Prenumerera
Prenumerera

Izabella Jarvandi: Låt en energiskare version av Elon Musk bli förebild för manlighet

Ledarredaktionen: “Hade du legat med Andrew Tate om du fick chansen?” Den frågan har dykt upp i både både mitt Twitter-flöde och i privata konversationer med väninnor. De flesta runtom mig skulle säga nej, låter det som – åtminstone bland de kvinnor jag känner. När jag och en vän däremot lekte med frågan kring män som, på papper, är mindre attraktiva rent fysiskt frågade han: “Hade du gift dig med Elon Musk om du fick frågan?”

Lite väl ärlig som jag är utbrast jag plötsligt ett solklart ”ja” på den bisarra frågan. Jag hade inte velat det på riktigt, eftersom att han är äldre än min mamma, men frågan består: Hur kommer det sig att en del unga och äldre kvinnor resonerar på det viset?

Kvinnor gillar dominans, muskler och status, sägs det, men Andrew Tate och hans aggressiva utspel i YouTube-flödet är långt ifrån önskvärda. Elon Musk håller sig däremot lugn även när han pekar med hela handen och talar inte öppet om privata angelägenheter med hundratals kvinnor – till skillnad från Tate. Trots sina skilsmässor framstår Tesladirektören som en avsevärt mycket mer lojal man som hade kunnat bidra med mer – både emotionellt och ekonomiskt – till en kvinna och en familj.

Ingen av oss känner någon av dessa personer – för oss är de kändisar på löpsedlar. Samtidigt blir det otroligt intressant att analysera de vitt skilda arketyperna – två män som vågar gå mot strömmen och tack vare detta blivit så pass framgångsrika. Den ena profilerar sig själv som den framgångsrike versionen av din otrogna ex-pojkvän i högstadiet – en så kallad “fuckboy”. Den andre bygger sitt näringslivs – och teknikimperium och är tillsynes en nörd som, tack vare sitt hårda arbete, lyckats bygga status och makt.

Situationen blir lite som jag, en annan gång, kom att skriva: ”Räck upp handen om du har varit ihop med en fattig version av Andrew Tate”. Vi känner igen honom, vilket gör hans karaktär enklare att relatera till. I takt med hans utspel om ”side chicks”, ”main chicks” och kvinnor som utstrålar ”mer kvalitét” än andra genom att bete sig anständigt blir kombinationen av sanning och dubbelmoral otroligt manipulativ.

Jag håller med om att kvinnor bör underkasta sig män och att vi inte bör ha sexuellt umgänge med dessa förrän vi är i en trygg relation – ett äktenskap ur det kristna perspektivet. Samtidigt blir det ett dubbelspel ifrån Tate när han själv ligga runt med kvinnor för att testa dem. Det är ofattbart att hans uppträdande accepteras i vårt samhälle, vilket är ett samhälle som står helt utan religion och sexualmoral.

Det är falskt att utge sig för att vara en trygg, maskulin man för att sedan lura in kvinnor i någon form av test.

Om vi ska utgå ifrån den bild som både jag och denna falang (Tate) av män delar – det vill säga att kvinnor är det mer känslostyrda könet – bör trots allt ansvaret ligga hos männen att inte inleda kvinnan i frestelse. Det är upp till män att skydda kvinnor genom att upprätthålla ett ledarskap, både kollektivt och på individnivå, som utkräver stabila parbildningsprocesser, fria från sexuell lössläppthet. En trygg, stabil, mogen, maskulin man kommer inte att manipulera kvinnor till att göra saker som han vet är dåligt för henne och samhället.

Människosläktet vill så gärna ha spelregler och normer som vägleder dem – någonting vi kastade ut genom fönstret när socialliberala krafter bröt ner kyrkan och dess familjer med anors inflytande under efterkrigstiden. De gamla institutionerna, kronan, korset och socioekonomiskt starka familjer hade aldrig blivit så pass mäktiga om de inte burit med sig framgångsrika riktlinjer.

Professorn i antropologi, Joe Henrich, menar exempelvis i sin bok ”The WEIRD:est people in the world” att kyrkan och överhetens krav på giftermål och tvåsamhet i Europa var grunden till ett förutsägbart ramverk för uppfostran, arv och dylikt. Dessa ting banade vägen för västvärlden som blev den rikaste delen av världen, sedan romarriket.

Faktum är att mänsklighetens behov av spelregler är så pass stora att vi är beredda att förhålla oss till spelregler som inte ens finns eller fungerar. Detta fenomen har lett till en kultur där människor beter sig som apor som snabbt gör den största schimpansen till ledare av vår flock, istället för att fundera på vilken ledare som faktiskt har ett beteende som kan leda oss till framgång.

Hur ska jag kunna veta att den man som har sina ”side chicks” inte byter ut mig som fru mot en kvinna han möter på nattklubbar? Vi lever i en tid där skilsmässor och otrohet inte bara är tillåtet utan vanligt förekommande.

