Krönikör Erika Stensson: Halloween – Ersättandet av kristna traditionen
Allhelgona- och alla själars dag är en kristen tradition för att minnas och högtidhålla de som gått vidare. Jag minns helgen från min barndom som något vackert, fridfullt sorgligt men också trösterikt. Att högtiden är förlagt till i början av november då naturen går i ide är också vackert. Träden sträcker sina nästan nakna grenar mot himlen som en bön om frid.
Vi hanterar alla döden på olika sätt vilket också manifesterar sig i olika kulturer. Så firar man t ex halloween som från början är en förkristen keltisk tradition genom att gyckla döden med skrämsel och humor. De olika uttrycken behöver inte vara fel men jag kan verkligen undra vad som hänt det senaste decenniet i Sverige när halloween börjar överskugga allt under dessa båda högtidshelger. Halloween firas alltid den 31/10 medan Allhelgona infaller mellan den 31/10 och den 6/11.
Ja, också jag förstår att det delvis handlar om att handeln slagit mynt av halloween genom försäljning av masker och utklädningskläder. Det går ju inte riktigt att slå mynt av allhelgonas stearinljus och sorg. Men det är faktiskt inte bara det som hänt. Halloween är enormt upphaussat idag, ja jag skulle t om säga att det lanseras i hela samhället från förskolan upp genom grundskolan till studentlivet som landar i privata fester. Och numera ligger tonvikten helt på den mörka och skräckfyllda biten.
Att det kan kittla vuxna och tonåringar med skräck är självklart men hur är det med barnen, hur reagerar de på detta extrema vältrande i ond bråd död och blod?
Jag följer med min syster till folkets park i Malmö en av dagarna. Min 7- åriga systerdotter följer motvilligt med. Hon menar att hon redan firat halloween både i skolan där hon varit fladdermus och därefter har hon varit på vuxenfest på temat skräck med sin mamma ( men då ville hon vara en söt katt istället) Nu är hon trött och hängig.
Hela parken är till bredden fylld på temat skräck. Klockan är fem så skymningen har lagt sig. Och det är påkostat får man lov att säga, från de utställda gravstenarna längs de snitsade gångstigarna med de pysande rökmaskinerna till de inhyrda vuxna i skräckutstyrsel som dramatiserar vandringen med upphängda spöken och fladdermöss i träden. Området är bitvis ljussatt trots de många ljuslyktorna som också finns i parken. Det är inget inträde för det här är Malmö och här ska allt vara gratis.
Stämningen är upphetsad och vuxna och barn trängs med varandra. Många invandrarbarn springer exalterat runt och skriker. Min systerdotter vill gå hem. Droppen blir när vi kommer till skräckbordet som består av ett uppdukat långbord med tallrikar fyllda med blodiga kroppsdelar, möss och spindlar. Två vuxna utklädda till vampyr respektive häxa bjuder på vad de säger är blod från stora dunkar. Några barn inklusive min systerdotter vill inte ha. Nu börjar systerdottern gråta. Vi går från parken och tänder ett ljus på en närliggande kyrkogård istället och sen går vi hem.
Upplevelsen och barnets reaktion får mig att fundera på vad samhället utsätter oss för och varför? Den globalistiska agendan att bryta ner oss med satanistiska experiment är i full gång och barnen står i fokus för denna hjärntvätt. Men de flesta vuxna är helt omedvetna och lallar bara med i spelet, ett farligt spel som kan få ödesdigra konsekvenser om det försätter. För varför ska våra barn exponeras för mörker och död och experimentella sexuella vuxenlekar som t ex är vad dragqueens som läser sagor är? Hör detta möjligen ihop med avkristnadet av västvärlden och civilisationens död? Ja jag tror så. Tänd ett ljus istället och betvinga mörkret!
Skribent Erika Stensson
