Skandalen ”Linda Staaf” – omöjligt när kvinnor höll sig till traditionella kvinnojobb

Ledarredaktionen: Izabella Nilsson Jarvandi: Häromdagen såg jag en artikel där man problematiserade huruvida kvinnliga poliser skulle få bära slöja eller inte. Jag tweetade bittert om att kvinnor inte borde få arbeta i yttre tjänst överhuvudtaget. “Ska ni skicka dit en kärring så kan jag nog försvara mig själv, eller så hittar en kvinnlig granne dit fortare”, skrev jag.

Kvinnor borde inte få arbeta i yttre tjänst som ex. poliser.

Ska ni ringa dit en kärring kan jag nog försvara mig själv. Eller så hittar en kvinnlig granne dit fortare. https://t.co/EeFgptm11T

— Izabella Nilsson Jarvandi (@izabellamarianj) December 8, 2022

Hur kan jag yttra något så fasansfullt? Ja, helt ärligt är det så jag känner. Jag är trött på historier om poliser och väktare som misshandlas av brottslingar. Vi löser knappast problemet genom att ge fruntimmer dessa tjänster. Förvisso ger man dem vapen, men då uppstår givetvis frågan: Ska vi sätta oss i situationer där vi behöver skada brottslingar med vapen för att vi känner oss tvungna att kvotera in kvinnor?

Jag vet att det finns starka och manhaftiga kvinnor, men helt ärligt: Överallt där det finns en stark kvinna så finns det en starkare man någonstans. Om jag befinner mig i en hotfull situation, en situation där någon behöver föra bort en brottsling eller där jag kanske rentav behöver räddas. Låt oss säga att jag eller någon i min närhet blivit medvetslös, och snabbt behöver transporteras till ett sjukhus. Är det verkligen optimalt att jag ska få hjälp av en annan kvinna? Vad är den fysiska skillnaden på en kvinna i uniform med en batong i handen och en kvinna i klänning med ett basebollträ, eller varför inte en stekpanna eller en tung slev?

Missförstå mig inte, jag är övertygad om att det finns ett stort antal fall där kvinnor inom räddningstjänsten har gjort tappra stordåd. Dessutom får de ofta en lön som knappast gör dem rättvisa med tanke på vilka risker de tar. Jag förstår dessutom att vi har brist på poliser och dylikt i Sverige. Det är dock absurt att vi överhuvudtaget inte problematiserar det faktum att vi ställer kvinnor i fronten för dessa uppdrag.

Även inom militären tycks det vara rimligt att kvotera in kvinnor. På reklamaffischer i Stockholms tunnelbanor marknadsför försvaret sig med slogans som “vi söker dig som tar hand om andra”. Man försöker alltså använda sig av feminina egenskaper som omtänksamhet i sin marknadsföring. Jag litar inte på en försvarsmakt som söker människor som “kan ta hand om varandra”. Jag tycker faktiskt att jag som feminin kvinna har den moraliska rätten att säga att jag känner mig som tryggast med män som framhäver sina maskulina egenskaper. Med det sagt betyder inte detta att en man inte ska vara omhändertagande, för det ska han! Han ska se till att hans familj blir försörjd, känner sig älskade och trygga på alla sätt. Däremot, när det kommer till att försvara oss mot främmande makt, skulle jag föreslå att Försvarsmakten istället började eftersöka män som är kapabla till grovt våld.

I kölvattnet av den senaste polisskandalen med Linda Staaf, underrättelsechef på polisens Nationella Operativa avdelning dyker även fler frågor upp i mitt huvud. För den som har bott under en sten den senaste veckan blev Staaf nämligen tillsatt sin roll år 2015. Enligt rykten hade hon vid tillfället haft en affär med den högre polischefen Mats Löfving. Löfving ska ha varit ansvarig för tillsättandet av Staaf, som enligt flera källor inifrån myndigheten inte hade erforderliga meriter för arbetet. Vidare har även åklagarmyndigheten gått ut med att de öppnar upp en förundersökning av fallet i samband med mediestormen – brottsrubricering grovt tjänstefel.

Men rent biologiskt ska attraktion uppkomma mellan man och kvinna när de samspelar – annars dör homo sapiens sapiens ut som art. Det är dessutom helt naturligt att en man vill värna om en kvinna som valt honom. Därför bör inte män och kvinnor interagera i för stor utsträckning i arbetsplatser som ska upprätthålla rikets säkerhet och ordning.

Vi lever i ett samhälle där kvinnor tvingas ge sig ut på arbetsmarknaden för att kunna försörja sig själva. Detta samtidigt som vi inte kan undkomma vår biologi då vi är de som måste bära barnen. Häromdagen såg jag ett klockrent citat av en okänd person på Pinterest, och det löd: Mammor förväntas arbeta som om de inte hade barn, och uppfostra barnen som om de inte arbetade.

Föreställ dig då ett samhälle, som i enlighet med bibeln (bland annat Titusbrevet 2:5, Timotheosbrevet 5:8), tar hand om sina kvinnor och låter de ta hand om hemmet istället. Befria ditt sinne från politisk korrekthet och låt dig själv leka med tanken att vi hade en arbetsmarknad med färre kvinnor. Tänk så många problem som skulle upphöra att existera!

Vi skulle inte bara skapa vackrare hushåll med mammor som kunde ta hand om sina barn. Vi skulle minska risken för korruption och nepotism som i fallet Linda Staaf. Dessutom skulle vi säkra samhället genom att bespara oss kvinnor i olika typer av yttre tjänster inom räddningstjänsten och försvarsmakten. Detta för att inte tala om frågor om slöjor och otrohet på jobbet. Sexualitet skulle inte vara ett problem för oss – med undantag för de som är homosexuella, det är trots allt en växande trend.

Än en gång vill jag poängtera att vi är långt därifrån just nu. Jag vet att den feministiska rörelsen tillsammans med den socialistiska ekonomin har skvatt omöjliggjort ett liv i enlighet med den kristna tron och kvinnans biologi. Jag kan dock inte låta bli att tänka i dessa banor – trots att det är halvvägs till förbjudet. Jag kan inte låta bli att slå ett slag för det traditionella levernet och så ett frö, allt är möjligt om vi bara ger oss in för det.

Ledarskribent Izabella Nilsson Jarvandi