Prenumerera
Prenumerera

Riktiga män har prestation som en livsstil – Kvinnor: Var inte ”förlorande männens tröstpris”

Ledarredaktionen: Izabella Nilsson Jarvandi: Män som slutar prestera vid arbetsdagens slut kl. 17.00 är inte män som bidrar till civilisationens ultimata excellens eller bygger stora förmögenheter. Inte heller är det dessa män som kvinnor är attraherade av, och det är förmodligen inte de män som själva mår som bäst. Ja, jag sa det som måste sägas – som få vågar säga i Sverige. Kvinnor och samhället i stort behöver framgångsrika män som är strävsamma och siktar högt.

Vare sig det handlar om att hålla sig i god form fysiskt, vilket jag åtminstone anser att unga män ska, eller att fortsätta arbeta på sin karriär, behöver män skapa framgång för att egentligen utstråla manlighet och vara nyttig på mikro och makroplan. En man blir inte sitt starkaste jag av att ligga på soffan. Öl och fotboll kommer inte att föra civilisationen framåt. Precis som vi kvinnor har ett problem med överkonsumtion, något jag skrivit om tidigare, har männen sina egna lockelser. Med det sagt måste jag poängtera att få saker är så motbjudande som när män enkom tittar på andra män som slåss, eller tränar. Få saker är lika omanliga som när män tittar på porr – det vill säga när män tittar på andra män som får ligga medan de måste tillfredsställa sig själva.

Jag vet att jag inte är den första som påpekar detta, men det var länge sedan jag hörde någon belysa dessa viktiga ämnen. Både en mans sexuella och ekonomiska marknadsvärde bygger på hans prestation. Detta står i kontrast till oss kvinnor, vars värden ligger i mindre kontrollerbara omständigheter, som skönhet och fertilitet. Somliga menar att mandom är ett verb, något man gör medan kvinnlighet är någonting man är. I ett samhälle som vårt, där den kvinnliga delen av befolkningen dessutom tar sig an maskulina uppgifter, som t.ex. att arbeta utanför hemmet, är det inte svårt att själv konkurrera ut dekadent mansfolk. Hur enkelt vore det då inte för män själva, att konkurrera ut andra män, i och med att maskulinitet rimmar med deras biologi?

Jag har tidtagare skrivit om Sir Edmund Hillary som var den första mannen som 1953 besteg Mount Everest för att sätt Storbritannien på kartan. Han tjänstgjorde som flygvapensofficer i imperiet och byggde därvia en fysisk och psykisk styrka som banade väg för stordåd för sig själv och triumf för den brittiska civilisationen. Dessa prestationer uppnår man inte genom en normal arbetstid. Excellens och framåtsträvande behöver återigen bli en livsstil som genomsyrar hela dagen för den manliga populationen.

Historiker målar upp narrativ om briljanta industrimän såsom Henry Ford och Thomas Alva Edison som inte bara ägde och byggde stora industrier, utan var med som uppfinnarna och arbetsledarna på golvet. De styrde upp arbetet och organiserade fabrikerna i minsta detalj – just därför att skapa de verksamheter som överträffande konkurrenterna med bolag som finns kvar över 100 år senare. T-Forden och glödlampan producerades i fabriker vars produktionsmaskiner kördes dygnet runt och krävde Edisons och Fords uppmärksamhet- 7 dagar i veckan.



Som sagt bygger en mans värde på densammes prestationsförmåga. Hans förmåga att arbeta hårt för att försörja sin familj i tuffa tider, och att kunna försvara den i våldsamma situationer, är vad som kan höja eller sänka hans status. Genom att hålla sig i form rent fysiskt, faktiskt arbeta och vidare visa att han också är generös nog att dela med sig av det han tjänar kan han välja att vara en attraktiv man – för kvinna och nation.

Jag vet att jag slänger mig med många kontroversiella uttryck. “En mans värde” och “en kvinnas värde”, kanske osar det Oskarianska borgarklassalonger? Men det var ju huvudsakligen dessa borgarklassfamiljer vars män och söner blev de ingenjörer som byggde, ASEA, DeLavall, Munktell och Arendalsvarvet.

Må hända att det är känsligt att säga såhär i jantelagens Sverige, men det är också en del av den sanning som jag liksom många andra är trötta på att hålla inne. Hierarkier finns, och det är bra, för de motiverar oss till att bli bättre personer. Eftersom att vi befinner oss i denna hierarkiska verklighet kan vi människor självmant välja att höja eller sänka vårt värde. Är inte det helt fantastiskt egentligen? Att alla har förbättringsområden. Det betyder att vi inte, liksom i ett kommunistiskt samhälle, är dömda till att vara lika hjälplösa och fattiga när vi dör som vi var när vi föddes. Men då måste vi sträva framåt och göra drivkraften till en livsstil och en identitet.

Innerst inne så tror jag att vi kvinnor har en enorm makt. Den är inte direkt som männens är, tack vare deras välstånd, fysiska och emotionella styrka – tre egenskaper som är större hos männen. Kvinnans makt är indirekt, vi är nämligen de som bestämmer vilka män som får göra det som, evolutionärt sett, är målet med människans existens – reproduceras. Vi är priset som de vinner, och vi måste sluta göra oss själva till ”förlorande mäns tröstpris”. Vi kvinnor väljer vilka gener som vinner eller försvinner, och vi kan redan idag välja att låta de lata, taniga, fysiskt och mentalt svaga generna försvinna. De kan bli ett minne blott, om bara vi kvinnor väljer att strida mot vår emotionella och impulsiva natur genom att upprätthålla sexualmoralen och återställa en klassisk dejtingkultur där genomtänkta partnerbeslut växte fram genom klassisk uppvaktning, som fattiga män knappast har råd med.

Låt oss skapa ett nytt samhälle, ett samhälle där vi kancellerar svaga män och upphöjer de män som inte slutar kämpa kl 17.

Ledarskribent Izabella Nilsson Jarvandi