Chefredaktörens tankar: Andreas Gustavsson, Dumpen och Sound of Freedom

Filmen Sound of Freedom har haft premiär och nu är ETC:s Andreas Gustavsson upprörd, vilket inte är överraskande. Sound of Freedom har inte varit smakfull enligt Gustavsson och det är inte övergreppen och de ohyggligheter som filmen skildrar som upprör honom. Istället är bekymrar han sig över Amerikaner ”vars intellekt redan frätts sönder av en blåljugande president”.

Vi behöver kanske inte klargöra att Gustavsson inte syftar på Lyndon Johsons ljugande om Tonkin-bukten eller Bushs ljugande om massförstörelsevapen i Irak. Det finns bara en blåljugande president för figuren Andreas Gustavsson och det är Donald Trump.

Figuren Gustavsson är upprörd på dem som ”öppnat famnen för alla fascistoida, kliniskt vansinniga konspirationsteorier som folk behagar klicka på”. Han gillar inte Trump, det är uppenbart. Det finns dessutom ”vidöppna slussar” varav en tydligen är ”Dumpen”.

Dumpen har ägnat sig åt att avslöja pedofiler som tänker förgripa sig på barn. Expressen och mainstream-

medier har dock oroat sig över de stackars människor som blir uthängda. Värt att nämna är dock att de aldrig oroar sig över förföljelser mot sådana som pekas som högerextremister.

Fenomenet är bekant. Samma tongångar hördes när frilansande journalister  började uppmärksamma Epstein och hans Lolita-express. Det tystades länge ned men så småningom greps Epsein och allt kom upp till ytan – för ett tag. Kort därefter blev Epstein självmördad i fängelset och media har fortsatt att mörklägga märkligheterna kring Lolita-express. Saker som kända personers resor till Epsteins ö, kontroverser kring Chomsky, paret Clinton, Prince Andrew och många fler förblir mörklagda. Detta trots att bevis finns på paret Clintons resor, på Chomskys resor och nära vänskap med Epstein.

I fallet med Sir James ”Jimmy” Savile fanns det åtskilliga som ’öppnat famnen för fascistoida konspirationsteorier. Den krassa sanningen är dock att han i postum anklagas för omfattande övergrepp mot barn och hade pedofila anspelningar i sina låtar. När det sedan exploderade och det visade sig att över 450 personer hade hört av sig till myndigheterna kom det även fram att flertalet av dessa hade tystats ned redan på 60-talet.

Pizzagate fick sitt namn av två skäl. I centrum av skandalen fanns nämligen Washington-insiders på hög nivå som äger en handfull företag i DC-området, inklusive ett par pizzerior som exempelvis Comet Ping Pong och Besta Pizza. Restaurangerna har kommit att misstänkas för inblandning i en sexuell övergreppsring mot barn. Anklagelserna dök upp som ett resultat av mycket bisarra E-postmeddelanden som avslöjades av Wikileaks. I ”The Podesta Emails” förkommer konstiga referenser till pizzor.

Ett av de märkligaste mejlen handlar om att Joe Podesta får frågan: ”Mäklaren hittade en näsduk (jag tror att den har en karta som verkar pizzarelaterad). Är det din?”

Dessa konversationer är alltför suspekta för att kunna vifta bort. Etablissemangets vakthundar har löst problemet på ett vanligt förekommande sätt – de skyller på Qanon-konspirationen som en fantasiprodukt avsedd att avleda folkets uppmärksamhet från det som verkligen skedde.

I ett E-postmeddelande är Podesta en av de som bjudits in till en gård och värden skriver: ”Bonnie kommer att vara Uber Service för att transportera Ruby, Emerson och Maeve Luzzatto (11, 9 och nästan 7) så att du kommer att ha lite mer underhållning , och de kommer säkert att vara i poolen.”

Figuren Gustavsson tror att filmen ”skenbart utgår från barnrätt”. Detta beror mycket på att Dumpen med sina följare”  redan har börjat haussa för filmen – som stärker deras verklighetsbeskrivning ytterligare.

Chefredaktör Henrik Sundin