Debatt: Gud, familjen och männerbunden är grunden till Europeisk civilisation

”Vi vet att många äktenskap lider under dagens pressade förhållanden. Många är stressade och kämpar för att få livspusslet att gå ihop. Skilsmässor är vanliga. Ett av många problem är just att männerbunden i princip har upphört – det har fått en mängd negativa konsekvenser”, skriver Sofia Andersson, poddare i Hem och härd.

Enligt coachen och författaren Noah Revoy är familjen inte grunden till Europeisk civilisation. Han anser att detta är en myt och att det istället är männerbunden som är Europas viktigaste byggblock. Jag vill mena att både familjen och männerbunden fungerar som två starka pelare som inte går att separera ifrån varandra. Utan familjen skulle männen inte motiveras till att skapa männerbund, och utan männerbunden fungerar inte familjerna, vilket vi ser idag. Det är givetvis Guds hjälp och översyn som gör både familjerna och männerbunden möjliga.

Ett männerbund är ett tyskt ord för ”mäns förening”, eller ett ”manligt band”. Detta syftar till ett litet manligt krigsband eller brödraskap som har ett gemensamt syfte, ofta som en uttalad ed. De var starkt hierarkiska och alliansen bestod ofta av prästerskap och krigare, vilket räknades som de högsta kasten.

Några historiska exempel är jomsvikingar, druzhina och Tempelherreorden, som visserligen hade mörka drivkrafter men som ändå är värda att nämna då de är mycket kända, och många andra grupperingar av riddare. De var en protoindoeuropeisk företeelse som även inkluderade Vratyas i Indien, Crypteia i Sparta, Ver sacrum i Italien, och Varangians i Skandinavien. De sistnämnda kom från Götarna och Svearnas stammar vilka bidrog starkt till att bilda Sverige.

Männerbunden skapade trygghet och struktur för bygemenskapen och familjelivet samtidigt som de gav spänning och mening för männen.

Även äktenskapet lider av avsaknaden av männerbund

Vi vet att många äktenskap lider under dagens pressade förhållanden. Många är stressade och kämpar för att få livspusslet att gå ihop. Skilsmässor är vanliga. Ett av många problem är just att männerbunden i princip har upphört – det har fått en mängd negativa konsekvenser.

”I över tio tusen år har män lämnat sina föräldrar för att gå med i ett männerbund. Där har de skapat band med sina bröder genom delade utmaningar. Dessa band förblev starka även efter att männen hade etablerat sig och skaffat egna familjer. Miljoner små förbund av män erövrade nya länder, röjde skogar till nya byar, bildade skrån, byggde bosättningar och gav sig ut på äventyr på land och hav. Det var ett patriarkat av fyndiga, tappra män som styrde världen”, skriver Noah Revoy.

Det är alltså ett gigantiskt problem att förekomsten av männerbund har upphört. Noah menar att moderna män har få vänner, en del har inga vänner alls, de beger sig inte längre ut på några äventyr och de gör inte längre hjältemodiga saker. Därför blir deras liv ofta tråkiga och de hoppas att deras fruar och barn ska fylla deras behov. Detta kommer inte att lyckas och orimlig press sätts dessutom på fruarna.

Jag själv har upplevt detta i flera av mina relationer där männen har velat ta med mig på sina äventyr och engagera mig i deras sporter. Detta har lett till en känsla av överväldigande stress för mig, som redan jobbar heltid, att utöver att vara sällskapsdam till min man försöka bygga något eget socialt liv, gymma, ta hand om mitt hem och min hälsa, nu även haft pressen på mig att ”orka” hantera deras hyperaktiva, manliga livsstil. Situationen har lett till missnöje för mig och besvikelse för mina män över att jag inte lyckats leva upp till deras krav.

