Den religiöse målaren Francisco de Zurbarán

 Det är knappast en tillfällighet att han fick sin första undervisning av Juan de la Roélas i Sevilla. Roelas var präst och hans målningar har övervägande religiösa motiv. Till detta kommer att Roélas var influerad av den venetianska skolan.

      Francisco de Zurbarán    var sedan verksam i Madrid en period Filip IV:s hovmålare. Han var aldrig utanför Spaniens gränser och måste ses som den mest spanske av de spanska målarna. Det venetianska lyser igenom vissa målningar där man spåra starka drag av Caravaggio. Han återvänder så småningom till Sevilla där merparten av hans oeuvre kom till. Han fick i Sevilla beställningar av kloster och munkordnar som t.ex. dominikanklostret i S Pablo el Real.

   Zurbaráns målningar är en kombination av enkelhet i formen och realism. Stora partier av ljust eller nästa vitt, speciellt de vita munkkåporna mot fonder av djupt mörker. Hans gestaltning är klar och precis. Munkarna han skildrar verkar försjunkna i meditativ stillhet – inneslutna i sig själva. Hela kans konst bärs upp av innerlig katolsk religiositet. Det rådde under den tiden han verkade som konstnär en stark kvietistisk strömning inom den spanska katolicismen. I Sevilla där han verkade var denna strömning som starkast.

  Det finns i hans målningar en sluten enhet i gestaltningen som tillsammans med den mörka klangbottnen ger suggestiv effekt.

 Människorna och föremålen är både realistiskt närvarande och samtidigt frånvarande  i det de vittnar om en värld bortom.

   Skribent Tage Tallqvist