Krönikör Dan Zündel: Hatet mot västerlandet – en del av den ryska statsideologin

Tyvärr råder en närmast total frånvaro av grundliga och initierade analyser av Ryssland och idéerna som vägleder den ryska politiken. Därför ska jag, i mån av omfång, försöka göra en karakterisering av grunddragen i den ryska statsideologin, framför allt hur den förhåller sig till Väst.

I en intervju med journalister den 22 december 2022 sade Putin följande ”Till stor del baserades de europeiska ekonomiernas framgång på slavhandel och rån av Afrika, Asien och Latinamerika. Till stor del växte det amerikanska välståndet ur slavhandel och exploatering av slavarbetskraft samt utgången av Första och Andra Världskriget…”

Uttalandet från Putin är en uppenbar förvanskning av historien. De flesta europeiska ekonomier deltog inte i slavhandel eller kolonialbygge eller så var deras involvering så försumbar att den inte förtjänar att nämnas. Europa var redan en avancerad civilisation när ”den nya världen” upptäcktes och européerna var först med att avskaffa slaveriet och slavhandeln. Slaveri har funnits i alla delar av världen och har naturligtvis utövats även av icke-européer. Miljontals européer blev offer för den slavhandel som bedrevs av araberna och ottomanerna. Ingen förnekar att ekonomiska intressen i Väst ägnat sig åt utsugning av andra kontinenters råvarutillgångar men hyckleriet från Putin är påtagligt med tanke på att Ryssland självt är ett multirasligt, multikulturellt imperium som lagt under sig omgivande folk och nationer i århundraden. Ryssland har verkligen inte rent mjöl i påsen i fråga om kolonialprojekt men projicerar en bild av att de besitter någon slags moralisk högplatå visavi Väst. Det har de inte. Ryssland är och har historiskt varit en imperiemakt.

Precis som sina marxist-leninistiska föregångare i Sovjetunionen hävdar dagens ryska ledare att de bekämpar imperialism samtidigt som de aktivt ägnar sig åt det själva.

I ett uttalande från Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov publicerad på den ryska ambassadens Twittersida i Sydafrika den 21 januari 2023 hävdade han att ”kolonialism” präglar Västvärldens relationer med omvärlden, t.o.m. ”kolonialism i sin renaste form.” Den 20 februari från samma Twittersida hävdade Lavrov att Frankrike och andra stormakter i Europa begått otaliga brott i Afrika och att Väst fortsätter att betrakta Afrika som sin ”bakgård”, medan Ryssland spelat ”en avgörande roll i befrielsen av de afrikanska nationerna från kolonialt förtryck.” Uppenbarligen betraktar Lavrov det kommunistiska Sovjetunionen som en del av det ryska nationsbygget. Sovjetunionens inblandning i Afrika är emellertid allt annat än ärorik om man inte betraktar stödet till brutala diktatorer som Mengistu, Mugabe och en rad andra tyranner som befrielse.

Den ryska statsledningens beskrivning av Västs ekonomiska välstånd som ett resultat av exploateringen av andra kontinenter andas marxistiskt tankegods och de vänsterradikala utvecklingsteorier som formulerades på 1960-och 70-talen. Enligt dessa skolbildningar, med företrädare som Paul Baran, Andre Gunder Frank och Samir Amin i spetsen, anklagades Väst för att ha utvecklats på bekostnad av resten av världen. Då beskrevs lösningen för U-länderna att vända sig bort från Väst och det är ungefär så lösningen formuleras idag av Kremls ideologer och anhängarna av BRICS. Putins regim har blivit den främsta förespråkaren för en så kallad ”multipolär” världsordning som man säger sig vilja etablera istället för västvärldens påstått ”unipolära” världssystem. Under ledning av Ryssland och Kina ska resten av världen omkullkasta Västs dominerande ställning och särskilt USA i dess roll som ”världshegemon”. Som av en ”tillfällighet” är detta också ett uttalat mål av World Economic Forum enligt deras vision för världen 2030.

Den som tror att BRICS utgör en motvikt till globalismen misstar sig grovt. BRICS och dess ”utvecklingsbank” NDB befolkas av samma människor som sitter i IMF och Världsbanken. BRICS-gruppen har också gjort utfästelser om att följa målen i den globala förslavningsplanen Agenda 2030.

