Dan Zündel: Den ryska propagandamaskinen och subversionen av Väst

1984 berättade den avhoppade KGB-agenten Yuri Bezmenov i en intervju att Sovjetunionen hade en långsiktig plan att ta över USA och Väst inifrån genom att ideologiskt och kulturellt undergräva sin ärkefiende. Enligt Bezmenov utgjorde spioneri bara en liten del av KGB:s verksamhet. Merparten, 85 procent, handlade om ideologisk subvention och psykologisk krigföring.

Det första steget i erövringen av Väst kallade Bezmenov ”demoralisering”. Liksom begreppet antyder handlar strategin om att demoralisera fienden och förändra dennes sätt att tänka. Målet för Sovjetunionen var att hjärntvätta västerlänningar så att de inte längre skulle betrakta Sovjetunionen som ett hot.

Oförmågan att identifiera hotet skulle minska västerlänningarnas vilja till att försvara sina länder. En konsekvens av ”demoraliseringen”, enligt Bezmenov, var att västerlänningarna gjordes inkapabla att ta till sig information och fakta.

”Även om du bombar dem med information, med autentiska bevis, dokument, bilder så kommer de att vägra att tro på det. Först när det är för sent, när de väl hamnat under fiendens militärkänga, kommer de förstå”, sa Bezmenov och beskrev vänsteranhängarna i Väst som ”nyttiga idioter”.

Enligt honom skulle vänstern, när de väl insett att den nya sovjetiserade ordningen inte motsvarade deras drömbild, ställas upp mot en vägg och avrättas.

Efter demoraliseringen var nästa steg i maktövertagandet ”destabilisering”, vilket innebär att samhällets grundbultar såsom ekonomin, energiförsörjningen, försvarsmakten, internationella relationer och dylikt ska utsättas för påverkansoperationer. Dessa operationer ska leda till inre sabotage som försvagar samhällets motståndskraft mot externa aktörer.

Det tredje steget var att skapa en ”kris” – alltså en situation där Västlandet kastas in i en samhällsomstörtande process där den rådande ordningen faller samman. Det fjärde och sista steget i maktövertagandet kallade Bezmenov för ”normalisering”, vilket innebär etableringen av den nya ordningen där befolkningen lever under en ny ideologi och en ny verklighet.

I intervjuer varnade den före detta agenten för följderna av att inte ta itu med de aktörer som drev den ideologiska och kulturella subversionen. Om Väst inte försvarar sig självt kan ni ”säga adjö till er frihet”, var hans olycksbådande varning.

Vad många inte inser är att den nuvarande regimen i Ryssland har samma mål och tillämpar samma strategi som Bezmenov varnade för i början av 1980-talet. Den enda skillnaden är att de ”nyttiga idioterna” av idag är utbytta.

Numera använder sig Ryssland framför av högerorienterade konservativa och nationella grupper för att undergräva och försvaga Väst. Samtidigt upprätthålls banden till den gamla vänstern liksom stödet till moderna vänstergrupper som Black Lives Matter och liknande organisationer. Ryssland har knutit både vänster – och högergrupper till sin agenda.

Att spä på social fragmentisering och inre splittring i Väst är en del av den ryska planen och därför sponsras grupper och aktörer över hela det politiska spektrumet – framför allt de politiska ytterligheterna.

Bezmenov förutsåg mycket av den vänsterinriktade och så kallade ”woke-kulturen” som infekterat Väst under de senaste decennierna. Demoraliseringen av Västlandets intellektuella och moraliska idéer har iscensatts av en specifik icke-europeisk entitet, vilken har tagits som intäkt av många nationella och konservativa att underkänna den västerländska civilisationen som sådan.

Genom att likställa Väst med Weimariseringen agerar högerorienterade aktörer medlöpare till vår civilisations dödgrävare. Under inflytande av den ryska påverkansoperationen mot Väst har de dessutom förvandlats till ”nyttiga idioter” åt den anti-västliga och anti-vita Putin-regimen i Ryssland som sponsrar mycket av det västerländska självhatet och den europeiska etnomasochismen. Mycket av den ryska propagandan kretsar kring att projicera bilden av ett dekadent Väst samtidigt som man målar upp en bild av sig självt som ett traditionellt och kristet helylle-land.

Trots att Ryssland med alla dess samhällssjukdomar mer liknar ett Nigeria med snö har många konservativa och nationella i Väst svalt den ytliga och banala propagandabilden med hull och hår.

