Izabella Jarvandi: En ”general” på 58 år ska ha en fru – inte en flickvän eller lösa romanser

Ledarredaktionen: Män nuförtiden är oseriösa och kvinnor nöjer sig med minsta lilla. Detta har lett till en kultur som skapar sprickor längs med hela samhällsstrukturen. Få ord retar mig så mycket som när 50-åriga män talar om sin “flickvän”. Faktum är att i många delar av samhället kan till och med lösa relationer bli ett hot mot rikets säkerhet och ordningsmaktens trovärdighet samt effektivitet, någonting som inte minst riks-katastrofen med Linda Staaf påvisar.

Till att börja med tycker jag att det är sorgligt att kvinnor förväntas nöja sig med titeln flickvän. Givetvis springer hon lik förbannat och tillhandahåller tjänster utan någon som som helst långsiktigt gengäld som ett äktenskap en gång i tiden innebar. Visserligen generaliserar jag, men ingen kan förneka dumheten i att vara älskarinnan som aldrig får juridiska eller ekonomiska bindningar.

Vem mannen är kan variera – han kan vara brevbäraren eller byggarbetaren som bjuder ut henne på en kaffe eller promenad innan de ramlar i säng. Han kan vara direktörn på det stora företaget som förvisso tar ut henne på en riktig dejt innan hon ligger på hans arm och överhör samtal kring affärshemligheter – hon kanske får tillgång till dyrbara kontakter under deras romans. Direktörn borde förstå mer än byggarbetaren att han ska ha ett fast äktenskap där hans företagsbygge, dvs hans ekonomiska styrka, ska sammanbindas med fruns och deras gemensamma intressen. För då vinner hon alltid på att affärerna fortskrider med framgång. Men detta förstår inte alla företagsledare nuförtiden!

Men det blir värre än så. Även en man som jobbar som diplomat och toppmilitärer förstår inte idag att han ska ha en fru vid sin sida och inte bara flickvänner. Sveriges överbefälhavaren Micael Bydén, 58, har haft Linda Staaf som flickvän innan hon inledde en romans med polistoppen Mats Löfving och vem vet vilka andra?

När män söker kortsiktig njutning överskattar han kvinnors mångfacetterade syn på lojalitet, som lätt skiftar utifrån tid och rum. Vem är hon? Hon är den likgiltiga som enkom söker njutning, men hon är också den olyckligt förälskade och kaninkokerskan som är beredd att göra vad som helst för att få uppgradera sin relationsstatus. Hon kommer ibland ifrån tvivelaktiga samhällsskikt där hon kan gå över lik i jakten efter socioekonomiska brödsmulor. Hon kan ha multipla lojaliteter när mannen inte ger henne stabilitet via ett äktenskap. Många gånger vill varken man eller kvinnan binda sig nuförtiden.

Ordet skvallerkärring är inte att leka med, och det är inte bara kärringar som skvallrar. Frågan är om han så mycket som en gång frågat sig själv: Vad händer när jag tröttnar på den här kvinnan och hon hoppar i säng med näste man på tur? eller att kvinnan väljer att gå vidare? Hon är trots allt ingen fästmö eller fru, och verkar knappt få bli en modern version av en fru, det vill säga en sambo. Med andra ord är hon en officiell älskarinna, mer känd som hans flickvän. Jag tycker att det är allt annat än passande att en general som är 58 år gammal, eller någon som överhuvudtaget vill framstå som seriös, ingår i den typen av lös relation.

Micael Bydén skuttade gladeligen runt på EuroPride och sjöng Elvis Presley sånger – bara detta är en skam. En man med hans status borde ha en fru som är bunden till honom, hans plikter och hans öde. En kvinna som Staaf borde ha någon att spendera sina äldre dagar tillsammans med. De kvinnor som springer runt med olika män upp i medelåldrarna kommer knappast att ha någon som tar hand om dem när de blir gamla och sjuka. Vem kommer att visa dem kärlek och omtanke? Hemtjänsten? Nej, älskarinnorna har ingen som tar hand om dem och det gör givetvis att de måste skydda sina egna intressen, ibland genom att gå vidare till en annan man och ibland knivhugga den nuvarande älskaren.