Vid vidare eftertanke slås jag av hur Andrew Tates profilering i sociala medier liknar Disney-figuren Gaston från Skönheten och odjuret. Den rödklädda, uppmärksamhetskrävande Gaston kunde enkelt locka till sig utseendefixerade kvinnor med sina muskler och fagra ord. Den kvinnliga huvudkaraktären, Belle, är däremot mer intellektuell än så och har redan klurat ut att ett liv i ”nöd och lust” med den hetsige jägaren kanske inte är klokt. För evigt är en lång tid och att någon faller henne i smaken i stundens hetta gör inte denne till den fasta klippa som hon kan vila på när det blåser upp till storm i världen runtomkring.

Varför hakar jag upp mig på Andrew Tate? Jag gör det för att han glorifierar en generation av män som samhället, kyrkan och föräldragenerationen hade reagerat och agerat mot för något sekel sedan.

Dagens människor som, oavsett om de kallar sig för konservativa eller liberala, suktar efter ett ledarskap av manlig klang och kommer vända sig till första bästa manliga förebild. Därför bestämde sig människorna som levde innan 68:rörelsen för att hålla män som Andrew Tate långt borta ifrån sina döttrar.



Vi kan bevisligen inte ha män utan ekonomisk och emotionell stabilitet som förebilder och familjefäder – för då kraschar familjestrukturerna, och det är där nästa generations samhällsbyggare ska fostras, hitta sin första anknytning och få sina värderingar.

Jag vet att män och pojkar hade dragit ofantligt mycket mer nytta från en manlig förebild som utstrålar Elon Musks förtroendeingivande attityd. Det är sorgligt att det, tillsynes för oss kvinnor, mestadels är nördar som tycks ha det som till syvende och sist är viktigast: självkänsla före självsäkerhet och lojalitet framför sitt ego.

Det går inte att komma ifrån att en man som är mer inbunden av sina livsprojekt, än att förföra alla stadens kvinnor, i större utsträckning kan förbli trogen.

Vi skulle kanske även kunna få mer maskulina män som betedde sig som Elon Musk om ”influencers” istället ledde våra män till att söka framgång och bildning på det sätt som Musk har gjort.

Tyvärr har socialismen sopat undan idén om att bildning och kapitalbygge tillhör en god livsstil. Per-Albin Hanssons välfärdsbygge gjorde det dessutom möjligt för kvinnor att välja absoluta nollor till män för att sedan överleva på offentliga bidrag. Ur detta socialdemokratiska folkhem kunde män bete sig som Andrew Tate och kvinnorna som upphöjt dem som förebilder kom undan ekonomiskt – genom att livnära sig på samhället och inte genom ett konstruktivt äktenskap. Mycket tursamt är det att Kristerssons-regeringen börjar se över bidragssystemet.

Hade du som kvinna parbildat med en fattiga versioner av Andrew Tate (som de flesta ”fuckboys” är) på 1800-talet hade du i många fall svultit i rännstenen eftersom att den typen av beteenden ledde till hårda straff.

Elon Musk däremot är den sydafrikanske-amerikanske entreprenören som växte upp i en hem där fadern var ingenjör, dvs historiska anor av bildning och strävsamhet. Musk lärde sig dataprogrammering vid 12 års ålder och vid 24 års ålder avlade han sina två första examina vid Pennsylvania stat University i USA. Som 25-åring grundade han sitt första företag. Företaget heter Zip2 och köptes upp av Compaq för 307 miljoner dollar 1999.

Elon Musks teknikkunnande banade vägen för en ekonomisk stabilitet och som ger goda förutsättningar även för hans efterkommande.

Ur ett konservativt perspektiv föder vi barn för samhället och framtidens skull, inte för våran egen vinning, vilket även gör att vårt val av partner behöver göras därefter. Vi vill ge nästa generation bästa möjliga förutsättningar i livet.

Edmund Burkes klassiska budskap är att vi lever minst lika mycket för de döda och de ofödda, dvs vårt samhälle i en förfluten och framtida kontext. Vi lever således inte för en kortsiktiga njutning – som socialister och liberaler vill hävda.

Under den tid då Sverige regerades av traditionsbundna makter samlades det vällovliga borgarståndet på börshuset i Gamla stan (bild), Höglovliga ridderskapet och adelns stånd samlades i Riddarhussalen i Riddarpalatset. Samtidigt höll det Högvördiga Prästerskapet möten i Storkyrkan under 1800-talet. De tre riksdagsstånden representerade, via yrkesgruppering och bakgrund, Anor, Religion och Ekonomisk strävsamhet.

Denna triol kom onekligen fram till att Andrew Tates handlingar borde vara straffbara. Denna tid var ett bra tag efter ståndsriksdagens upplösning år 1866 då det blev lagligt och moraliskt acceptabelt att leka runt med flera kvinnor samtidigt (sedlighetslagstiftningar fanns), istället för att ha krav på sig att att välja en fru – för lust samt evig trohet och försörjning.

Om kvinnor återigen ska kunna välja mellan män med pondus, lojalitet och som ger en social och ekonomisk trygghet, behöver samhällets normer, och kanske till och med lagstiftning, begränsa motsatta beteenden. Den känslomässiga kvinnan behöver en patriarkal vägledning för att välja rätt. Männen behöver religion, strävsamhet och dessa anrika riktlinjer för att få rätt vägledning.

En man borde sträva efter att kunna bli en energisk version av Elon Musk – strävsam, långsiktig i sitt tänkande, och moralisk i sitt agerande mot den fru som han väljer.

Ledarskribent Izabella Jarvandi