
Chefredaktörens tankar: USS LIBERTY – false flag-operation från USA
Fördjupning – Chefredaktör Henrik Sundin: Det amerikanska fartyget USS Liberty anfölls i slutet av sexdagarskriget av israeliska styrkor.
Över 200 amerikanska militärer dödades eller skadades av israeliska kulsprutor, raketer, napalm och torpeder, vilket var den största marina förlust av människoliv sedan Andra Världskriget. Endast enorm tur och sjömännens heroiska handlingar hindrade Liberty från att sänkas.
De verkliga händelserna den dagen verkar nästan som ett manus från Hollywood. Den första vågen av omärkta attackerande jetplan hade riktat in sig på och förstört alla Libertys vanliga sändningsantenner samtidigt försöker störa alla vanliga amerikanska sändningsfrekvenser för att förhindra eventuella samtal om hjälp. En flottilj av Torpedbåtar sköt senare livflottarna med maskingevär för att säkerställa att det inte skulle finnas några överlevande.
Bara ett mirakel höll skeppet flytande.
Fartyget lyckades sända SOS och detta SOS togs slutligen emot av USA:s Sjätte Flotta, vars befälhavare omedelbart sände två vågor av jetjaktplan för att rädda Liberty och driva bort angriparna, bara för att få båda flygningarna återkallade på order av USA:s högsta politiska ledning, som valde att överge Liberty och dess besättning åt sitt öde.
I slutet förberedde sig två stora helikoptrar fyllda med kommandosoldater klädda i full stridsutrustning och beväpnade med attackvapen för att gå ombord på Liberty, sopa dess däck bort från allt motstånd och sänka det. Men i det ögonblicket upptäckte deras högkvarter tydligen att fartyget hade lyckats rapportera sin svåra situation till andra amerikanska militära styrkor, så fienden avbröt attacken och drog sig tillbaka.
Denna berättelse kombinerade så många element av exceptionell militär hjältemod, politiskt förräderi och framgång mot alla odds att om Liberty hade blivit attackerad av någon nation på jorden utom Israel, skulle händelserna den 8 juni 1967 ha blivit grunden för flera stora -budget, Oscarsnominerade filmer samt en vanlig stapelvara i tv-dokumentärer.
Johnson-regimen såg snabbt till att allt ifrågasättande av den officiella versionen undertrycktes.
En amerikansk amiral träffade snart alla överlevande i små grupper, inklusive de många dussintals som fortfarande var inlagda på sjukhus efter sina allvarliga skador, och han hotade mot dessa skräckslagna unga sjömän, av vilka de flesta fortfarande var i tonåren eller början av tjugoårsåldern, att om någon av dem någonsin nämnde ett ord om vad som hade hänt – till och med för sina mödrar, fäder eller fruar, än mindre media – skulle de omedelbart ställas inför krigsrätt och avsluta sina liv i fängelse ”eller värre”.
”Det var ett misstag” hade den israeliska regeringen förklarat. Fartyget hade misstagits för ett egyptiskt skepp. Detta blev den officiella versionen, men ingen av de överlevande trodde någonsin på den historien, och inte heller många av USA:s högsta politiska och militära ledare, särskilt utrikesminister Dean Rusk, CIA-direktör Richard Helms och många toppofficerare, inklusive en senare ordförande för de gemensamma stabscheferna.
Även om en kort utredning som beordrats av president Lyndon Johnson snabbt godkände den israeliska redogörelsen, fördömde Liberty-överlevandena regelbundet under nästa halvsekel den officiella domen som en mörkläggning. Nå, det var ju inte första gången Johnson beordrade en utredning som skulle komma fram till ett beordrat resultat. Det hade han gjort efter mordet på Kennedy som han med stor säkerhet var inblandad i, den ökända Warren-kommissionen.
Det gjordes insatser uppifrån att få tyst på de överlevande båda med morot och piska. De vanliga förehavanden. Besättningen fick dekorationer och ersättning vilket gjorde USS Liberty som kanske det mest dekorerade skeppet i amerikansk flotthistoria, åtminstone med hänsyn till ett enda engagemang.
Israels militära och politiska ledning har hela tiden hävdat att fartygets identitets var dold. Detta är lögn! Trots upprepade israeliska påståenden om motsatsen hade Liberty hela tiden en stor och mycket synlig amerikansk flagga.
Israeliska övervakningsplan hade upprepade gånger flugit över Liberty hela den morgonen, ibland flög så lågt att piloternas ansikten kunde ses, så att skeppet skulle ha varit lätt att identifiera.
Från det ögonblick då attacken började hade israelisk elektronisk störning använts för att störa alla vanliga amerikanska kommunikationskanaler, vilket bevisade att angriparna kände till nationaliteten på det fartyg de riktade in sig på.