En man som Bydén är förebild för unga militärer och officerare och borde visa att en mans relation till en kvinna ska bygga på ett löften inför gud och denna församling…det skapar stabilitet och långsiktighet för hela samhällsstrukturen. Han sitter dessutom på säkerhetsklassad information och nätverk som är av relevans för rikets säkerhet. Dessa får inte sammanstråla med flyktiga romanser. Men i dagens Sverige förstår vi inte det medan regeringen Macmillan föll på direkten när den drabbades av denna kortsiktighet på 1960-talet.

1961 inledde modellen och striptease-dansösen Christine Keeler en romans med John Profumo, som var konservativ politiker och krigsminister i Lord Harold Macmillan, 1:e Earl av Stocktons, regering. Samtidigt hade hon en romans med marinattachén vid Sovjetunionens ambassad i London, Jevgenij Ivanov. Detta bedömandes som en av den största säkerhetsriskerna under efterkrigstiden i Storbritannien och när det uppdagades ledde det till en regeringskris. Av förståeliga skäl adlades aldrig någonsin John Profumo.

En bild som är mycket talande är den på den amerikanske kavalleriofficeraren George Armstrong Custer och hans fru Elizabeth, eller Libbie som hon kallades. Bilden på dem utstrålar en seriositet vi sällan ser i dagens samhälle.

Elizabeth var en kvinna vars barndom präglades av tragedier efter hennes mors tidiga bortgång. Enligt källor uppgav Libbie att hon kände ett stort ansvar i tidig ålder och hennes självsäkra blick säger mig att hon var en mycket engagerad kvinna. Hon höll sig hyfsat nära sin man, trots att han ofta var ute på uppdrag. Paret var bundna till varandra, inte bara genom sin relation, men även ekonomiskt och resursmässigt.

Detta gjorde Custers fru till en pålitlig kvinna som kunde stå vid hans sida – lösaktigt beteende hade givit sina sociala straff på den tiden – för all del även juridiska konsekvenser. För vad hade konsekvenserna varit om han hade bytt partner, eller om hans relation var öppet oseriös? Om Elizabeth visat tecken på illojalitet? Custer och Elizabeth är ett utmärkt exempel på varför man bör gifta sig, och när man ställer sig dessa frågor blir det plötsligt inte så konstigt att äktenskapsbrott betraktades som mycket allvarliga förr i tiden – i en tid när resurser var knappa och kampen om överlevnad var hårdare, för individer, familjer och nationer. Äktenskapsbrott var då inte bara ett brott mot paret själva, utan blev en fråga om lojalitet gentemot människorna och den samhällsstruktur, de barn, och de plikter som de hade omkring sig. Vi ska inte tro att vi är skonade från de negativa konsekvenserna av äktenskapsbrotten idag bara för att handlingen inte längre täcks utav brottsbalken.

Därför ska du som man inte ha åtrå till någon annan en din egna hustru enligt bibeln. I andra ord ska du bara sukta efter någon du tänker binda dig till långsiktigt. Denna visdom framhävs i flera av våra stora världsreligioner av en anledning.

Skiftande lojaliteter, sviktande ekonomisk stabilitet hos familjer och bristande tilltro till tunga ämbetsmän kostar för hela vårt samhälle. Denna röra driver på osäkerhet, skapa ineffektivitet genom oseriösa beslut och för låg – och medelinkomsttagare ökar risken för bidragsberoende när de hamnar ensamma med barn och hushåll, när den enda parten sviker – en situation som samhället kan tvingas att reda upp ekonomiskt – i en tid när resurserna är knappa.

Ledarskribent Izabella Jarvandi