I en ledare i Russia Today från den 31 oktober 2022 deklarerade den ryske presidentrådgivaren Sergey Karaganov att vi nu ser ”födelsen av en ny världsordning där Väst måste leva inom givna gränser.”

Enligt Putins rådgivare är det dags för den ”globala majoriteten” att inta sin rättmätiga position som ledare över världen. Karaganov efterlyser också ett reformerat FN där Västs inflytande måste minska till förmån för den ”globala majoriteten”. Putins rådgivare försäkrar att länder i Väst kan leva vidare i den nya världsordningen men att de inte längre kommer att kunna ”plundra resten av världen” och att Väst måste bereda sig på att ”krympa”. Utgången av den nuvarande kampen för en ny världsordning, enligt Karaganov, kommer att bli ”planetens slutgiltiga befrielse från det 500-åriga västerländska oket.”

Uttalandet om det ”västerländska oket” är rent perverst. Vad skulle världen vara utan den västerländska civilisationens ekonomiska, teknologiska, vetenskapliga, medicinska och kulturella landvinningar?

I korthet tycks Ryssland eftersträva en anti-vit, anti-västerländsk brunfärgad världsregering. Fråga er själva hur mycket det skiljer sig från vad globalisterna i Väst förespråkar.

Notera att Karaganov också har anammat Vänsterns nya modeterm ”global majoritet” som myntats av svarta marxistiska akademiker i Storbritannien. Även Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov använde sig nyligen av termen när han den 15 februari 2023 twittrade ut ”Länder i Asien och Stilla Havet, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika, som utgör den globala majoriteten, vill inte längre leva under den Väst-centrerade världsordningen…” Eftersom vita håller på att detroniseras globalt och bli minoriteter i sina egna hemländer håller Vänstern nu på att förändra sin retorik från att ”man måste respektera minoriteter” (brunfärgade invandrare) till att man måste underordna sig ”den globala majoriteten” (också brunfärgade).

Putin har som de flesta vet sin bakgrund i den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB och han har beskrivit Sovjetunionens sammanbrott som tidernas största geopolitiska katastrof. Det sovjetiska arvet har gång på gång bekräftats av Putin. Han har tagit tillbaka den sovjetiska nationalsången (om än med ny text), rehabiliterat sovjetiska massmördare som Felix Dzerzinsky och den röda flaggan med hammaren och skäran har rests i de ockuperade områdena i Ukraina. Ledande politiker i den ryska Duman har föreslagit att den nuvarande ryska tricolor-flaggan ska ersättas med den sovjetiska.

Putins Ryssland liknar alltmer ett Sovjetunionen med (en mycket ihålig) traditionalistisk fasad. När Putin förra året avtäckte en staty av Fidel Castro i Moskva hyllade han den avlidne kommunistledaren som en föregångare i kampen för en ”multipolär” världsordning.

Den post-koloniala världsbilden, ofta kryddad med en anti-rasistisk och anti-fascistisk retorik av det ryska ledarskapet, har ett tydligt vänsteranslag. Tränger man ner lite djupare så handlar det i princip om marxistisk kritisk rasteori. Putin själv har uttalat sympatier för den anti-vita, vänsterextrema terrororganisationen Black Lives Matter (BLM) i USA. I ett uttalande från Putin har BLM beskrivits som ett naturligt svar på den systematiska rasismen och den amerikanska statens försök att utrota den svarta befolkningsgruppen i USA. Det är således ingen överraskning att delar av avgrundsvänstern blivit putinister. Att ryska trupper slår ner folkliga protester mot regimen i Kazakstan, invaderar Ukraina eller agerar långt utanför sitt närområde, som i Syrien, viftas obekymrat bort. Nyligen avslöjades ryska planeringsdokument från 2021 innehålla planer på att ”svälja” Vitryssland och införliva landet i det ryska imperiet.

