Krönikör Dan Zündel: Rysslands roll i migrantinvasionen av Europa

Trots att europeiska politiker gått till val på att skärpa migrationen till Europa har de politiska förändringarna inte kunnat genomföras. Svenska Morgonbladets krönikör, Dan Zündel, menar att den som skrapar på ytan finner fler orsaker till problematiken än de som syns utåt.

Efter segern för Giorgia Melonis regeringskoalition i det italienska valet i september 2022 fanns stora förhoppningar om att landet äntligen skulle få bukt med den illegala migrationen över Medelhavet. I åratal har en strid ström med migranter från främst Afrika och Mellanöstern anlänt till den italienska sydkusten. Meloni gick till val på att stoppa migrantflödet men istället har migrationen fortsatt att öka under 2023.

Regeringen har slutit avtal med Libyen, skärpt straffen för människosmuggling och infört begränsningar för de NGO-finansierade båtarna som fraktar migranterna – utan konkreta resultat.

Migranterna har fortsatt att anlända i en ökad takt. Den italienska försvarsministern Guido Crosetto har nu offentligt gått ut och anklagat Ryssland och i synnerhet ”privatarmén” Wagnergruppen som ansvariga för den ökade migrationen till Italien.

De flesta har hört talas om Wagnergruppen i samband med Ukrainakriget där de spelar en viktig roll för Rysslands militära operationer men gruppen har länge varit aktiv i Afrika, inte minst i Libyen. Enligt den italienska försvarsministern ligger Wagnergruppen åtminstone delvis bakom den ökade migrationen som en del av ett ryskt ”hybridkrig” mot Italien och Europa. Den plötsliga ökningen av migranter från Libyen beskrivs som en bestraffning för att Italien och andra europeiska länder givit sitt stöd till Ukraina i den militära konflikten med Ryssland. Även Italiens utrikesminister Antonio Tajani har påpekat att många av migranterna för tillfället tycks komma ifrån områden som kontrolleras av Wagnergruppen.

Wagnergruppen har avvisat den italienska regeringens påståenden men anklagelserna om rysk inblandning i migranttrafiken till Europa är inte nya. Redan i början av 2022 framkom mediauppgifter om att Ryssland samarbetade med miliser och människosmugglare i Libyen för att främja migrationen till Europa.

Efter NATO:s bombningar av Libyen som avlägsnade den ”kork” som Khadaffi-regimen utgjorde för den illegala migrationen över Medelhavet har Ryssland stärkt sin närvaro i landet, enligt källor för att öka sitt inflytande i Medelhavet men också som ett sätt att kunna kontrollera migrationen och använda den som ett utpressningsvapen mot Europa. Migrationen till Italien har i första hand utgått från Libyen.

Europeiska länder som vill lösa migrationen från den nordafrikanska kusten måste i sina kontakter med den libyska regeringen och miliserna nu ta hänsyn till och föra en dialog med Ryssland. Libyen skiljer sig inte mycket från den roll som Ryssland har fått i Syrien. Innan några beslut kan fattas måste Ryssland involveras och konsulteras, enligt Jonas Kjellén från Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.

Rysslands president Putin var ointresserad av att skydda Muammar Khadaffi mot den NATO-ledda bombkampanjen som krossade Afrikas rikaste land 2011 men har ökat den ryska närvaron i landet efter det maktvakuum som uppstått efter regimens fall. Ryssland är främst representerad på marken via Wagnergruppen som fungerar som en proxy för den ryska staten. Den av FN erkända regeringen i Tripoli har anklagat Ryssland för att förvärra landets interna stridigheter genom att stödja generalen Khalifa Haftars politiska maktambitioner.

Den tidigare Premiärministern Fathi Bashaga menade i en intervju att ”var Wagner än tar sig sker förödelser”. Även den ryska ekonomiska inblandningen i Libyen har ökat genom att ett antal ryska oljebolag har börjat utvinna olja från Libyens rika oljereserver.

Även i samband med den stora migrantkrisen 2015-2016 höjdes en del röster som menade att Ryssland medvetet förvärrade migrantsituationen i ett försök att destabilisera Europa och EU. Den dåvarande chefen för NATO i Europa, general Philip Breedlove, uppgav i början av 2016 att Ryssland och Assad-regimen i Syrien eldade på migrationen från Syrien i ett försök att överbelasta de europeiska strukturerna och skapa politisk oro.