Jag har alltid undrat varför det varit så viktigt för männen att jag skulle bli en del av deras sporter – jag själv har ju aldrig drömt om att sy, stryka handdukar, shoppa, dammsuga tillsammans med min man, eller på annat sätt försöka få honom att engagera sig i mina intressen och aktiviteter. I perspektivet att män behöver och saknar sina forna männerbund så blir emellertid deras önskemål betydligt mer logiska för mig. Jag skulle kunna tänka mig att sy ihop med en man men egentligen så vore det ännu mer underbart att sitta tillsammans med en stor grupp väninnor och sy…och jag skulle inte bli enormt besviken om min man avstod ifrån att sy tillsammans med mig, trots att det är ett stort och meningsfullt intresse för mig.

Det jag ser tydligt idag är att i avsaknaden av könsspecifik gemenskap läggs orimliga krav på äktenskapet som nu förväntas fylla alltför många roller som inte kommer naturlig för varken män eller kvinnor. När ett äktenskap går i kras så blir även konsekvenserna ännu mer ödeläggande då hela det sociala sammanhanget förloras.

Noah Revoy skriver att männen inte bör försöka göra sin hustru till ett substitut för en manlig gemenskap: “Lägg inte pressen på henne att ersätta ditt männerbund. Tillbringa istället tid med andra män som kommer att bygga upp dig och göra dig till en bättre man. Investera i dessa relationer.”

Alla män är inte gjorda för att vara med i ett männerbund. En del män är, och förblir ensamvargar likt snusmumriken, och de behövs de med. De kan vara viktiga tänkare och utforskare. Men de flesta männen gynnas av att vara med i ett männerbund och samhället som helhet behöver detta. Tricket är dock att välja ett sunt förbund att knyta band till. Många falska profeter finns tyvärr idag och ett toxiskt männerbund gör mer skada än nytta. Tempel Riddare Orden är ett sådant exempel. Ledare och ursprunglig motivation måste synas och väljas med största försiktighet. De svenska bondeupproren är dock bra exempel på hur männerbunden har drivit på för att bevara frihet och rättvisa i Sverige.

Kvinnor behöver också systerskap och gemenskap

Noah skriver även att kvinnor behöver mer än sina äkta mäns uppmärksamhet och kärlek. Han fortsätter: 

“Många gifta kvinnor med barn som är hemmafruar är ensamma hela dagarna utan andra vuxna omkring sig. Detta kan vara både känslomässigt och fysiskt utmattande för dessa kvinnor. När vi levde i mindre gemenskaper så hade folk bättre social kompetens och kvinnorna hade sina mödrar, systrar och vänner att jobba tillsammans med.”

Noah berättar även om sin egen släkthistoria: ”I min familj turades min farfars mormor och hennes systrar om att laga mat till barnen i de 12 familjer som utgjorde deras stam. En dag i veckan gjorde hon och hennes syster en stor gryta till alla barnen. Det var till 12 familjer med 10 eller fler barn var. Det är en stor gryta. Andra dagar skulle en annan uppsättning systrar laga mat. Barnen lekte alla tillsammans, och de äldre hjälpte till med de yngre. Pojkarna skötte djuren och gården, och flickorna hjälpte till med hushållssysslorna. 

Jag tänker själv tillbaka på min släkt – trots att hon hade 16 barn hade min gammelfarfars mormor mycket fritid för att hinna vila, läsa och prata med sina systrar. Kvinnor, ni bör inte förvänta er att era arbetande män ska vara inblandade i era hushållssysslor. Du måste, som kvinna, både organisera dig och umgås med andra kvinnor så att det inte är en sådan börda för dig. Skaffa några vänninor och lär dig hur du utvärderar en ny väninna, så att ni kan dela barnomsorg och hjälpa varandra!”

