Krönika: Att sexualisera barn är att promota en groomingkultur

Har återigen hamnat i meningsskiljaktigheter med kultursfären. Ja, egentligen är det väl en konflikt med större delen av det progressiva Sverige. Det handlar om sexualisering av barn.

Att Drag Story Hour har väckt starka känslor under hela 2023 är ett faktum, biblioteksväsendet hävdar t o m att de blivit allvarligt hotade efter att ha fått brev som uttrycker motvilja mot arrangemanget.

Försvararna hävdar att sagoläsandet är som vilket kulturuttryck som helst och att de två uppklädda männen som kallar sig ”Miss shameless winehore” och ”Miss busty”på ingalunda sätt anspelar på sex. ”Det är ju bara två jättefina människor som gillar barn” som jag hör en manlig bekant säga. Det är en fascinerande blåögd inställning.

Men kanske beror oförmågan (att se det sexuella i att två vuxna män klär ut sig till prostituerade kvinnor och läser sagor för barn) att vi de senaste decennierna fostrats i att det som är annorlunda är bra just för att det är annorlunda. Vi har drillats så hårt i att inkludera alla olikheter så att vi nu varken vågar eller kan sätta gränser mot det som faktiskt är uppenbart suspekt.

Men om de bägge sagoläsande männen hade valt att kalla sig för ”Skamlös vinhora” och ”Bystdrottning” på svenska, hade gemene man då kunnat undgå att inte förstå de sexuella anspelningarna? Nej troligtvis inte då språket har vulgariserats så de senaste decennierna att ord med sexuell betydelse ofta används som förstärkningsord i meningar som inte anspelar på sex men likväl har en sexuell betydelse.

Det nya är väl att explicit vända sig till en barnpublik med sexuellt kodade ord och begrepp . I gay- och transvärlden tar man det ännu ett steg längre från det traditionella kuk och fitta till ord som ” rövfitta” vilket är ett begrepp som används i broschyrer som RFSL lanserar i sexualundervisningen för grundskolan.

Men ska barn verkligen exponeras för ett grovt sexuellt språkbruk och vad blir konsekvensen av att lära barn en sexualiserad vokabulär vid tidig ålder? Hur ser t e x barn på sina egna kroppar när deras kroppsdelar benämns sexualiserat?

Något som är anmärkningsvärt är ju att det är just 2-åringar som ”Lady Busty” och ”Miss Shameless Winehore” vill läsa sagor för. Alla som har någon slags koll på barnpsykologi vet att det är i 2-årsåldern som barns könsidentitet formas och jaget växer fram. Att då läsa normkritiska sagor där pojkar vill vara flickor och flickor vill vara pojkar blir att medvetet laborera med barnens identitet. För vems syften tjänar det att barn problematiserar sin könsidentitet och tvingas förhålla sig till den vuxna sexualiteten egentligen?

Idag utsätts ett stort antal barn för sexuella övergrepp av både vuxna, jämnåriga och äldre barn. Varje vecka söker förvirrade föräldrar med sina tillika förvirrade och olyckliga barn till psykiatriska klinker för barnets påstådda könsdysfori.

I princip anser sig ett barn i varje klass på lågstadiet ha tvivel kring sin könsidentitet. Att då promota män som klär ut sig till prostituerade och läser normkritiska sagor, att visa queerfilm för de allra yngsta samt arrangera transdisco för barn upp till 13 år är att uppmuntra en groomingkultur för pedofiler och bädda för psykisk ohälsa hos barn.

Att dessutom Skolverket svalt WHO:s agenda om en avancerad och praktisk inriktad sexualundervisning från förskolan och uppåt visar hur perverterad vår kultur är.

Jag kan inte hjälpa att jag ständigt hamnar på kant med kulturvärlden men jag vägrar medverka till att offra kommande generationer på sexualliberalismens altare!

Skribent : Lillie Van Gother