Kulturkrönikör Tage Tallqvist: Calle Schewens vals

Dan-före-dopparedan 1915 ilade en raggig roslagshäst genom den snötyngda skogen på Väddö med en släde på vilken satt, förutom körsvennen, en nyss hemkommen sjöman och äventyrare insvept i Albert Engströms isbjörnspäls. Äventyraren Evert Taube och han var nu på väg för att fira jul hos Albert Engström, tecknaren och författaren och sedermera en av De Aderton och professor vid Kungliga Konsthögskolan.

Under denna julvistelse inföll en Mellandagsbal i trakten där Evert kom att få tillfälle att dansa med Engström sjuttonåriga dotter Malin. Evert Taube får då höra att han ”inte dansar så tokigt” men får då veta i samma andetag att han har en överman i ”farbor Calle”, han på ”Svansarna”.

– Svansarna, frågade Taube som då var nykomling i Roslagen.

– Håtö Svansar, vettja’!

Detta var början till hans bekantskap med Calle Schewen. Femton år senare, under en vistelse på sin tomt ”Sjösala” nära Stavsnäs på Värmdö, fick Evert Taube en kallelse till medlemskap i ”Pelarorden”. ”Pelarorden” -detta famösa sällskap av bönder, fiskare, borgare och lärde som i decennier hade räknat Albert Engström som sin spiritus rector och vars tempel var godsägare Carl von Schewens sommarstuga på Håtö Svansar.

Evert seglade därmed upp i Husaröleden för att delta i intagningsceremnierna vid Håtö Svansar. Men seglatsen stötte på patrull och,som han sedan berättade, blev han hejdad  av ”pålandsvind och vedervärdigheter”. I Norrpada på Håtö Svansar pågick intagningsceremonierna utan Everts närvaro. Han seglade i stället rakt upp till Spillersboda  och Calle Schewens ö – eller ”Roslagens famn” – som platsen senare kom att heta i dikten han skapade. Här skulle festen efter intagningen i ”Pelarorden” gå av stapeln.. Som en inträdesbiljett i sällskapet blev han dömd till att dikta och komponera en sång beskrivande

trakten.  

Med en sup, som han köpt av Malin Engström i ett av stånden i lunden, innanför västen erinrar han sig nu kopplingen till den dansante ”Farbror Calle på Svansarna”.

När han så sitter invid Calle Schewens stuga helt nära bersån där Calle brukade ta en kaffe med kron faller allt på plats. ”Sjösalavals” var efter några timmars diktande och knåpande färdig. Numera är den folkkära sången känd under namnet ”Calle Shewens vals”

En hövolm på ängen fick tjänstgöra som scen för den samlade skaran av pelarbröder och övriga deltagare. Evert sjöng sitt nykomponerade verk. När han var färdig blev det knäpptyst tills en av de gamla fiskarna som närvarade vid festligheterna höjde sitt glas och utbrast ”Tack Calle Schewen!”.

Taube hade återvänt till sitt land , där den allra finaste taktkänslan finns i själva folket, nedärvd i fiskare, bönder och arbetare. Ur denna mylla växte ”Calle Schewens vals” fram.