Jag kan inte hålla med honom mer om vikten av systerskap för oss kvinnor. Jag har som konservativ och traditionell kvinna länge lidit av den isolering som uppstår när man slutar vara en ”vänsterfeminist”. Feminismen förespråkar visserligen systerskap, men ett falskt sådant som är baserat på ett djupt och irrationellt förakt av västerländska män. Trots att det knappast finns något systerskap bland feminister så finns det iallafall starka vänskaper mellan vänsterliberala kvinnor. Detta är något som är hjärtekrossande ovanligt bland oppositionella kvinnor – inte minst på grund av de underliggande trauman som har drivit många av oss både in och ut ur feminismens lögner och falska löften, till den hårda verklighetens fasor som vi sedan landar i som traditionella. Vi kan endast konstatera att vi lever i en modern tid där vi inte kan fylla våra behov, och tvingas leva så långt ifrån vad som är naturligt för oss.

Generationer av kvinnlig gemenskap är brusten

I det moderna samhället förväntas och tvingas kvinnor vara i ständig konkurrens med varandra och det saknas i många fall regler runt lojalitet, respekt och gränser för vilka män som kan anses tillgängliga för vilka kvinnor. Rädslan för att bli lämnad av sin man skapar ett överdrivet revirtänkande hos kvinnor och även i många fall överdriven svartsjuka och kontrollbehov ifrån män. Anknytningstrauman ifrån barndomen är regel snarare än undantag. Situationen är närmast kaotisk idag. Konsekvenserna av isoleringen för nationella/traditionella kvinnor är förvärrad mental ohälsa. Jag har redan förlorat ett flertal nationella kvinnliga vänninor både till självmord och till annan katastrofalt dålig mental hälsa.

Det finns därför, enligt min ödmjuka åsikt, inget positivt för kvinnor i att bli nationella och traditionella i dagens samhälle. De fåtal kvinnor som inte hade problem med relationer innan de blev nationella kommer inte heller att ha det som nationella. Men resten av oss har fortsatt krigande framför oss för att läka våra anknytningsstilar i relation till män och vi har endast förlorat de få nära kvinnliga vänskaper vi hade, då vi blir förkastade socialt om vi säger vad vi tänker. Ytterst få kvinnor har nationella, traditionella och anti-feministiska åsikter. Kvinnor har även enormt svårt för att leva i lögnen och försöka ”hålla med” PK kvinnor när de spyr galla över männen och det ”osynliga patriarkatet” eller hyllar det mångkulturella samhället. Detta blir lite väl magstarkt att lyssna på och för mig är det en omöjlighet som endast leder till förbittring, ilska och inre isolering. Då väljer jag hellre att leva i social isolering men enligt min sanning. Konsekvenserna av denna isolering kan jag dock ej undkomma.

De kvinnliga familjebanden är sedan länge söndertrasade och kan därför inte heller bli någon tröst för nationella kvinnor. Ett X-inlägg av användaren Orphic Inscendence fångar dagsläget på pricken:

“Det kollektiva feminina hjärtat är brutet. Varje kvinna känner till detta – i intimiteten som delas mellan döttrar, mödrar, mormödrar, fastrar och mostrar, och de undrar om det finns något annat än smärta och förakt i dessa relationer. Det brutna hjärtat kan inte känna förtroende eller vara öppet. Detta är en värld som är gömd för männen.”

Sanningen är sanningen och oavsett avsaknad av personligt gynnande så måste vi kvinnor en efter en ställa oss rakryggade bakom våra sunda män och säga nej till vansinnet och mörkret och vi får aldrig, aldrig ge upp. Vi får inte heller låta feministerna ta äganderätt till systerskapet, utan vi måste viga vår lojalitet till andra kvinnor i vänskap som står långt över vårt suktande efter männens kärlek.

Det innebär att vi även måste stå starka och enade emot kvinnotjusarnas destruktiva hägringar och manipulativa, förtrollande krafter som saknar någon begränsning eller konsekvens i det moderna samhället. Förr i världen hade denna sortens män lägst status som skojare och andra lurendrejare givetvis förtjänade, och hela gemenskapen tog avstånd ifrån denna typ av män.

Det är endast en minoritet på ca 20% av alla män som är attraktiva för de flesta kvinnor idag. Detta leder till att konkurrensen om dessa männen är förödande stor, vilket i sin tur leder till eviga kattslagsmål och trasiga systerskap. Detta måste vi som samhälle ändra på.