Enligt Breedlove syftade de aggressiva och urskillningslösa ryska bombningarna av civila i Syrien till att sätta befolkningen i rörelse mot Europa. NATO-generalen kunde inte se något annat syfte eftersom många av bombningarna saknade tydliga militära mål. Det är naturligtvis svårt att bevisa att detta verkligen var Rysslands avsikt men samtidigt som de ryska bombningarna tvingade miljontals syrier på flykt öppnades en ny migrant-rutt från ryskt territorium in i Finland och Norge.

Under ett par veckor kring årsskiftet 2015-2016 ökade migrant-trafiken från Ryssland och i ett möte med NATO:s försvarsministrar i februari 2016 förklarade Finlands dåvarande försvarsminister Jussi Niinistö att den illegala invandringen via östgränsen var den finska regeringens för tillfället ”allvarligaste utmaning”. Finland anklagade Ryssland och dess säkerhetstjänst för att försöka översvämma landet med migranter. Lika plötsligt som vågen av migranter börjat ta sig fram längs den arktiska rutten avstannade den dock, som om någon givit order om att stoppa inflödet. 

Även om migrationen via den arktiska rutten kvävdes i sin linda och blev försumbar har den ryska inblandningen i taxi-trafiken över Medelhavet varit mer påtaglig. I början av 2020 dömdes två ryska sjömän till sammanlagt 395 års fängelse av en grekisk domstol för organisering av människosmuggling. De anhölls i november 2019 efter ett ha plockats upp av den grekiska kustbevakningen i samband med ett SOS-larm ute till havs. Samma månad hade sammanlagt 14 andra ryska sjömän gripits för inblandning i den illegala invandringen till Grekland. I Italien vid samma tidpunkt satt 23 ryska sjömän anhållna för människosmuggling. 

Att Ryssland är inblandat i migrantinvasionen av Europa är kanske nyheter för många men enligt höga företrädare för NATO bär mycket av människosmugglingen till Europa den ryska säkerhetstjänstens fingeravtryck: ”Det här är bara FSB. Migranter åker dit FSB skickar dem, många av människosmugglarna är FSB-agenter.”

Västerländska säkerhetstjänster är också oroliga över att många av migranterna som anländer till Europa är hemliga agenter som ska användas i syfte att spionera. Dessa ”deep cover- agenter”, som i det närmaste är omöjliga att skilja från ”vanliga” migranter, sägs vara Rysslands hemliga ögon i Europa.

Vintern 2021 skickade Rysslands klient-stat Belarus tusentals migranter, främst från arab-världen, mot den polska gränsen i vad EU kallade en ”hybridattack” mot Europa. Angreppet sades vara Lukashenko-regimens hämnd för EU:s sanktioner mot landet men enligt den polska regeringen var operationen planerad av Putin-regimen med avsikt att skapa kaos i Europa. Tack vare Polens resoluta agerande vid gränsen kunde invasionen av migranter slås tillbaka.

Även det nuvarande Ukraina-kriget med den uppkomna flyktingströmmen av ukrainare kan betraktas som gynnsamt för Rysslands del. Redan innan den ukrainska flyktingvågen befann sig Europa i ett ansträngt läge. I flera länder har det folkliga missnöjet med regeringarna växt till följd av flyktingmottagandet och hjälpen till Ukrainas regering. 

I viktiga länder som Tyskland och Frankrike har pro-ryska yttringar förekommit i protesterna. Det är egentligen inte förvånande eftersom den ryska infiltrationen bland annat tagit sig uttryck i riktade påverkansoperationer gentemot och finansiering av höger-oppositionella grupper i Europa. Både Alternativ för Tyskland och Marine Le Pens parti Nationell Samling misstänks ha kopplingar till Ryssland. Samtidigt som ryssarna varit inblandade i invasionen av migranter i Europa har de fångat upp och manipulerat protesterna mot densamma.

