Kulturkrönikör Tage Tallqvist: Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita

  Mästaren och Margarita är en roman av Mikhail Afanasyevich Bulgakov. Han påbörjade arbetet med romanen i december 1928 och fortsatte med det fram till sin död i mars 1940. Det slutliga namnet – ”Mästaren och Margarita” – tog form 1937.

Den oerhört dramatiska inledning av denna roman tar sin början en av majdagarna, när två Moskvaförfattare – styrelseordföranden för litteratursällskapet MASSOLIT Mikhail Alexandrovich Berlioz och poeten Ivan Bezdomny – möter en främling som ser ut som en utlänning när de promenerar vid Patriarkens Damm i Moskva.  Främlingen heter Woland och har i sitt följe flera underliga figurer – bland annat en cigarrrökande, beväpnad svart katt.

    Denne Woland är ingen mindre än Djävulen själv och när Satan kommer till Moskva med sitt anhang kan allt hända – och händer.

    Nu rullar, med rasande fart, en fantastisk historia igång som är präglad av slapstick, häxeri, magi, dårskap, surrealism, dadaistisk fantasi och teologiskt djupsinne. Inte minst är det en svidande satir över sovjetsystemets brister i allmänhet och de kappvändande ryska litteraturkritikerna i synnerhet. Flera stora kompositörer har fått låna ut sina namn; Stravinskijs psykiatriska klinik, Berlióz heter ordförande i den litterära föreningen. Romanen är som all stor litteratur sorglig, humoristisk och komplicerad. Ty dessutom, som om inte allt detta vore nog, finns en parallellhistoria till Djävulens upptåg i Moskva, och det är berättelsen om Jesus möte med sin domare Pontius Pilatus i en version som är helt annorlunda mot den vi känner. Denna historia är skriven av Mästaren. Mästaren är den ende som förstår vem Woland är . Kanske inte ens hans mystiska älskarinna, Margarita, förstår det.

     Mästaren förklarar att det bara är Konsten som kan vara ett vittne i en epok av tystnad och grymhet.

     Vår tid skulle i sanning behöva en Bulgakov.

       Skribent Tage Tallqvist