Gemenskapen skyddar barnen

Avsaknaden av gemenskap leder till att barnmisshandel florerar. Många svenskar har därför vuxit upp med mer eller mindre uttalad misshandel i sina hem. Generationer av trauman fortsätter bakom stängda dörrar då gemenskapen inte längre kan erbjuda social kontroll, och möjlighet för barn att få umgås med sundare vuxna än sina egna föräldrar om det är illa i hemmet.

Feminismen är delvis byggd på inympning, en slags mental vaccination som har gjort det svårt för många kvinnor att se manipulationen de har utsatts för. Våra immunförsvar attackerar vår egen logik i en autoimmun inflammatorisk reaktion. Feminismen tar därför ofta upp ett problem som är verkligt, som kvinnor känner till väl. Sedan förvränger de både orsaken och lösningen till problemet. Med anledning av detta har feminismen använt argumentet att den isolerade kärnfamiljen är farlig och ofta toxisk. Något så många kvinnor idag väl vet. Men de har sedan förvrängt den verkliga orsaken till detta och de erbjuder en djupt felaktig lösning på problemet. Feministerna vill ha ett upphörande av äktenskapet, mer statlig övervakning och statlig uppfostran. 

Incest och våld är tyvärr vanligt i det moderna och degenererade samhället, både inom och utanför isolerade kärnfamiljer. Vi kan givetvis aldrig lösa problemen med tex pedofili genom att försvaga äktenskapet. Vi måste kunna mycket bättre än detta. Vi som är traditionellt sinnade vet att vi behöver leva i nära bygemenskap för att undvika den isolering som gör det möjligt för traumatiserade och sjuka föräldrar att misshandla sina barn. Gemenskapen är därför ett skydd för barnen. Gemenskapen skyddar även äktenskapen och därför kvinnorna själva. Om vi låter barnen bli misshandlade så kan vi inte få en stark och sund folkstam. Äktenskapen måste därför stärkas men det måste även gemenskapen, systerskapet och männerbunden. Vi har mycket arbete att göra.

Gud, vår fader leder oss

För att skapa ett verkligt stabilt samhälle krävs ett tredje ben att stå på – Gud. Utan familjen och männerbunden faller det mesta, men vi behöver givetvis även vår kristna tro för att skapa både familjen och männerbunden. Kristendomen var det tredje benet vår civilisation stod och byggdes på. Utan ett av alla tre benen faller samhället som ett långsamt dominospel.

Kristna män vet att de lyder under Gud och att kvinnan lyder under mannen. De förstår därför att följa Guds lag för att det är bra både för dem själva, sin kvinna, sina egna barn, och samhället som helhet. De vet att ansvaret ytterst ligger på deras axlar att styra upp kaoset som råder. Männen idag har därför ett ypperligt tillfälle att bli hjältar, inte bara genom att gifta sig och skaffa många barn, bekämpa globalismen, stå emot covidpassens tyrrani, ta hand om familjens prepping-behov och att yppa sanningen, utan även genom äventyr och annan tapperhet. Detta krävs för att skapa nya männerbund, gemenskaper, ännu fler modiga män och lyckliga äktenskap.

Det finns alltid ljus och hopp

Vi ser idag en mycket positiv trend av att spontana männerbund formas. Det ligger givetvis helt på männen att bygga fler sådana. I en del fall börjar banden byggas i ”järntemplen” alltså gymmen som finns i alla städer idag, i andra fall genom kontakter på sociala medier och i viss mån organisationer och event. Det börjar alltid med en stark man som sedan får spontana följare. Fler och fler blir kristna idag och fler läser och följer Bibelns visdom.

Männen behöver styra upp allt som har gått fel. Jag har fullt förtroende för att de kommer att lyckas. Må Gud välsigna erat kraftprov!

Sofia Andersson,

Hem och Härd