På spaning efter Vinteuil – Morgonbladet på plats vid Stockholms konserthus

Proust i Grünewaldhallen 19 november 2022: En konsert i samarbete mellan Konserthuset Stockholm, Dramaten och svenska Marcel Proust-sällskapet

 Parisisk salongsmiljö i slutet av 1800-talet. La Belle Epogue skildras mästerligt i Prousts På spaning efter den tid som flytt. Inte minst genom musiken som skildras, Proust målar i ord fram en violinsonat av den fiktive kompositören Vinteuil. Denna sonat kommer att löpa som ett ledmotiv genom texten. I den inledande delen av verket, Swanns värld, får Vinteuil fungera som ett soundtrack till den undertryckta romansen mellan Swann och Odette. 

Vem var förebilden för denne Vinteuil? 100-årsminnet av Prousts död uppmärksammades på Konserthuset i Grünewaldhallen i november och blev till en spaning efter hans musik. Både vad gäller vem som döljer sig bakom Vinteuil men också hur den musiken lät, såväl tidstypiskt för epoken som Proust skildrar, men också i moderna, samtida kompositörers uttryck. En kompositör som rörde sig i samma kretsar som Prousts föräldrar var César Franck och han anses ofta vara en förebild för Vinteuil.  Två satser, 2 och 3,  ur hans Sonat A-dur för violin och piano (1886) framfördes under kvällen av Claudia Bonfiglioli violin och Stefan Lindgren piano mellan de recitationer som Krister Henriksson stod för. Det har även spekulerats i att Gabriel Pierné skulle gömma sig bakom namnet Viteuil eftersom hans sonat för violin och piano kom till just under den tid då Proust skrev om Vinteuil. Det var andra satsen ur hans Sonat d-moll för violin och piano, Allegretto tranquillo (1900), som framfördes i Grünewaldhallen.  

Den nyskrivna musiken stod Kaija Saariahos och Jacob Mühlrad för. Saariahos cellostycke var en konstnärlig prestation och  cellisten, Kati Raitinen, spelade cello på ett sätt utöver det vanliga.  Mühlrads verk var en specialbeställning från Proustsällskapet. Transcendent Pitch för solofagott var en uppvisning av Fredrik Ekdahl i långa, långa musikslingor som illustrerade Prousts långa, långa meningar i romanen på ett lysande vis i detta uruppförande. Den unge kompositören har inspirerats av Prousts tankar om att övervinna tiden och nå platser och tillstånd i det förflutna. Ett stycke ur Palais de Mari för piano (1986) av Morton Feldman framfördes på ett långsamt och innerligt sätt.

All denna musik, interfolierad av Krister Henrikssons recitation ur tre valda delar av Prousts verk, frammanade Vinteuil på ett helt lysande vis.

Det var den återfunna tiden.

Skribent Tage Tallqvist