Krönikör Markus Andersson: Etnomasochism 2.0

Krönikör Markus Andersson: Ett av de mer bisarra vardagsinslagen i dagens Sverige är det växande antal individer som ägnar sig åt att pissa på sig själva och sin egna etnicitet. Jag tänker inte i första hand på de som ältar någon påstådd arvsskuld, utan de som dagligen sprider trams av typen att svenskarna är dummast, fegast, mest körda i världen osv. Det är nästan som en ny religion, för inom dessa kretsar råder det totalt konsensus kring dessa nedvärderande påståenden om vår etnicitet. Och ve den som svär i deras kyrka genom att opponera sig mot självhatet!

För ett par år sedan minns jag att jag gjorde ett inlägg på sociala medier då den etniskt svenske Sven Formling hade vunnit VM i boxning, lätt tungvikt. Samtidigt postade jag att den norske Magnus Carlsen igen vunnit schack VM – och skrev något om att nordborna åter bevisade sin storhet både intellektuellt och fysiskt. Etnomasochisterna gick förstås i taket. Hur vågade jag säga något positivt om de nordiska folkens egenskaper! Nej rättning i leden, komma här och brösta sig och tro att vi svenskar och nordbor är något!

Jag hörde en gång en föreläsning av en spansk intellektuell på högerkanten. Han pratade om de olika europeiska folkens ursprung, traditioner och liknande. Han talade inför en helt spansk publik. Vid två tillfällen nämnde han att enligt alla tillgängliga undersökningar som finns ser man att nordborna är de mest intelligenta i Europa. Detta förklarade han senare med den naturliga selektionen i ett relativt hårt klimat, med långa mörka vintrar som krävde god planering och uppfinningsrikedom. De individer som saknade intellektuella förutsättningar att bemästra de hårda naturliga villkoren dukade helt enkelt under. Huruvida detta till alla delar är sant eller inte är utanför artikelns ämne. Det intressanta var att ingen i publiken reagerade. Ingen blev arg fastän han sade att nordborna i genomsnitt var mer intelligenta än spanjorerna. Hade en svensk yttrat detta i Sverige hade publiken börjat kasta stolar på föreläsaren, eftersom etnisk självhävdelse för vissa här i norr är en styggelse värre än något annat.

Vid ett annat tillfälle alldeles nyligen såg jag på sociala medier en video där en amerikansk B-kändis på det mest plumpa vis vräkte ur sig något nedsättande om att det viktigaste för en svensk är att vara grannarna till lags. Inlägget fick förstås stående ovationer bland flagellanterna, som verkade njuta av att en främling förolämpade deras etniska ursprung. De stämde undergivet in i amerikanens smädelser och bedyrade att de minsann avskydde sitt folk.

Man ser också ibland att invandrare utnyttjar de svagsinta svenska flagellanterna, och tar chansen att försöka hävda sig genom att pissa på svenskheten.

För omkring tjugo år sedan skrev Docent Ingrid Björkman skrev artikeln “Ett förnedrat folk”. I den gjorde hon jämförelser med de nedlåtande utifrån-beskrivningar som olika folk i Afrika utsattes för under kolonialtiden, och de nedlåtande beskrivningar svenskar ofta utsetts för i offentligheten. Hon nämner bland annat den afrikanske författaren Nguagi wa Thiong´o som menade att bland annat Karin Blixens beskrivningar av hans folk var förnedrande. De enda som kan skildra hans folk är de som tillhör det, menande han. Ingrid Björkman beskrev det så här “ De främmande utifrånskildringar, och den smärta och vrede som dessa skildringar väckte hos afrikanerna, har nu åter aktualiserats för mig. Nu är det vår tur att avbildas av andra som invandrat till vårt land. Kan vi känna igen oss i deras bilder av oss själva? Eller är också vi, liksom afrikanerna, skildrade i ett utifrånperspektiv som gör oss främmande för oss själva, som alienerar oss i vårt eget land.”

Ingrid Björkman exemplifierar vidare: “Enfaldsbegreppet ingår också i Mona Sahlins retoriska arsenal. “Domstolarna är etniskt enfaldiga” skriver hon i Dagens Nyheter (98 -06-15). Läsaren reagerar med förskräckelse inför detta som låter som en gruvlig anklagelse. Ty vem vet inte vad “ enfald” betyder! Inte är det motsatsen till “ mångfald” som Mona Sahlin tycks tro. Nej associationerna går i helt andra banor. Enligt ordboken betyder nämligen “enfaldig” inget annat än “ lättrogen, lättlurad, dum, inskränkt, stollig, korkad, fåraktig, menlös, omdömeslös, efterbliven”. Därför är en sådan etnisk karakterisering en grov kränkning”.

Det hon beskriver var bara början på en elakartad långtgående kampanj vars syfte var och är att undergräva vår etniska självkänsla. Idag ser man dagligen på sociala medier hur svenskar utmålar svenskar som mesiga, fåraktiga, fega etc. Slavarna har börjat förakta sig själva, vilket såklart var syftet från början.

Normalt heter det att man inte ska odla och sprida fördomar. Om jag exempelvis efter en eller flera dåliga erfarenheter av en viss främmande folkgrupp ger uttryck för negativa känslor, så är det genast någon som påpekar att det ”minsann inte gäller alla individer av detta folkslag”. Om jag skulle hänvisa till brottsstatistik eller ägandeförhållanden bland främmande folk, får jag också veta att det faktiskt finns många väldigt fina individer bland dessa folkgrupper även om de är överrepresenterade i dåliga sammanhang. Men med svenskarna behövs inte ens någon statistik: man kan utan protester hävda att svenskarna är dummast i världen, fegast, löjligast och få en massa beröm och uppskattning. Det räcker med endast någon anekdot som täckning för de fördomar man önskar odla och sprida.

Kan man tänka sig någon mer gynnsamt för en ockupationsmakt än ett etnomasochistiskt folk? Inget borde väl vara lättare att underkuva?

Det krävs ingen mästerpsykolog för att förstå vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom denna bisarra företeelse. Om jag t.ex. som individ är räddhågsen av mig, rädd för konflikter, rädd för att avvika, rädd för att sätta fram hakan, så kan jag ju skylla dessa svagheter på mitt folk. Då slipper jag se i vitögat att det är jag själv som individ som är mesig, svag och rädd för att avvika. Alla de gnällspikar och etnomasochister jag stött på har samtliga tillhört den kategorin.

Däremot människor som vågar träda fram, som vågar ställa sig på barrikaderna skulle aldrig nedlåta sig till en så bisarr perversion som etnomasochism. De har helt enkelt inget behov av den. Det kan jag själv intyga.

Skribent Markus Andersson

PM: Angående Ingrid Björkmans artikel ”Ett förnedrat folk” – Publicerades i tidningen SALT nr 2, år 1999.

Motiven i artikelbilden är målade av Markus Andersson.

Husmor räknar husets silverpengar – kvinna som räknar silver

Jämlikhet 1 – är på två män som håller i det svenska riksvapnet.