Efter att attacken avslutats vägrade israelerna bestämt att erkänna något allvarligt misstag från sin sida. Ingen av deras befälhavare åtalades eller ens tillrättavisades, utan istället lade man hela skulden för incidenten på amerikanerna. Troféer från Liberty-attacken intar fortfarande en hedersplats i Israels krigsmuseum. Ekonomisk ersättning betalades först ut till de svårt skadade överlevande efter en lång strid i amerikanska domstolar.
James M. Ennes, Jr., en av de unga överlevande Liberty-officerarna, trotsade hoten om åtal och fängelse för att avslöja för världen vad som hade hänt. Han skrev en bok om attacken mot USS Liberty. Boken fastslog slutgiltigt att den israeliska attacken hade varit helt avsiktlig. Det fanns en hel del positiva tidiga recensioner och intervjuer, vilket ledde till stark initial försäljning och ytterligare mediebevakning.
Men välorganiserade pro-Israel-grupper började inflytelserika tv-program som ABC:s Good Morning America och CBS:s Sixty Minutes att avbryta sina planerade segment. Framgångsrika böcker kan sälja tiotusentals exemplar, men populära tv-program når tiotals miljoner, så bara en bit av den amerikanska allmänheten lärde sig historien om Liberty.
Men de som var politiskt medvetna och intresserade av ämnet hade nu en gedigen referenskälla att citera och distribuera, och boken utlöste också skapandet av Liberty Veterans Association, som började kräva ett återupptagande av ärendet och en ärlig utredning av vad som hände den dagen.
Motivet
Att de israeliska piloterna hade varit fullt medvetna om att de attackerade ett amerikanskt fartyg och att de hade trots sina frenetiska protester beordrats att gå vidare och sänka Liberty, är ett faktum. Dessa kommunikationer hade avlyssnats och dekrypterats av underrättelsepersonalen på USA:s Beirutambassad, och de chockerande utskrifterna lämnades omedelbart till vår ambassadör, Dwight Porter, en högt uppskattad diplomat, som efter 24 år äntligen hade brutit sin självpåtagna tystnad.
Dessutom bekräftades samma fakta också av en amerikanskfödd israelisk militärofficer som hade varit närvarande vid IDF:s högkvarter den dagen, och som sa att alla befälhavare där var säkra på att fartyget som attackerades var amerikanskt.
Men vilket var motivet?
Varför beslöt Israel att sänka USS Liberty. Ett motiv kan ha varit att både under krigen 1956 och 1967 hade den israeliska militären brutalt massakrerat ett stort antal egyptiska krigsfångar. Kanske fruktade den israeliska ledningen att dess omfattande elektroniska övervakningsutrustning kunde registrera bevis på de enorma krigsförbrytelser de då hade begått längs den angränsande kusten, som nu tros involvera avrättningen av cirka 1 000 hjälplösa egyptiska fångar och lokala civila, definitivt en av de största sådana grymheter som begåtts av någon västerländsk armé sedan andra världskriget. Detta är ett möjligt motiv för den till synes oförklarliga israeliska attacken som var avsiktlig och avsedd att inte lämna några överlevande.
Men detta är inget motiv eftersom pressen konsekvent mörkar israeliska krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och dessutom förklarar inte detta den amerikanska inblandningen, så det måste finnas ett annat motiv. Motivet haltar eftersom USA:s märkliga roll i dramat inte förklaras.
Det var den kände brittiske journalisten Peter Hounam som presenterar motivet. Hounam var 2002 med och producerade BBC-dokumentären Dead in the Water som fördjupar sig i bakgrunden av 1967 års israeliska attack mot USS Liberty. Dokumentären antyder att attacken var en medvetet iscensatt falsk flagg-operation som var avsedd att kasta in USA i det pågående sexdagarskriget på Israels sida genom att sänka Liberty och skylla attacken på Egypten. I dokumentären intervjuas USA:s förre försvarsminister Robert McNamara, tidigare CIA-chefen Richard Helms, tidigare chef för den israeliska flottans amiral Shlomo Errell och många överlevande från USS Liberty, inklusive kapten William L. McGonagle.
Vi bör komma ihåg att att Johnson 1964 hade övertalat kongressen att anta Tonkinbuktens-resolutionen med en nästan enhällig omröstning, som godkände militära angrepp mot Nordvietnam, baserat på en påstådd attack mot amerikanska jagare som de flesta historiker nu håller med om var fiktiv.
Det finns alltså en Fals Flag-tradition i amerikansk utrikespolitik och det finns ett militärindustriellt komplex som agerar i bakgrunden, något som vi dessa dagar av stegrad krigshysteri borde begrunda.

Chefredaktör Henrik Sundin