Kulturkrönikör Tage Tallqvist om La Grand Illusion
Jean Renoirs mästerverk La Grand Illusion innehåller lika mått av humanism och realism. Den beskriver en värld som är oåterkalleligt förlorad genom ett meningslöst och barbariskt krig, Första Världskriget. Berättelsen handlar om band mellan människor som transcenderar de trångt nationella avgränsningarna.
Detta mästerverket från 1937 hyllar traditionalistiska föreställningar, och hävdvunna normer och värderingar. Miraklet med Renoirs film är att regissören, trots sin nästan didaktiska hållning, aldrig reducerar sina karaktärer till symboler.
La Grand Illusion handlar om undergången av den aristokratiska ordningen som fanns före kriget. Genom sin diskussion undersöker Renoir karaktären av vänskap, språk och förståelsen och acceptansen av olika kulturer, kriget till trots. Hans films kretsar kring en grupp män, som hittar sin gemensamma grund i ett tyskt läger för krigsfångar.
Det handlar om soldater som egentligen inte vill kriga men gör det av en djup pliktkänsla. Detta uttrycks med filmens visuella och narrativa poesi. I den här filmen känner vi att ingen egentligen ville slåss mot fienden, de franska soldaterna likväl som de tyska soldaterna. De var tvungna att eftersom det var deras ”plikt”. Som scenen där den tyske fångvaktaren Arthur säger att kriget pågår för länge.
Med sin raffinerade persona på skärmen exemplifierar Pierre Fresnay med sin monokel det typiska franska blåblodet Captain de Boëldieu. Parisaren Jean Gabin är Maréchal, den robusta arbetarklasspiloten. Och Marcel Dalio spelar den judiska bankiren Rosenthal, som delar sina gåvopaket med vänner. Så har vi lägrets kommendant, kapten von Rauffenstein (Erich von Stroheim), en stel man som värnar tradition och etikett.
Nackskyddet som han bär ger honom en stelhet som accentuerar hans rigida hållning. Han blir vän med de Boëldieu. Men de Boëldieu förråder den tyske kaptenen trots banden de knutit. När Maréchal och Rosenthal flyr, en flykt de alla planerat tillsammans, dör De Boëldieu av von Rauffensteins kula. Maréchal och Rosenthal tar sin tillflykt i bergen och stannar till vid en tysk gård där Maréchal blir kär i dess enda invånare, Elsa (Dita Parlo). Ändå måste Maréchal och Rosenthal gå vidare till säkerhet över den schweiziska gränsen.
Det är La Grande Illusions visuella kvalitet som lyfter filmen. Fotografen Christian Matras arbete gör filmen imponerande. Klarheten och renheten i bilderna är i harmoni med flera minnesvärda kameraåkningar.
Renoirs strävan efter det gemensamma mellan människor återspeglar hans nostalgi efter La Belle Époque, ett Frankrike där konst, vetenskap och kultur blomstrade efter det fransk-preussiska kriget 1871. Eran varade till 1914 då Första Världskriget bröt ut och i jämförelse med de hemska åren som följde var La Belle Epoque just den guldålder som namnet säger. Under denna period växte Renoir upp . Hans far, var den berömde impressionistiska målaren Pierre-Auguste Renoir.
