Prenumerera
Prenumerera

Krönikör Runar Sögaard: EU-medlem eller EU-slav? 

Krönika: Efter andra världskrigets slut 1945 inrättades NATO 1949 av USA, Canada och 10 västeuropeiska länder för att hantera krigets konsekvenser i Europa. 

1952 bildades sen grunden för dagens EU av Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Tanken var fred och ett slut på de blodiga konflikterna i Europa som till slut ledde till andra världskriget. 

Den 15:e december 1995 gick Sverige med i EU efter att 52,3 % av svenska folket röstat ja. EUs grundtanke var från början logisk och bra. Avskaffandet av tullar och andra handelshinder samt fri rörelsefrihet inom Europa, skulle möjliggöra att vem som helst inom EU skulle ha rätt att flytta och röra sig fritt runt inom den europeiska unionen.  

Men precis som historien har lärt oss, så ändras avsikter, innehåll, syfte och mål när makthungriga människor ser möjligheterna att öka egen makt, sina inflytanden och positioner. I takt med att denna utveckling fortgått och accelererat, så har vanligt folk sakta men säkert tvingats anpassa sig efter såväl små löjeväckande förändringar som stora och fundamentalt livsförvandlande regler och lagar. 

Sakta men säkert har den nationella självständigheten attackerats med syfte att i en allt större grad kunna öka kontrollen över medlemsländer och minska individens friheter och rättigheter.  

Dagens EU har blivit något helt annat än vad det svenska folket röstade för och många har under senare år börjat ifrågasätta Sveriges medlemskap. Rätt så.  

Men varje försök att lyfta frågan i den offentliga debatten har i stället bemötts med nonchalans eller skrämselsretorik med anklagelser om att vara bakåtsträvande eller nationalistisk. Enbart för att avskräcka människor från att ifrågasätta och syna drivkrafterna bakom det politiska monster som ständigt växer och sväller in över våra landsgränser. 

För EU håller på att bli ett okontrollerbart monster. Ett politiskt AI(Artificiell intelligens), som sedermera kommer kunna kontrolleras av en ny enväldig världshärskare som kommer förena världen politiskt, ekonomiskt och religiöst.  

Det starkaste tecknet på att politiker och makteliten nu håller på att skapa ett av folket oönskat Europa som ska kontrolleras och styras av en liten klick människor, är att de är rädda för att bli synade, avslöjade och avsatta.  

Därför är det befriande att även allt flera politiker nu höjer sina röster och kräver att EU behöver utvärderas och synas i sömmarna. Detta är nu ett “måste”. 

Allt som ligger i snö kommer nämligen alltid fram i tö, och det är inte längre någon hemlighet att behovet av byte av policy och förändring av det befintliga systemet är i desperat behov av en reformation som är akut. 

Sakta men säkert försöker nu EU kapa och neka medlemsländernas suveränitet och deras rätt att själva låta sina invånare genom nationella val kunna påverka sina egna regeringars politik och lagar. 

Men det kanske största hotet, är faktiskt att behöva bevittna hur Sveriges politiker frivilligt och utan nämnvärt motstånd ger ifrån sig vårt lands suveränitet utan svenska folkets vetskap och information. Det är en farlig och otäck utveckling. Desinformationen och uteslutandet av adekvat information är skrämmande. 

EU skulle säkerställa och bevara freden, men är istället numera drivande i ett eskalerande krig mot Ryssland. 

Inga seriösa försök till fredsförhandlingar pågår, diplomatin har upphört, Europas dokumenterat mest korrupta land under åratal har plötsligt blivit Europas nya kelgris, och Västvärlden springer istället till världens största diktatur Kina och fjäskar istället med deras totalitära diktator. 

Allt handlar om pengar och makt. Ingen i Bryssel bryr sig egentligen om ukrainska liv, för då hade man istället visat på förhandlingsvilja och fredliga och konstruktiva fredssamtal med Putin. 

Västvärlden vann det kalla kriget mot Sovjetunionen, så varför finns ens NATO kvar? 