När Väst begår liknande försyndelser gråts det floder men när Ryssland gör det är det okej. Enögdheten är både ett uttryck för västerländskt självhat och kognitiv dissonans. Rysk imperialism och den ryska regimens kopplingar till globalistorgan som World Economic Forum förträngs av ryss-apologeterna. Högern eller den nationella rörelsen i Väst är inte mycket bättre än Vänstern. Stora delar av den nationella rörelsen och alternativmedia-sfären intar en pro-rysk hållning. Uppenbarligen är många nationellt sinnade oförmögna att separera den västerländska civilisationen från den globalistiska subversionen av vår kultur. Därför har vi begåvats med en Höger som är större självhatare och etnomasochister än den värsta avgrundsvänstern. Högern och den nationella rörelsen i Väst har i åratal bearbetats av det ryska underrättelsekollektivet där en av de viktigaste tillgångarna för Rysslands räkning har varit ”filosofen” Aleksander Dugin. Dugin, som sannolikt är en GRU-agent, har ett omfattande kontaktnät i Väst och hans böcker översätts och sprids i nationella kretsar. I Sverige ger bokförlaget Arktos ut hans böcker.

Att uttalat ”pro-vita” västerländska nationalister har kontakter med Dugin är extremt graverande med tanke på dennes anti-vita och västfientliga retorik. Ett citat från Dugin lyder: ”Jag stöder de svarta. Vit civilisation – dess kulturella värden och falska avhumaniserande modell för världen, byggd av dem – har inga fördelar. Allt leder fram till anti-vita progromer på en planetär skala. Ryssland räddas endast av det faktum vi inte är helt och hållet vita. Rovgiriga multinationella företag, förtryck och repression av alla andra, förutom MTV, bögar och lesbianer – är frukten av vit civilisation, som det är nödvändigt att göra sig av med. Så jag är för röda, gula, gröna och svarta, men inte för vita. Jag stöder helhjärtat det zimbabwiska folket.” (Från artikeln ”Are you for blacks or white?”, Kommerstant Vlast via Actogea, 20 augusti 2002) Dugin har av västlig massmedia beskrivits som Putins ”hjärna” eller ”favoritfilosof”. Det må vara överdrifter men Michael Millerman som översätter Dugins böcker till engelska skrev följande på Twitter den 30 september 2022: ”För att förstå Putin, läs Dugin, inte för att Putin gör allt som Dugin säger men för att det är svårt att hitta en bättre sammanfattning av Putins ideologi (multipolaritet, civilisatorisk suveränitet, traditionella värderingar, anti-västlighet, rysk exceptionalism…)

Dugin förespråkar etablerandet av ett Euroasiatiskt imperium som ska expandera in i Europa under Rysslands ledning. Ryssland har redan lanserat den Euroasiatiska Ekonomiska Unionen bestående av Ryssland, de forna Sovjetrepublikerna och med Mongoliet som kandidatland. I ett Twitteruttalande från den ryska ambassaden i Storbritannien den 24 januari 2023 förutspår Putin att den Euroasiatiska Ekonomiska Unionen kommer att bli en mäktig ”pol” i den framväxande ”multipolära” världsordningen. Tillsammans med Kinas ”Belt and Road Initiative” kommer detta projekt att utgöra en potentiell murbräcka mot Väst. Den ”multipolära” visionen är ett Euroasiatiskt block bestående av Ryssland och Kina som tillsammans med det Globala Syd avpolletterar Väst och tar över världens ledning. Några kanske resonerar att det är en bra idé att Kina och Ryssland utgör en motvikt till Väst och att det finns en slags maktbalans i världen. Problemet är att det bygger på en chimär. Det är helt uppenbart att vi idag har en global maffia som finns på båda sidor av ”konflikten”. Att Ryssland och Kina är underordnade samma, delvis dolda världsregering, fick vi se bevis på under plandemin. Lockdowns, vaccintvång, vaccinpass och digitalt ID och andra vidriga åtgärder genomfördes även i Ryssland och Kina när globalisterna genomförde sin pandemi-psyop.

BRICS och den påstått ”multipolära” världsordningen är bara en fortsättning på den inre subversion som globalisterna ägnat sig åt i Väst, där samlandet av den ”globala majoriteten” emot Väst är nästa steg av främlingsinvasionen och belägringen av ”de heligas läger”. De som vet vilka globalisterna är vet också att deras huvudfiende alltid har varit Väst.

Dan Zündel