Den ryska staten har byggt upp en omfattande propagandaapparat med global räckvidd, som omfattar ett komplext nätverk av medieplattformer, politiker, partier, betalda troll och influensers. Genom att arbeta med en bred approach har den ryska regimen infiltrerat den offentliga diskursen och påverkat den politiska mobiliseringen globalt. På många sätt bygger regimen vidare på det sovjetiska Kalla Kriget-tekniker där man försöker skapa förvirring, splittring och manipulera ”måltavlor” att agera propagandister utan att de själva är medvetna om det. Samtidigt ser propagandastrategin annorlunda ut genom uppkomsten av den nya internetbaserade informationsmiljön. Internet erbjuder nya verktyg och kanaler för disseminering av propagandan, genom sociala medieplattformar och alternativmedier.

Ett av de viktigaste verktygen för att främja en Moskva-vänlig opinion i Väst och i resten av världen har länge varit multimedieföretaget RT (Russia Today), med en budget på drygt 300 miljoner amerikanska dollar årligen. Förutom RT, som sprider regimens propaganda på en rad olika språk, spelar Sputnik News, en annan statskontrollerad nyhetsförmedlare, en viktig roll för spridandet av den ryska regimens narrativ internationellt.

Som ett led i den globala propagandaoperationen har Ryssland satsat hårt på att även knyta det Globala Syd till sig. Idag finns t.ex. flest antal läsare och följare av RT utanför Ryssland i Latinamerika. Från kontoren i Havana, Caracas och Buenos Aires pumpar ryssarna ut propaganda mot ”Natos aggression”, Västs ”neo – koloniala politik” och Ukrainas ”nazistiska regering”. Även i Afrika lägger Moskva mycket krut på att främja pro – ryska narrativ och att bygga upp stöd för sina ambitioner på kontinenten.

Liksom i Latinamerika framställer sig ryssarna som en allierad i kampen mot västerländsk ”neo – kolonialism” och som en förkämpe för en mer rättvis och demokratisk, ”multipolär” världsordning.

Förutom RT och Sputnik finns ett antal mindre proxy-nyhetsförmedlare, kopplade till den ryska online – propagandan. Här finns både nyhetsförmedlare med vänsteranslag och sådana som vänder sig till en konservativ och invandringskritisk publik i Väst.

Det Berlinbaserade medieföretaget Redfish, som i själva verket är en front för den ryska staten, sprider vänsteranstrukna narrativ om flyktingar och HBTQ, och för sig med en allmänt väst-fientlig retorik där koncept som ”eurocentrism” och ”koloniala krig” kritiseras.

Mycket av propagandan går ut på att lyfta fram påstådd västerländsk dubbelmoral som ett sätt att rentvå den ryska statens agerande i olika frågor. Nästan alla anställda på Redfish har ett förflutet på Russia Today. En annan vänstervriden alternativmedia, som återger många nyheter från RT och Sputnik, är MintPress. MintPress samarbetar dessutom med Peace Data – en blogg som sprider falska nyheter och drevs av av den numera avlidne Wagnerledaren Yevgeny Prigozhins desinformationsbyrå Internet Research Agency.

Bland medarbetarna återfinns kända namn som Lee Camp, Eva Bartlett och Max Blumenthal från The Grayzone, en annan pro – rysk alternativmedia. Alla tre medverkar regelbundet på RT och Sputnik News. Samtidigt finns ett antal ryska nyhetsplattformar och digitala publikationer vänder sig till den konservativa och invandringskritiska opinionen i Väst och även den löst sammansatta ”vaken-rörelsen”. Under plandemin profilerade sig exempelvis RT som kritiker av vacciner, lockdowns och restriktioner i Väst samtidigt som de på sin ryskspråkiga kanal stöttade massvaccineringen mot covid-19 och restriktionerna.

Bland konservativa och nationellt sinnade i Väst är The Duran en av de mest populära internetpublikationerna. Exempelvis har SwebbTV:s medarbetare Magnus Stenlund angett den dömde bedragaren Alexander Marcouris och The Duran som sina huvudsakliga källor för bilden av Ukraina-kriget. Hur många är medvetna om att de får ta del av statligt regisserad rysk propaganda när de tittar på SwebbTV?

Marcouris har i åratal varit en frekventerad gäst hos RT och The Duran har kopplingar till den ryska staten. Chefen för The Duran är Peter Lavelle som har ett välkänt program som heter CrossTalk på RT. Att Stenlund och andra kända profiler inom alternativmedia sprider rysk propaganda gör dem inte till initierade experter på vare sig Ryssland, Ukraina-kriget eller geopolitik.

Signifikativt för den ryska propagandan är att den skiftar innehåll beroende på vilken publik den för närvarande riktar sig till.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina har propagandamaskineriet gått in i en ännu högre växel och Putin-regimen har varit mycket framgångsrik i att forma både vänster-och högerväljares syn på kriget i Ukraina. Enligt en brittisk forskningsrapport har en viktig strategi för Ryssland varit att aktivera sina trollfabriker för kapa kommentarsfält till de stora gammelmedierna, enskilda politiker och kändisar i Väst. Genom att attackera kommentarsfält på Twitter, Facebook och andra plattformar har de lyckats påverka opinionsbildningen och samtidigt ge sken av att det pro-ryska sentimentet är större än vad det egentligen är.