Givetvis handlar det enbart om ett politiskt spel och geopolitiskt horeri. 

Emanuel Macron var exempelvis nyligen i Kina och berättade för Xi Jinping att EU och Frankrike inte skulle ingripa om Kina anföll Taiwan, istället för att ta itu med Frankrikes egna gigantiska ekonomiska och inrikespolitiska problem. 

Men med tanke på hans politiska impotens och ohyggligt impopulära ställning i hemlandet så är det såklart roligare att leka med de stora grabbarna än att ta ansvar för sitt eget lands avgrundsdjupa problem.  

Medan världens maktbalans håller på att monumentalt förändras i grunden, så flyger nämligen Europas miljöaktivistiska politiska ledare som Macron, Trudeau och Scholtz nu kors och tvärs i sina privata jetplan och leker spelet RISK(Ett populärt familjespel) med riktiga människoliv och verkliga länder medan ukrainskt och ryskt blod dagligen spills, kvinnor och barn utnyttjas och människohandeln frodas som aldrig förr. Och under tiden så växer Kinas maktposition dagligen. 



Detta pågående proxykrig är på riktigt, men media vägrar gräva och ifrågasätta våra politiker och har istället blivit springpojkar och megafoner åt makten. 

De har i de flesta fall kapitulerat och slutat ägna sig åt sitt grundläggande uppdrag; Att ifrågasätta och syna den. 

EU skulle handla om fri rörlighet inom unionen och underlättande av handel, men har istället utvecklats till en närmast dålig USA-liknande union fast med starkare kontroll, mer centralisering och högre skattetryck. EU står dessutom vid tröskeln till att begå samma förödande misstag som USA i immigrationsfrågor och håller på att drunkna i en politisk korrekthet och WOKE mentalitet som är fullständigt förödande!  

Och det allra värsta är att de vill dra med sig Skandinavien ner i detta monumentala haveri som Europa är på väg i full fart emot. 

Vill svenska folket dras med i detta? Tveksamt.  

Önskar svenskarna betala för kalaset? Osannolikt. 

Vill landets politiker detta? Ja uppenbarligen. 

För väldigt få verkar ha modet, förståndet och viljan att göra något åt situationen. 

Men England med Nigel Farage i spetsen, visade vägen och bevisade att det är möjligt att tänka om, tänka rätt, och agera i enlighet med detta. 

Historiskt sätt har ingen union någonsin bestått, utan samtliga unioner har slutat i krig och förödelse(Undantaget är USA men där har staterna egna styren och egen beslutanderätt i stora frågor). 

Vem tror på riktigt att man inte ska lära sig av historien? 

Jag välkomnar därför en utvärdering av det svenska medlemskapet i EU, en redogörelse för vilka skyldigheter våra politiker har försatt oss i, vilka konsekvenser ett fortsatt medlemskap skulle innebära för vårt land, och hur vi bäst kan gå vidare in i framtiden.  

För innan Sverige gick med så fungerade svensk handel och europeiskt samarbete också. 

Ofta glöms det faktum att världen fungerade utmärkt innan Sverige anslöt sig till EU. 

Nu fungerar nästan allt sämre, avståndet mellan makten och verkligheten är enorm, och vi håller på att dras med i Europas krig mot Ryssland, energikrisen som orsakats av miljöfanatiker, finanskrisen som skapats av eliten och den humanitära krisen som sakta men säkert kryper närmare på grund av en sinnessjuk hantering av olaglig immigration, trafficking och människohandel. 

Skandinavien skulle klara sig alldeles fantastiskt utan tvångströjorna och demokraturen från EU. 

Medlemskapet i EU har förvandlats till ett slaveri där EU tvingar Sverige att lyda, följa och handla efter tjänstemän som aldrig valts eller önskats av svenska folket. 

Utfästelser har brutits och konsekvenserna av inkompetensen och naiviteten hos ledningen i EU måste skattebetalarna nu betala för. 

Riksdagen ska företräda folket. Den ska inte bestämma över och kontrollera folket. 

EU:s utlovade guld har blivit till sand. 

Skribent Runar Sögaard