Prenumerera
Prenumerera
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Social_media.png#/media/File:Social_media.png

Chefredaktör Henrik Sundin: ”Sociala medier – en game changer i propagadakriget”

”Krigets första offer är sanningen.” Frasen är fortfarande giltig mer än 100 år efter att den amerikanske politikern Hiram Warren Johnson påstås ha sagt det.

Israels krig mot Gaza är inte annorlunda. När Israel släppte lös sin eldkraft mot invånare i området, som svar på Hamas överraskningsattack mot södra Israel den 7 oktober, vilken enligt israeliska källor, krävde fler än 1 300 människors liv och lämnade flertalet skadade, bröt också en krig av motsatta berättelser ut. I det rådande informationskriget dominerar den ena sidan Västvärlden totalt.

De första 24 till 48 timmarna dominerades informationsflödet av den israeliska versionen av händelserna. De vanliga västerländska medierna antog den versionen helt som sin egen. I grund och botten var budskapet detta: Terrorgruppen Hamas har genomfört en massaker mot israeliska civila, dödat tusentals, och Israel hade rätt till självförsvar, vilket sedan har upprepats gång på gång Västs ledare och av mainstream-media inte minst i Sverige.

Tillslut började dock strömmen vända när tusentals aktivister tog sig till sociala medieplattformar för att sålla igenom de israeliska påståendena. Den mest allvarliga villfarelsen avslöjades: Det fanns inga bevis för att 40 israeliska spädbarn skulle halshuggas. Nyheten rapporterades av en israelisk journalist som arbetar för I24News, ett israeliskt tv-nätverk. När hon blev pressad efter källor sa Nicole Zedek till slut att hon hade hört påståendet från soldater. Den israeliska armén kunde inte bekräfta påståendet ens när premiärminister Benjamin Netanyahus kontor upprepade påståendet.

Icke-västerländska reportrar undersökte påståendet, och även andra anklagelser, utan att några som helst bevis. Det hela slutade med att aktivister på sociala medier in för att avslöja felaktigheten i Zedeks ogrundade rapportering och krävde hennes avsked. Senare, och på grund av en massiv motreaktion på sociala medier, drog CNN och Vita huset tillbaka sina påståenden – andra mainstream-medier gjorde det inte.

När Israel började sin urskillningslösa bombning med fosforbomber och beskjutning av Gaza var det bara ett fåtal arabiska nyhetsnätverk som rapporterade omfattningen av mänsklig och fysisk förstörelse. Västerländska medier hade skickat sina korrespondenter till södra Israel för att täcka den israeliska sidan av historien. Nästan en vecka skulle gå utan att någon av de stora västerländska butikerna täckte den andra sidan.

På sociala medier såg det emellertid annorlunda ut – speciellt på X. Pro-palestinska aktivister började lägga upp grafiska bilder av vad som hände i Gaza: videor, foton och vittnesmål. Den israeliska propagandamaskinen var plötsligt på defensiven. Nu blev det Propaganda om grymheter från båda sidor. För varje video som lades upp av dödade israeler – och det fanns många – postades i gengäld tiotals videor av lemlästade palestinska barn och bombade bostadshus.

Den västerländska gammelmedian höll fortfarande fast vid den israeliska berättelsen: Israel var offer för en terroristattack. Den israeliska propagandamaskinen arbetade hårt för att stoppa syndafloden. Man försökte märka attacken den 7 oktober som ”Israels 9/11” och ”Israel’s Pearl Harbor” för att skapa en analogi som västerländsk publik skulle anamma och sympatisera med.

Till följd av den delade samhällsbilden varnade EU Elon Musks, vd för X, och uppmanade honom att ta bort ”felaktig information” och hemska bilder från sin plattform.

Ett liknande, mildare, meddelande skickades till Metas Mark Zuckerberg, som driver Facebook och Instagram. Det var aldrig klart vilken typ av innehåll EU klagade på.



Vi vet att EU inte klagade på Musk för de falska bilderna som distribuerats av den israeliska armén via X och föreställde den förkolnade kroppen av en israelisk bebis, som senare kontrollerades som falska och AI-genererade? Nej, det var de videor av tiotals palestinska barn, några sönderslitna i stycken, som anlände till Al-Shifa-sjukhuset i Gaza City nästan varje timme.

Unionen menade att Musk hade tillåtit vem som helst sprida antisemitism och osanningar. Miljontals människor överger partiska gammelmedier och beger sig till sociala medieplattformar, kommer kaos oundvikligen att äga rum. Detta är verkligheten i dagens värld.

Medan X har låtit cyberkombattanter slåss mepå lika villkor, har Facebook gjort allt för att dölja och tysta pro-palestinskt innehåll.

Samtidigt som Gaza plundrades och dess invånare slets sönder, spred sig hashtaggar som ”folkmord, kollektiv bestraffning, etnisk rensning och krigsförbrytelser” som en löpeld överallt på sociala medier. Sådana termer förknippade med Israel skulle vara helgerån om de används av mainstream media.

Nederlaget för den israeliska berättelsen på de flesta sociala medieplattformar hade mycket att göra med Israels agerande i Gaza. Dystra bilder av vad som hände i Gaza infiltrerade långsamt vissa västerländska mainstreammedia. Pundits började ställa frågor om blodbadet som äger rum i Gaza och några började argumentera om Israels straffrihet och exceptionalism.

Det var sociala medier som lyckades mobilisera tiotusentals, särskilt i Europa och USA, för att komma ut och protestera mot israelisk politik, men ännu viktigare, deras egna regeringars politik.

Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, grillades på plattformen X för sin dubbelmoral gentemot Ukraina och Gaza, och hennes öronbedövande tystnad om massakern på Gazas barn. Fördömandet kom från europeiska medborgare, som uppmanade henne att avgå.

Detsamma hände med det brittiska partiet Labours ledare, Sir Keir Starmer, som dök upp på TV för att acceptera Israels avstängning av vatten, mat och elektricitet till folket i Gaza som ”självförsvar”. Han kritiserades på sociala medier för att ha varit delaktig i krigsförbrytelser.

Sociala medier kan beskrivas som en game changer i propagandakriget, som i decennier manipulerades fritt av pro-israeliska mainstreammedia.

Arabiska satellitnyheter ger den råa bilden av vad som händer i Gaza, men så är inte fallet för resten av världen. Utan sociala medieplattformar, internet i allmänhet, skulle resten av världen domineras av stora västerländska mainstream-kanaler som främjar den israeliska berättelsen.

Det är rättvist att säga att sociala medier har möjliggjort miljontals pro-palestinska cyberförsvarare över hela världen. Detta är vad som händer när sociala medier går med i ett krig: Sanningen kan vara det första offret, men inte länge.

Chefredaktör Henrik Sundin