En annan metod har varit att infiltrera olika grupper och kanaler på sociala medier för att sprida pro-ryska narrativ. I synnerhet Facebook och Telegram har varit måltavlor för dessa operationer. Enligt avhoppare ska de ryska trollfabrikerna bestå av cirka 12 000 anställda. När de ryska narrativen väl etablerats sprids de vidare organiskt av godtrogna och aningslösa västerlänningar.

En viktig desinformations-hub vad gäller kriget i Ukraina har varit NewsFront och systerföretaget SouthFront, som nått ut till miljontals européer de senaste åren. Enligt amerikansk underrättelsetjänst och andra är den ryska säkerhetstjänsten FSB direkt involverad i NewsFronts propagandaverksamhet som bedrivs på flertalet europeiska språk.

Både NewsFront och SouthFront har sin bas på den rysk-ockuperade Krimhalvön och de har varit centrala för spridandet av anti-ukrainska narrativ som tjänat som argument för den ryska invasionen 2022. Några av dessa är att Ukraina styrs av nazister, att det pågår etnisk rensning i östra Ukraina, att Ukraina inte är en legitim statsbildning, att ukrainarna utkämpar ett Nato-anstiftat proxykrig mot Ryssland osv. Detta är uppfattningar som har fått omfattande spridning och lett till att stora delar av oppositionen i Väst har ställt sig på angriparens sida i kriget.

Att se så många uttalade nationalister stödja ett invaderande mångkulturellt imperium och underkänna det vita Ukrainas kamp för sin territoriella integritet måste betecknas som ett gigantiskt politiskt och moraliskt haveri. Samtidigt är fenomenet en skickligt utförd operation av det ryska propagandaministeriet.

Spridandet av de anti-ukrainska och pro-ryska narrativen har haft god hjälp av ett antal ”influensers” som plötsligt seglat upp ”experter” och ”sanningssägare” om kriget. Några av dessa är dessutom amerikaner, vilket hos somliga ökat deras trovärdighet.

En av dessa är den förre underrättelseofficeren och vapeninspektören i Irak, Scott Ritter. Efter att ha dömts för sexualbrott mot barn 2011 har den vanärade ex-militären gått över till andra sidan och blivit ett av de viktigaste språkrören för Putin-regimen. Ritter har varit en återkommande gäst på RT och Sputnik samt främjar konsekvent anti-västliga och pro-ryska narrativ. Han har bland annat liknat Ukraina med en rabiessmittad hund som måste avlivas. Ex-militären har gång på gång gjort förutsägelser om att Ukraina står inför en nära förestående kollaps – han har haft fel varje gång.

Ritter är knappast en objektiv röst i sammanhanget. Tvärtom är han ökänd för att ta emot mutor från utländska aktörer och anpassa sitt narrativ därefter. Under sina turnéer i Ryssland nämner naturligtvis rysk media aldrig att Ritter flera gånger ertappats med att ”grooma” minderåriga flickor online.

En annan känd ”influenser”, som är notorisk för sin felaktiga förutsägelser om Ukraina-kriget, är den pensionerade arméöversten Douglas Macgregor. Efter att ha blivit nekad befordran till brigadchef tre gånger begärde han avsked och gick över till det ryska propagandaministeriet istället. Ända sedan kriget startade har Macgregor argumenterat för att ingen hjälp bör ska skickas till Ukraina och att Ryssland ska tillåtas ta över så mycket de vill av sin sydliga granne. Macgregor är dessutom en extrem isolationist som ifrågasätter USA:s deltagande i Nato, vilket är ljuv musik för de ryska och kinesiska regimerna som strävar att ersätta den västcentrerade världsordningen med sin egen.

Macgregor har varit en återkommande gäst hos FoxNews för detta ankare Tucker Carlson, en annan känd Putin-beundrare. Macgregors ”tagningar” på Ukraina-kriget återges med gillande av statskontrollerade medier i Ryssland och han används som ett utländskt alibi för att bekräfta propagandan som den inhemska befolkningen matas med.

Han valsar flitigt runt på RT, Sputnik och andra pro-ryska alternativmedier, till och med i Sverige har han gjort gästspel. Här lyckades den, inom alternativa kretsar, välkände pro-ryske profilen Klaus Bernpaintner föra den lilla media-sajten Folkungen med drygt 200 prenumeranter på Youtube i hamn efter en intervju med den internationelle ”kändisen” Macgregor.

