Det svenska Nato-debaclet och psyop-agenten (?) Rasmus Paludan

Krönikör Dan Zündel: Till följd av Turkiets nej till Sveriges Nato-ansökan finns det anledning att rikta strålkastarljuset mot den danske politikern Rasmus Paludan samt diskutera Sveriges problemtyngda Nato-process. Paludan som leder det marginella danska partiet Stram Kurs har de senaste åren alltmer flyttat sitt fokus mot Sverige. Här har han gjort sig känd som en kringresande koranbrännare som med stor framgång uppviglat muslimer. Vad som är intressant att notera är att Paludan har fått avslag på flera av sina tidigare ansökningar om att få bränna koranen i Sverige, bland annat i Rinkeby, Borås, Trollhättan och Örebro med hänvisning till att den allmänna säkerheten inte har kunnat garanteras. Att polismyndigheten avstyrker demonstrationsansökningar är inget ovanligt. Det händer flera gånger om året. Paludans ansökan om att få bränna koranen utanför Turkiets ambassad godkändes dock utan omsvep, och detta i en situation när Sveriges ansökan till Nato befann sig i ett extremt känsligt läge.

Är det någon som på allvar tror att den svenska staten skulle äventyra nationens säkerhet för att säkerställa Paludans demonstrationsfrihet?

Samma demonstrationsfrihet som politikerna nyligen avskaffade pga en påhittad pandemi? Turkiet har nu sagt nej till Sveriges ansökan till Nato där Paludans koranbränning blev den officiella ”spiken i kistan”. Enligt uppgifter i mainstream-media kan det ta flera år innan Turkiet omprövar sin inställning. Sverige befinner sig nu i det läge som även Nato-anhängarna varnade för skulle utgöra den mest känsliga perioden för Sverige i relation till Ryssland, nämligen själva transportsträckan från ansökan till fullvärdigt medlemskap. I samband med att diskussionerna om ett svenskt medlemskap i Nato drogs igång efter Rysslands invasion av Ukraina försäkrade politiker, företrädare för försvaret och journalister att det skulle bli en snabb anslutningsprocess så riskerna för ett ryskt anfall spelades ned. Det skulle bli en rekordsnabb anslutning och Sverige skulle snart stå under beskydd av Natos artikel 5, enligt vilken hela Natos militära resurser ska användas för att försvara ett enskilt Nato-land som blir angripet. Ganska snart efter att den förra regeringen skickade iväg ansökan stod det klart att det skulle läggas hinder i vägen för Nato-medlemskapet. Uteblivna kurdutlämningar, plumpa skämt om Turkiets president Erdogan i SVT:s satirprogram, en upphängd docka av Erdogan utanför Stockholms stadshus, och nu senast Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad har effektivt stoppat ett eventuellt turkiskt godkännande av Sveriges Nato-ansökan.

Förhalandet av Sveriges anslutningsprocess till Nato har varit systematiskt och närmast haft en konceptuell karaktär. Den framstår allt mer som en teater som ska motivera att Sverige placeras i ett juridiskt limbo där vi blottar oss för en rysk attack utan att omfattas av Natos artikel 5.

Sverige löper nu risk att bli ett nytt Ukraina. Antagligen för flera år framöver med en Erdogan i Turkiet som kan förhala processen så länge han önskar eller blir tillsagd. En pikant ”detalj” i sammanhanget är svensk medias totala tystnad beträffande de goda relationerna mellan Erdogan och Putin. Hur många svenskar känner till de nära relationerna mellan de två ledarna? Det ska t.ex. ha varit ryska underrättelser som förvarnade Erdogan om kupp-försöket mot honom 2016. Varför frågar sig ingen om Erdogan kan spela under täcket med Putin? Det är väl åtminstone en relevant fråga?