Medan Ryssland har hjälpt till att elda på missnöjet mot migrationen, inte minst genom sina två stora mediakanaler Russia Today och Sputnik News, som till och med har ertappats med att fabricera påhittade historier om kidnappningar och våldtäkter utförda av migranter, har man utmålat Ryssland som ett konservativt bålverk och allierad mot främlingsinvasionen. Alltför många européer har fallit i farstun för den ryska psyopen. 

Qui bono är en fråga man alltid måste ställa sig. Utan tvivel har Ryssland haft ett intresse av att splittra, destabilisera och försvaga de europeiska staterna genom att främja flyktingströmmar till Europa. Vad som är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på den anti-ryska retoriken i övrigt från systemmedia, är hur lite uppmärksamhet som Rysslands roll i invasionen med hjälp av migranter har fått.

Det ligger nära till hands att tolka denna omständighet som ett uttryck för att migrationen är en fråga där Rysslands intressen flyter samman med globalistiska och sionistiska intressen som vill se ett intensifierat folkutbyte i Europa. Därför väljer många politiker och medieföretag, som varit medlöpare till folkutbytesagendan, att ”passa” i frågan.

Vi vet att migrantkrisen 2015-2016 var planerad, organiserad och finansierad av de globalistiska intressena. Egentligen skulle den ha startat ännu tidigare i samband med den så kallade ”arabiska våren”. Tysklands förbundskansler Angela Merkel sägs ha blivit uppläxad av globalisterna när hon missade det ”gyllene läget” att öppna flodbäddarna för en storskalig arabisk migration redan 2011.

En av de hårdaste kritikerna av den ”missade möjligheten” och ansvarig för att tala Merkel tillrätta var den numera framlidne Peter Sutherland, medlem av Council on Foreign Relations, generaldirektör för WTO, VD för Goldman Sachs, styrelseledamot i Bilderberggruppen, ordförande av Trilaterala Kommissionen och FN:s representant i frågor om internationell migration. Angela Merkel fick en ny chans 2015 i samband med migrantströmmarna från Syrien som bland annat Ryssland hjälpte till att bomba fram.

Den gängse synen på Syrienkriget, inte minst inom den oppositionella sfären, behöver revideras. Som vanligt finns en närmast barnslig naivitet när det gäller Rysslands agerande som alltid betraktas genom ett rosenrött skimmer. Rysslands inträde i Syrienkriget med det uttalade syftet att slå ut IS och försvara Bashar Al-Assads regim har bland många alternativa kommentatorer och bedömare felaktigt tagits som intäkt för att Ryssland är anti-globalistiskt och står upp mot USA och Israel. Dessa väljer att blunda för att Ryssland stänger av sitt luftvärnssystem S-400 varje gång israeliska flygplan utför räder mot Hizbollah eller Iran i Syrien eller att IS fortsätter att kontrollera delar av den syriska landsbygden.

Syrien förblir av allt att döma balkaniserat, med områden kontrollerade av IS, kurder, amerikaner och israeler, helt i enlighet med den så kallade Yinon-planen, en israelisk strategi för att destablisera Mellanöstern som formulerades i början av 1980-talet. 

Rysslands halvhjärtade ”stöd” till Syrien är en fortsättning av den sovjetiska linjen i Mellanöstern under Kalla Kriget där man visserligen gav militärt stöd till arabstaterna i krigen mot Israel men aldrig tillräckligt stort stöd för att de skulle ha en realistisk chans att besegra Israel – något som bland annat Muammar Khadaffi påtalade offentligt flera gånger. Men att Ryssland skulle ha ett eget militärindustriellt komplex och monetära motiv i krig och konflikter har aldrig slagit ”experterna” inom den svenska alternativsfären. 

Förutom att Syrienkriget utmynnade i ett balkaniserat och försvagat Syrien, i enlighet med den israeliska Yinon-planen, bäddade kriget också för den största migrationsvågen någonsin till Europa, ett mål som delats av en ohelig allians av globalistiska, sionistiska och ryska intressen. Massmigrationen är det främsta vapnet som används för att söndra och upplösa de europeiska nationalstaterna och nyckeln till att biologiskt och kulturellt degradera Väst inför ankomsten av den så kallade multipolära världsordningen där globalisterna ämnar formera sig kring den sino-ryska axeln.