Intervjun är egentligen ett helt osannolikt scoop för den lilla altmedia-publikationen. Så sent som 2015 sade Macgregor att ryssarna ”undergrävt, destabiliserat och invaderat sina grannländer alltsedan Peter den Stores tid”, men något har uppenbarligen fått Macgregor att göra en kovändning och bli ryss-apologet istället. Putin-regimen kan ha spelat på Macgregors sargade ego efter sin nekade befordran, men även mutor och klassiska ”wine and dine–metoder” kan ha använts för att övertala den före detta arméöversten.

Ryssland har i 20 års tid bearbetat den konservativa och nationellt sinnade oppositionen i Väst och genom en kombination av metoder har en rad politiska partier, ledare, organisationer och opinionsbildare knutits till den ryska propagandamaskinen. På grund av detta spelar det ingen större roll att RT och Sputnik, tack vare sanktioner och censur, inte når ut till en europeisk publik längre. Ryssland har, genom sin femtekolonnare i Väst, ett propagandanätverk på plats i fiendens hjärta.

Femtekolonnaren utgörs av allt från högerorienterade politiker och mediepersonligheter till obskyra politiska partier på både höger- och vänsterkanten, som sprider den ryska propagandan å regimens vägnar. Efter Ukraina-kriget har det blivit svårare för ryss-kramarna inom det västliga etablissemanget att öppet springa i Putin ledband vilket lett till en taktisk omgruppering av det subversiva arbetet.

Putin-sympatisörer som Nigel Farage, Matteo Salvini, Marine Le Pen, företrädare för AfD i Tyskland och andra profilerade figurer har känt sig pressade att uttala kritik mot Rysslands anfallskrig, men bedriver numera opinionsbildning för att stoppa sanktionerna mot Ryssland. Detta genom att hindra att hjälp skickas till Ukraina.

I USA driver ledande politiker som exempelvis Matt Gaetz, Marjorie Taylor-Greene och andra tillhörande den Trump-vänliga falangen inom det Republikanska Partiet samma linje. De vill stoppa sanktionerna mot Ryssland och dra in stödet till Ukraina.

Donald Trump själv har, enligt den avhoppade KGB-spionen Yuri Shvets kultiverats som en rysk ”tillgång” i 40 års tid. KGB ska ha fått upp ögonen för Trump redan 1977 när han giftes sig med den tjeckoslovakiska modellen Ivana Zelnickova. Trumps uppskattande uttalanden om Putin, hans isolationism och ifrågasättande av Natos existens passar onekligen den östliga världsordningens intressen.

Att slå in en kil mellan USA och Europa samt undergräva USA:s vilja att försvara Europa var en central doktrin för Sovjetunionen under Kalla Kriget. Enligt den högst rankade avhopparen från Öst under Kalla Kriget, Jan Sejna, var de till och med redo att formellt avveckla Warzsawapakten för att stimulera ett lossande av banden mellan USA och Europa. En kapning av de transatlantiska banden ses, av den ryska regimen, som en nyckel för att kunna inlemma Europa i en euroasiatisk sfär som ska sträcka sig från Lissabon i väst till Vladivostok i öst.

Enligt ett uttalande från den förre ryske presidenten Dmitri Medvedev utgör Ukraina-kriget ett led i dessa expansionsplaner. Trots detta och all övrig information som finns kring Rysslands geopolitiska maktambitioner är det svårt att hitta en enda artikel i västerländsk alternativmedia som belyser Ukraina-kriget i det ljuset.

Inom västerländsk alternativmedia framställs snarare Ukraina-konflikten som ett ”amerikanskt krig” som syftar till att behålla amerikansk kontroll över Europa – till européernas förfång. Journalisten Seymour Herschs rapportering om sprängningarna av Nordstream 1 och 2, där skulden lades på amerikanarna, togs emot som absolut sanning av alternativmedia och utnyttjades för att skapa opinion mot USA:s roll i Europa. Genom att okritiskt förmedla Seymour Herschs slutsatser, trots att hans artikel var full av hål och faktafel, bidrog stora delar av alternativmedia – sfären till att hamra in ett strategiskt ryskt narrativ som syftar till att skapa missämja mellan USA och Europa.

Den ”demoralisering” som Bezmenov förutsåg skulle sluta i att västerlänningarna inte längre uppfattade Ryssland som ett hot och är i hög grad uppnådd bland högern. Dessutom ser många inom den alternativ mediebranschen Ryssland som en allierad i kampen mot globalism, massinvandring och islam. Dessa personer är resistenta mot saklig och faktabaserad information som motsäger den rosaskimrande propagandabilden av Putin-regimen.

När fienden Ryssland uppfattas som vän är hjärntvätten och subversionen fullbordad. Den ryska infiltrationen av den nationella rörelsen i Väst och i Sverige står inte långt efter den sionistiska. Gemensamt är att både Ryssland och Israel har lyckats med konststycket att framställa sig som allierade till nationella i Väst – trots att de aktivt undergräver och destabiliserar västländerna.