Det känns på något vis typiskt att yrkesprovokatören Rasmus Paludan skulle få spela en avgörande roll när Sveriges Nato-ansökan sköts i sank. Tyvärr är det många som aningslöst applåderat danskens framfart och utmålat honom som en modig försvarare av yttrandefriheten. Man tar sig för pannan. Det enda konkreta som Paludans koranbränningar åstadkommit är mer ammunition till de krafter som vill bygga ut polisstaten. Resultatet av korankravallerna våren 2022 var krav på mer repressiva åtgärder, såsom vattenkanoner åt polisen, elektronisk övervakning av människor, kriminalisering av att uttrycka missaktning mot blåljuspersonal osv. Det är åtgärder som sedan kommer att kunna användas mot vanliga svenskar. Med det folkfientliga etablissemang som behärskar Sverige är det mest sannolika att Paludans koranbränningar utmynnar i ännu större inskränkningar av yttrandefriheten, särskilt efter aktionen utanför Turkiets ambassad. Inskränkningar av yttrandefriheten kommer att införas när regimen anser att ”nationens säkerhet” kan äventyras. EU-kommissionen har fördömt tillståndsgivningen av Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad och kräver att Sverige nu vidtar åtgärder mot ”främlingsfientlighet” och ”rasism”. Ni förstår vartåt det lutar.

Att ”problem-reaktion-lösning” som modell ständigt återanvänds för att driva maktelitens agendor är närmast övertydligt idag. I ett sådant sammanhang är en provokatör som Paludan en mycket tacksam ”pjäs” att ha i verktygslådan, antingen som ”nyttig idiot” eller som psyop-agent. Det sistnämnda kan inte uteslutas. Rasmus Paludan är en del av den så kallade counter-jihadismen, en rörelse som har kopplingar till sionistiska intressen. Signifikativt för denna miljö är utmålandet av islam som det stora hotet mot Väst samtidigt som man systematiskt skyler över vilka krafter det är som driver på folkutbytet och den muslimska folkvandringen till Europa. Fokus läggs exklusivt på muslimerna samtidigt som den globalistiska eliten och politikerna som släppt in dem i våra länder undslipper ansvar. Den counter-jihadistiska rörelsen började några år in på 2000-talet att infiltrera och ta över framväxande invandringskritiska och nationalistiska partier i Europa, däribland Sverigedemokraterna. Ledaren för det brittiska nationalistpartiet BNP, Nick Griffin, berättade offentligt att han blev uppvaktad och erbjuden finansiellt stöd av dessa intressen – i utbyte mot att han skulle sluta prata om bankfrågan och sionismen. När det avslöjades att Rasmus Paludan sex-chattat med unga pojkar på Discord tog en del avstånd, bl.a. ställde Alternativ för Sverige in en ”turné” med honom, men danskens vänner inom den counter-jihadistiska miljön fortsätter att skydda honom. Förutom hans minst sagt bristande moraliska vandel gör Paludans politiska hemvist i counter-jihad honom till en ytterst tvivelaktig figur. Det kan inte uteslutas att han tagit steget över till någon av alla underrättelsetjänster som opererar i hemlighet.

Det är svårt att värja sig från den gnagande känslan och misstanken att Sverige och svenskarna utsatts för ett smutsigt och förrädiskt spel i samband med landets ”otursförföljda” Nato-ansökan. Fiaskot kan i själva verket ha varit planerat i syfte att göra Sverige till globalisternas nästa krigsskådeplats. Vad den saboterade Nato-anslutningen annars skulle syfta till är svårt att se. Möjligtvis kan Ryssland och Turkiet gemensamt har arbetat för att sabotera Sveriges Nato-anslutning. Sådana kontakter är dock svåra att dölja för utomstående underrättelsetjänster. En annan hypotes är att det är Nato-motståndare i Sverige som ligger bakom provokationerna mot Turkiet. Huvudspåret för undertecknad är dock att globalisterna ämnar utnyttja Sveriges sårbara säkerhetspolitiska läge som en ingång för att utvidga Ukraina-kriget. Jag har full förståelse för att ett krig i Sverige känns verklighetsfrämmande för de flesta men vem kunde å andra sidan före 2020 föreställa sig en ”pandemi” med lockdowns och exempellösa statliga övergrepp som tvångsvaccinationer mitt i Europa?

Skribent Dan Zündel