativa bilden av Uppsverige, landets maktsäte, början på svenskarnas negativa självbild.

– Det var 1917 som Lauritz Weibull blev historieprofessor i Lund och han var en lokalpatriot egentligen. Det var det som gjorde att han hatade allting som var uppsvenskt, men uppsvenskt är Sverige – det är där det startar. Är man kritisk mot Stockholmare och sådär har man missuppfattat någonting.

Vidare förklarar han att något som format den nordiska kulturen är det klimat som rådde när germanska stammar tog sig till Norden. Området var täckt av tjocka träd som människor var tvungna att hugga ner för att kunna leva och bruka jorden. Detta ledde till ett folk som, redan på den tiden, värderade hårt arbete.

– Den kulturen som vi fick med oss skapade individualitet och en känsla för att ’bara du jobbar, sköter dig själv och skiter i andra’. Uppfinningsrikedom och allt det där var vad den småländska åkern ledde till och det är därför vi är som vi är medan de är som de är.

Samer och svenskar – ett och samma folk?

Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand sa nyligen i ett tal att han anser att svenskar och samer bör betraktas som urbefolkning i Sverige. Svenska Morgonbladet frågar Magnus Stenlund vad han tycker om det förslaget.

– Det är väl ett alldeles utmärkt förslag för samerna är dessutom svenskar, säger han.

Vidare förklarar Stenlund att svenskar och samer är genetiskt besläktade. Forskning på Y-DNA i båda folken visar att samer är betydligt mer lika svenskar än exempelvis finländare.

Han menar att det samiska arvet växte fram till följd av naturkatastrofer omkring 536 e.kr. Den allmänna bilden bland forskare har tidigare varit att ingen norr om Uppland överlevde dåtidens naturfenomen.

– Men det är inte sant och det är en väldigt dålig idé från början. Sanningen är alltid den att människor är mer anpassningsbara än vad vi tror.

Enligt den forskning som Stenlund utgår ifrån var samerna en avstickande germansk grupp som överlevde de kyliga naturkatastroferna i norr. De närde sig på föda från havet och i brist på tillräckligt näringsrik kost dog exempelvis de storväxta individerna ut.

SVT har mött stor kritik efter att de flertalet gånger porträtterat svenskar med hjälp av afrikanska skådespelare. Magnus Stenlund tycker att de senare programmen har varit bättre, men att de ändå porträtterar svenskens utseende på ett vilseledande sätt.

De folkgrupper som kom väster ifrån hade en mörkare hudfärg och de som kom öster ifrån var ljusare, berättar han.

– De här människorna som kom öster ifrån hade bland annat blå ögon och ljus hudfärg. Därefter blandades dessa.

Samtidigt menar han att detta inte spelar någon roll.

– Det som spelar roll är vilka som överlevde och blev ’survival of the fittest’ i den här miljön. Det var de som var blonda, blåögda, hade laktosintolerans och ljus hy därför att det passar våra förhållanden.

Magnus Stenlund menar att det inte bara handlar om det yttre. Själv är han delvis smålänning och tar som exempel på smålänningarna som varit tvungna att vara kreativa för att ta vara på sina resurser – eller rentav erövra nya ute i världen.

Alla böcker i serien går att köpa på magnusstenlund.se