Prenumerera
Prenumerera

Izabella Jarvandi: Sverige ska bli ett svenskt samhälle igen

Ledarredaktionen: Ingen människa i Sverige har missat att gängkriminaliteten eskalerar för varje dag som går, och att flertalet framstående gangsterrappare som slagit igenom är inblandade, någonting Svenska Morgonbladet belyste även igår. De kallade sig Einár och Dumle, men heter också Yasin, Grekazo, Haval och det finns fler därtill. Somliga menar att de glorifierar en livsfarlig subkultur, andra poängterar att de bara belyser ett redan existerande problem. Oavsett vilket så brer gängkriminaliteten ut sig – pengar, droger och en stolthet värd att dö för är vad som står på spel.

Den organiserade brottsligheten har lett till en subkultur som kan ha spårat ur då delar av den yngre generationen i form av killar, och till viss del tjejer, finner livsstilen lockande. Det är framförallt den utländska stoltheten, romantiseringen av parallellsamhällen och oförmågan att släppa konflikter som spelar en stor roll i gängkrigen. För oss svenskar är det svårt att förstå sig på den hyper-maskulina roll som män från andra länder axlar. Det är en roll som, i kontrast till den feminiserade svenska mannen, går till överdrift. Droger och och jakten efter snabba cash är en drivkraft bakom den kriminella subkulturen. Samtidigt är det ytterst få drogmissbrukande och fattiga svenskar som ingår i gängeliten eller dess subkulturella uttryck.

Den numera avlidne rapparen Mehdi “Dumle” Sachit, dömd för bland annat gruppvåldtäkten av en svensk flicka, deltog i en mycket intervju i Expressen. “Den enda lösningen jag ser är våld”, sa han. “Folk måste bort”, säger han. Hur många personer i den svenska kulturen som skulle resonera på det viset? Om vi ska vara ärliga är det nog inte speciellt många. Det finns ett fåtal svenskar som begår hänsynslösa brott för pengar, droger och makt, men det är inte ett utbrett problem på samma sätt.

Att folk måste dö är dock inte det enda anmärkningsvärda som Mehdi Sachit nämner under intervjun. Han belyser även det misslyckade försöket att stoppa gängkriminaliteten då det svenska samhället enkom fängslar de ungdomar som utför gärningarna. Ovanför de fängslade ungdomarna finns det människor som beställer dessa brott, personer som kommer att anlita någon annan när denne sitter inne.



Det är en hänsynslös kultur som råder i svenska “utanförskapsområden”, eller rättare sagt bland alla människor som lever i detta “utanförskap” – det vill säga majoriteten invandrare. Jag gick själv i skolan i Göteborgs innerstad och redan i lågstadiet hade innerstan börjat förpestas av samma problem som fanns i förorten. När jag hälsade på familj i förorten Angered, dit mina vänner som bodde i innerstan inte fick åka, insåg jag att det var avsevärt tryggare där.

Vi kommer alltså, som sagt, inte undan att politikernas naiva hållning till mångkulturen gett upphov till även gängkriminaliteten. Det är ett brott mot alla de människor som blir en del av den, och alla vi som lever runt omkring. Inte ens Östermalmsborna skonas ifrån detta.

Invandrare eller svensk, utsatt eller inte – den som vill få ett slut på gängkrigen måste skriva under på att Sverige ska bli ett svenskt samhälle igen. Detta innebär inte att vi ska övergå helt till den feminiserade kulturen som råder i svenska områden idag. Nej, det innebär att vi måste återgå till det Sverige där svenska män var balanserade i sin maskulinitet så att dessa svenska män kan skydd oss alla ifrån gängkriminalitetens förfall.

Skribent Izabella Nilsson Jarvandi